Det är underbart skönt med långhelg, strålande väder, många roliga saker att hitta på och ett kär gäst på besök, men det är lite dubbelt längst inne. Jag längtar också efter vardagen då jag kan få nya kort, mer information och där faktiskt telefonen kan ringa med det efterlängtade beskedet.
Jag försöker intala mig själv att inte börja hoppas för mycket för snart - det kommer att bli jobbigt om det drar ut på tiden, men det är inte lätt att styra känslorna.
En annan mindre rolig anledning till att jag vill att det ska vara vardag är för att få klarhet i vad som händer i svininfluensans dagar... Kina har bestämt sig för att stoppa sina hämtresor nu - jag kan alltför väl tänka mig hur det känns för de föräldrar som ni får skjuta upp sin resa till sina små! Och - i torsdags när beksedet kom blev jag livrädd att Vietnam skulle följa efter. Eftersom det varit helg så vet jag ju inte mer nu egentligen men jag har bestämt mig för att tro att det itne blir så. Det verkar som om larmrapporterna kommer mer sällan nu, och till Kina kommer ju så många fler blivande föräldrar. Rädslan finns där ändå - men som sagt - jag väljer att tro att det ska gå bra för oss.
I fredags avslutades Sveriges adoptionsavtal med Vietnam. Vi som fått barnbesked får hämta hem våra barn men inga nya barn kommer att få föräldrar längre.
I min organisation så var det 2 familjer som inte hann få barnbesked - jag kan tänka mig vilken jobbig och oviss väntan de haft och hur hemskt det måste kännas nu.
Jag hoppas bara att det finns andra vägar till barn för dem och en än gång fylls jag med tacksamhet över den otroliga tur jag har haft!
Nämen, varför gör man så? Är det av någon speciell anledning som Sverige inte längre vill ha ett sådant avtal med Vietnam? Det finns väl barn där fortfarande, som behöver nya föräldrar?
SvaraRaderaSkönt ändå att du har ditt besked att luta dig emot - och jag är ju en av de som tror att den här svin-influensans farlighet har blåsts upp över rimliga proportioner. En vanlig flunsa skördar betydligt fler liv varje år, ju.
Fortsätter tummarna för att vardagen medför ett välkommet besked!
Ja, fy vad hemskt för dem som inte hann. Jag är ändå glad att jag blev "stoppad" innan jag hann skicka mina papper.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaSverige hade ett 5årsavtal med Vietnam som löpte till den 1/5. I oktober bestämde man sig för att inte förlänga avtalet - mycket beroende på en amerikansk rapport som tydde på att oegentligheter hade förekommit i adoptionsprocessen. Regeringen och alla andra svenska instanser betonar att man inte upptäckt några konstigheter i de svenska adoptionerna men man väljer ändå att inte förlänga avtalet eftersom Vietnam bl a inte skrivit under Haagkonventionen. Nu verkar det som om det är på gång och då kommer adoptionerna säkert komma igång igen - men det kan dröja 2 år tror man.
Singeladopt: Ja, vilken mardröm att ha hoppats dessa månader och så få allt hopp grusats...