Just nu tvättar jag sängkläder till lillans säng. Konstig känsla... Hon ska ligga här hos mig och sova inom en inte så lång framtid ändå. Jag märker att jag lättare ägnar mig åt förberedelser inför resan och tiden vi ska ha där, medan det känns ännu mer avlägset att förbereda saker för vårt liv här hemma. Men det är ju roligt ju, så även om det inte egentligen är någon panik så ska jag försöka göra lite då och då.
Att jag sedan inte gör det som jag verkligen borde göra - röja i förråd och garderober och liknande eller göra klart saker på jobbet är ju idiotiskt men ganska typiskt mig...
Annars närmar sig sommaren och semesterplanerna. Det är ju totalt omöjligt att planera någonting. Jag vet inte när jag kommer att åka eller när jag kommer hem. Som tur är så behöver inte det jag helst gör på somrarna planeras - jag spenderar semestern i en liten stuga nära mitt barndomshem med familj och barndomskompisar på plats.
Tidigare har jag funderat över hur årets midsommar skulle bli - skulle jag fira midsommar med en liten tjej på armen. Det tror jag inte längre - eller ja, kanske en midsommar i Vietnam om jag har tur eller om det skulle gå superfort här på slutet så skulle vi ju kunna vara nyhemkomna...
Men -troligast känns att jag kommer att fira ännu en midsommar utan barn.
Jag ska hålla mina tummar för att det bara rasslar till, och du är precis hemkommen när det är midsommar!
SvaraRaderaFörstår att din väntan måste kännas ändlös, att inget veta när du får hämta din tös!
Önskar att jag kunde skriva en rad som får upp ditt hopp om att det snart är din tur, men som sagt så är det ju ingen som vet!
Låter roligt att du börjar förbereda saker hemma, och tvätta lilla tjejens sängkläder! Måste kännas mysigt att se dom hänga där på tork!