söndag 28 juni 2009

omställning

Jag tänker ganska mycket på den omställning som det kommer att bli att bli mamma och leva med ett litet barn. Jag är inställd på att livet kommer att förändras radikalt, jag inbillar mig inte att det kommer att vara rosaskimrande hela tiden och ja - det mesta kommer att förändras eller i alla fall påverkas. Men förstår jag det verkligen? Jag hör om andra som kommer hem med sina små som uttrycker att omställningen var mycket större än vad de trodde, och då är fråga - trodde de som jag eller ej? Kommer även jag att bli överraskad? Säkert! :-)

I alla fall så föröker jag vara inställd på att det mesta kommer att fungera bra för oss. Tro inget annat än att jag är fullt medveten om alla svårigheter som kan uppstå men jag tror på att ändå utgå från det positiva men ha en handlingsberedskap för det som kan vara svårt. Jag tror att ens syn på saker och ting verkligen är med och påverkar hur de till slut blir.

Idag fick jag mail från tjejen som hämtat ett barn på min flickas barnhem och som tog med presenter till min lilla. Hon skulle skicka bilder senare - än har inga kommit, men jag är så förväntansfull!

torsdag 25 juni 2009

Knäppa drömmar

I natt drömde jag en hemsk dröm som följt mig hela dagen. Jag drömde att jag blev inkallad på ett möte och fick meddelandet att det gick för långsamt i Vietnam så adoptionen av min flicka skulle stoppas. Men istället så skulle jag få adoptera en 1,5-årig pojke från Polen. Jag fick bilder och film på honom - han hette Valter och var jättesöt och jag var förtvivlad!

Jag ville ju bara ha min lilla tös men fick bara svaret att det var omöjligt, jag kunde ju tacka nej till Valter om jag ville (som för övrigt var gravt handikappad pga alkoholskador - jag vet - fördomsfull dröm) men då skulle jag få börja om i alla köer.
Givetvis ville jag inte det - men jag bekymrade mig mest över min tös och funderade på om jag skulle skicka ner alla saker till henne som jag köpt in och om jag kunde åka dit och hälsa på henne och så vidare och jag vaknade med världens sämsta samvete för lilla Valters skull. Det är ju helt knäppt, men hela dagen har den känslan följt mig - jag hade bestämt mig för att bli hans mamma, men jag var inte glad över det.

Jag vet ju att jag hade älskat lille Valter högt och förutsättningslöst om det var han som skulle ha blivit mitt barn men i drömmen var jag så himla ledsen och besviken och tog emot honom helt sakligt bara - mest som en arbetsuppgift. Stackars lille Valter!
Så här har jag gått omkring hela dagen och skämts inför mina känslor inför ett barn som inte finns. :-) Hmm.

Jag undrar vad den drömmen står för egentligen - kanske bara en rädsla för vad som skulle hända om något hände så att min tös inte blev min - för den rädslan finns där som en mörk skugga djupt inne i mig...

onsdag 24 juni 2009

Fler goda nyheter

Har just fått veta att ytterligare 2 av mina vänner väntar barn! Det är så himla kul - så många av dem som jag växt upp med eller åtminstone delat studietiden med har just fått barn eller kommer att få det snart. Det är jättemånga av mina närmaste vänner som kommer att vara föräldralediga samtidigt med mig, och min tös kommer att få så många jämnåriga barn i vår vänskapskrets. Det trodde jag faktiskt inte när jag drog igång den här processen. Bara ett barn är förstabarn till sina föräldrar - alla andra får nu sitt andra eller tredje barn - och så lyckas de pricka in tidpunkten så här perfekt.
Superkul! :-)

söndag 21 juni 2009

midsommarnattsdröm

Har firat midsommar nu... Tänkte jättemycket på nästa år - när jag ska göra samma sak som i år men med mitt egna lilla barn i famnen istället.
Mina systerdöttrar började fundera över sin mammas blivande mosterroll. För - en moster säger ju ja till en del saker som en mamma säger nej till. Hur ska det bli om deras mamma ska säga ja till saker till lillkusinen - ska hon ändå säga nej till dem? :-)
Ja, det blir spännande att se hur det kommer att bli!

tisdag 16 juni 2009

info

Igår fick jag lite information - eller lite ickeinformation snarare. Mina handlingar befann sig för 2 veckor sedan hos de lokala myndigheterna. organisationen vet inte om de är kvar där eller gått vidare. Sedan ska de till centralmyndigheten för granskning och sedan tillbaka till lokalmyndigheten för att då få ett ceremonidatum.

Men - att skicka post från A till B tar numera 1-3 veckor!!!
Fy F*n...

söndag 14 juni 2009

Nu vill jag faktiskt få information (som om jag inte velat det tidigare) Nu har jag gått in i den sjätte väntansmånaden och jag vill hämta henne nu. Det känns mer avlägset än någonsin, fast det är tvärtom - snart är det skarpt läge ju...

Jag vill också att klumpen i magen som beror på andra bekymmer ska släppa. Jag vill bara vara glad eller då - använda all kraft till att hantera det jobbiga som väntan innebär. Men livet slutar ju inte runtomkring bara för att jag går i väntanstider.

Jag skulle verkligen vilja få gå lite på halvfart på jobbet nu, jag känner att jag knappt orkar det, men tyvärr så är det tvärtom. Dels har jag rollen som spindeln i nätet och om jag backar så är det ingen som kliver fram - tro mig, jag har försökt, och dels så är det enormt mycket att göra nu inför att jag faktiskt ska vara borta i minst ett år. Det jobbigaste är ju sådant som redan borde varit gjort som jag skjutit på - det måste ju fixas. Om jag inte hinner med annat så må det väl vara...

Nog med klagovisor - snart snart har jag mitt barn i famnen, snart är jag mamma för resten av livet, snart förändras mitt liv ganska så totalt - och jag längtar!

lördag 13 juni 2009

Det händer andra saker i mitt liv just nu, saker som inte har ett dugg med adoptionen att göra och som skulle vara svåra att hantera när som helst och som blir "omöjliga" att ta nu. Jag har inte kraft att hantera svåra saker och samtidigt så blir jag förbannad över att jobbiga tråkiga tankar ska blanda sig in i min lycka. Förstå mig rätt - inget kan utplåna lyckan eller få den att plana av, men jag vill inte lägga kraft på något annat alls! Samtidigt är det bra att det händer nu, när jag inte är på väg - då hade jag inte kunnat ta tag i det alls och det tror jag inte är bra, det hade säkert straffat sig efteråt.

I övrigt så väntar jag - mycket lite tålmodigt...
Surt inlägg det här - och det har ju låtit vänta på sig också, men men... Jag kommer nog igen snart.

tisdag 9 juni 2009

selektiv perception och lite smått och gott

Adoption på "cityakuten", adoption på "brothers and sisters" - vilket gör serierna mycket mer intressanta på en gång. Även i "sex and the city" förekommer ju adoption. Har det alltid varit så här utan att jag lagt märke till det tro? De senaste 3,5 åren så har jag levt med adoptionstankar på hjärnan varje dag. Det är svårt att komma ihåg att det inte alltid varit så.

För ett tag sedan hittade jag en tidning som jag lagt undan sedan 2002. I den var det en artikel om en ensamstående kvinna som adopterade. Jag har inga starka minnesbilder av att ha läst det men det finns inget annat i tidningen som kan ha varit skälet till att jag sparat den. Mycket har hänt i mitt liv sedan 2002 men kanske satte tankarna igång någon gång redan då.

Nu tänkte jag skriva något om att "tänk om jag ändå hade ställt mig i kö tidigare" men jag insåg just att så känns det ju faktiskt inte. Jag är fullkomligt nöjd med att få barn vid den här tidpunkten i livet, även om jag hade varit redo tidigare också.

Jag är ännu mer lycklig över att det är just nu jag ska få bli förälder - för det är ju just nu som min flicka behöver en förälder. Det är knäppt - jag vet men fast jag aldrig har träffat henne så känns det som att det bara kan bli rätt med henne.

Jag är inte så dum att jag inte förstår att det skulle ha känts så även om jag fått barn vid ett annat tillfälle/ett annat barn, men fast jag skriver det och hjärnan vet det så protesterar hjärtat och viskar "hur vet du det - det kanske inte alls hade känts så här bra" ;-)

Och det är väl gott nog - både hjärnan och hjärtat är fullkomligt övertygade om att allt är som det ska nu! (förutom den lilla detaljen att vi är på varsin sida av jordklotet och att jag håller på att bli tokig av att vänta då förstås)

söndag 7 juni 2009

Jag tillbringade större delen av grillfesten med antingen en 6-månaders eller en 10-månaders i famnen. Det kändes så tydligt att hon fattades - hon skulle ju ha suttit där med de andra bebisarna - provat att stå på alla fyra, försöka ta sig framåt, undersöka alla spännande saker och skyddas från att bli totalt nedsprungna av alla lite större vildbasar på festen.
Men hon kommer ju att vara där - inte den här gången, kanske inte heller nästa eller nästnästa, men det finns en plats för henne där. Det finns barn och vuxna som längtar tillsammans med mig - kanske inte lika desperat men ändå ;-)...

Det känns skönt att de finns där - inte bara närmaste familjen utan vänner som kommer att finnas till hands. Några att stöta och blöta med, några att oroas tillsammans med och glädja sig tillsammans med, och inte minst några som lillan kommer att kunna leka med och växa upp tillsammans med.

Idag tittade jag på korten igen (som varje dag) och jag blir så himla glad - den där lilla söta ungen med glimten i ögat ska bli min dotter! Lycka!

lördag 6 juni 2009

Helg igen...
Ska på grillfest hos goda vänner och självklart se på fotbollen också (hoppas att det är lika självklart för värdarna och de andra gästerna ;-))
Många rara barn kommer att vara där också. Det finns många barn i min umgängeskrets och efter att ha varit ett tag i adoptionsvärlden så har jag läst många historier om att man har tyckt att det varit jobbigt att träffa andra barn medan man väntar. Så har jag aldrig känt - kanske beroende på att jag inte har någon som helst barnlöshetssorg bakom mig -för mig är det ju bara en förmån att få barn på det här sättet - inte något som jag kommit fram till efter att ha försökt få biologiska barn. Det kan säkert kännas annorlunda på många sätt då. Missförstå mig inte - jag är helt övertygad om att de personer som får a-barn efter att har försökt få b-barn är lika lyckliga som jag men de har ju ofta gått igenom en fas som jag sluppit.

Men - nu på slutet har jag börjat tänka - hur hade det varit att vara på det här dopet/den här festen/i det här fika-snacket om jag inte varit på gång att få barn jag med???
Det känns som om jag hade tyckt att det varit jobbigt men det vet jag inte. Känns det så nu eftersom jag vet att hon är på väg till mig eller beror det på att vi har blivit såpass gamla att "alla" har barn nu - inte bara några, eller för att jag är såpass gammal att jag inte har obegränsat med tid på mig?
Jag vet inte men jag undrar... Nu är det ju så underbart att jag inte behöver känna något sådant nu heller - jag ska ju bli mamma och det snart :-)
Nästa år har jag en liten ny svensk medborgare hos mig när det är dags för Sveriges nationaldag. *peppar, peppar*

torsdag 4 juni 2009

lillan 7 månader

Idag - eller egentligen igår, ser att klockan passerat midnatt - så är min lilla 7 månader....
Lilla skruttan. Jag har hela tiden sagt att vi kommer att få varandra när hon är 6 eller 7 eller 8 månader. Det kan ju fortfarande bli så även om tiden går!!!
Det börjar kännas mer och mer overkligt det här - lite läskigt eftersom det ju i verkligheten kommer närmare och närmare. Jag borde verkligen ta tag i sådant som måste tas tag i - jag ska ju faktiskt åka även om jag inte vet när och mycket av det som borde göras behöver jag inte vänta med men av någon anledning väntar jag.
Jag är i alla fall nöjd med att ha skjutit upp min semester en vecka -var på barnavårdskurs idag och fick information om föräldrapenning (igen - jag hinner verkligen bli välutbildad ;-))
Jag börjar inse att det är stor risk för att det kommer att bli ett glapp mellan lön och f-penning. Även om jag kan starta upp mitt ärende redan nu, så kommer de inte att börja handlägga det förrän vi är hemma igen om jag fattade rätt och då tar det 30 dagar...
Så - att se till att semestern räcker lite längre känns helt rätt... jag hoppas förstås på att knappt hinna ha någon semester innan jag reser. Jag kommer att ta ut semester från och med den 6 juli och den 12 juli har jag väntat 6 månader... Det är fullt tillräckligt tycker jag ;-)

tisdag 2 juni 2009

Gläds åt andras glada nyheter!

Igår fick den första av alla blivande mammor jag träffade på "hämtabarn-kursen" sitt resebesked!
Hon ska också hämta sitt barn i Vietnam och hon fick sitt barnbesked 1 månad innan mig. Hon har inte samma organisation som jag och inte heller samma provins i landet så det säger inget om min situation - men är såå glad för hennes och hennes lilla flickas skull! :-)

måndag 1 juni 2009

Nya kort igen! :-)

Idag fick jag nya kort igen på min lilla lilla älskade skrutta! :-)
Det är så spännande varje gång - man klickar på filen och där dyker hon upp. Vad ska hon göra den här gången - hur ser hon ut, har hon växt osv osv.
Den här gången var det en kommentar med från kontaktpersonen - hon beskriver lillan som "very active och quick". Det känns jättespeciellt att läsa de orden - de allra första som beskriver henne som person på något sätt.
Jag har fått för mig att hon ska vara lugn och lite tillbakadragen. Kanske för att jag fick så många bilder på henne där hon såg allvarlig ut innan jag fick se första leendet. Men active and quick låter bra! :-)
Men hon får vara precis hur som helst - jag kommer att älska henne oavsett så klart!