Idag var jag och hämtade ut barnvagnen och skötbordet som jag köpt. Overkligt att jag har en barnvagn i min bil! :-D
Efter en tid av grubbel och oro och allmän jobbig väntan så fick jag mig en tankeställare när jag fick rundbrevet från min organisation förra veckan. & familjer väntar på barnbesked fortfarande och det börjar bli ont om tid... Tänk om jag hade varit en av dem!!! Jag mste komma ihåg vilken oerhörd tur jag har haft och hur priviligerad jag är och jag är såå tacksam!
tisdag 31 mars 2009
torsdag 19 mars 2009
Du får ta den tid du behöver!
Jag får inte knacka på hennes dörr om jag inte är beredd att komma in,
jag får inte göra om hennes namn och börja kalla henne för min.
Jag får inte vandra på hennes väg utan att visa henne mitt mål
och inte stjäla av hennes godhet för att fylla upp mitt hål.
Jag får inte riva hennes murar som hon omsorgsfullt har byggt
om jag inte skyddar hennes drömmar så att hon kan sova tryggt.
jag får inte ha henne som en dröm, nej hon vill vara min verklighet.
Jag får inte säga att jag hoppas om jag inte tror jag vet.
Jag får inte andas på hennes panna och inte få henne falla mer
om jag inte sen kan stå för all den oreda jag ger
och jag får inte röra vid hennes hjärta som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre än att göra allting mot henne snart.
Jag får inte röra vid hennes hjärta som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre än att göra allting mot henne snart.
jag får inte göra om hennes namn och börja kalla henne för min.
Jag får inte vandra på hennes väg utan att visa henne mitt mål
och inte stjäla av hennes godhet för att fylla upp mitt hål.
Jag får inte riva hennes murar som hon omsorgsfullt har byggt
om jag inte skyddar hennes drömmar så att hon kan sova tryggt.
jag får inte ha henne som en dröm, nej hon vill vara min verklighet.
Jag får inte säga att jag hoppas om jag inte tror jag vet.
Jag får inte andas på hennes panna och inte få henne falla mer
om jag inte sen kan stå för all den oreda jag ger
och jag får inte röra vid hennes hjärta som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre än att göra allting mot henne snart.
Jag får inte röra vid hennes hjärta som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre än att göra allting mot henne snart.
(Fritt efter Sonja Aldén)
Jag har full respekt inför det faktum att jag ska vända upp och ner på hennes värld snart, men jag känner mig också väldigt trygg i att jag är beredd att komma in genom den dörr jag knackar på och att det just är att kalla henne för min so mjag ska göra - hon är min och jag är hennes. Jag är ocks å beredd att försiktigt riva hennes murar men inte låta henne falla utan finnas där och fånga upp henne.
Och hennes hjärta - ja, det vill jag röra vid som hon redan rört vid mitt.
tisdag 17 mars 2009
måndag 16 mars 2009
Chao Boy toy
Har försökt lära mig vietnamesiska via nätet ikväll - jättekul och jättesvårt. I min öron så låter godkväll såsom jag skrev i rubriken - det kommer jag ihåg i alla fall. :-)
Tack går också bra - Come on! :-)
Det var ett riktigt bra gratisprogram jag hittade med övningar för att nöta in orden.
Hittills har jag försökt lära mig
Tack går också bra - Come on! :-)
Det var ett riktigt bra gratisprogram jag hittade med övningar för att nöta in orden.
Hittills har jag försökt lära mig
- Jag heter,
- ursäkta,
- förlåt,
- please till män och
- please till kvinnor,
- how are you till män
- och till kvinnor,
- ja,
- nej,
- godmorgon,
- godkväll,
- hej,
- hejdå,
- Bra tack, och du? till kvinnor
- och till män
- tack
Kommer jag att kunna lära mig det - jag vet inte men jag har kul medan jag försöker :-)
Jag ska försöka lära mig lite kärleksord att använda till min lilla - ska leta vidare i programmet nu.
söndag 15 mars 2009
Upp och ner, ner och upp
Jag är verkligen labil just nu. Jag kan inte ens skriva ena dagen - utan ena stunden så känns allt bara toppen, och det känns som om jag kommer att åka snart, snart och att det är en njutning att fixa och dona här hemma innan jag får åka. Nästa stund så går jag sönder av längtan. Tiden känns så oändligt lång och jag oroar mig över allt man bara kan oroa sig för.
Hur har hon det nu? Om hon gråter - har någon tid att trösta henne, har någon tid att gosa med henne bara för att, är hon frisk, varför får jag inte vara där hos henne, kommer jag verkligen att få åka till henne, kommer jag att kunna ge henne allt det hon förtjänar, tänk om något händer henne osv osv osv.
Jag drömmer mardrömmar om att hon ramlar ner från skötbord - inte för att jag tror att hon ligger på skötbord, man har väl sett youtube, jag vaknar och försöker föreställa mig hur det skulle kännas om något skulle hända så att jag inte fick henne, och jag blir kallsvettig av rädsla. Tanken är för hemsk! Om jag försöker tänka att något gott skulle hända henne som gjorde att jag inte fick henne så går det inte ändå! Jag kan inte föreställa mig att livet skulle kunna gå vidare utan henne. Det är nästan sjukt att man kan känna så starkt för en liten människa man aldrig träffat men så är det!
Jag har full respekt inför att jag inte känner henne, jag tänker verkligen sträva efter att lära känna henne och älska henne för den hon är, men kärleken kommer före och styrs inte av tankar och förnuft. Jag kan gå igenom eld för henne!
Imorgon är det måndag - då har det gått ytterligare en vecka. Jag kan faktiskt räkna väntan i månader och till och med nästan veckor nu - inte år - det är underbart! Som sagt - upp och ner! :-)
Hur har hon det nu? Om hon gråter - har någon tid att trösta henne, har någon tid att gosa med henne bara för att, är hon frisk, varför får jag inte vara där hos henne, kommer jag verkligen att få åka till henne, kommer jag att kunna ge henne allt det hon förtjänar, tänk om något händer henne osv osv osv.
Jag drömmer mardrömmar om att hon ramlar ner från skötbord - inte för att jag tror att hon ligger på skötbord, man har väl sett youtube, jag vaknar och försöker föreställa mig hur det skulle kännas om något skulle hända så att jag inte fick henne, och jag blir kallsvettig av rädsla. Tanken är för hemsk! Om jag försöker tänka att något gott skulle hända henne som gjorde att jag inte fick henne så går det inte ändå! Jag kan inte föreställa mig att livet skulle kunna gå vidare utan henne. Det är nästan sjukt att man kan känna så starkt för en liten människa man aldrig träffat men så är det!
Jag har full respekt inför att jag inte känner henne, jag tänker verkligen sträva efter att lära känna henne och älska henne för den hon är, men kärleken kommer före och styrs inte av tankar och förnuft. Jag kan gå igenom eld för henne!
Imorgon är det måndag - då har det gått ytterligare en vecka. Jag kan faktiskt räkna väntan i månader och till och med nästan veckor nu - inte år - det är underbart! Som sagt - upp och ner! :-)
torsdag 12 mars 2009
Idag för två månader sedan ringde Maria från BFA med de mest underbara nyheterna. Jag börjar gråta bara av att skriva om det - så stort är det och så stort känns det och det är så makalöst häftigt! I två månader har jag vetat om att just min lilla flicka finns och att jag ska få bli hennes mamma!
Jag hade funderat över hur jag skulle reagera när väl det magiska samtalet kom.
När jag fick mitt medgivande och när jag fick reda på att jag skulle få samla papper till Vietnam så hamnade jag i ett slags rus - jag grät och skrattade och blev helt yr av alla känslor. Det här samtalet - att det finns ett barn till mig - hur skulle jag inte reagera då...
Och visst reagerade jag - men jag grät inte. Jag som lider av känslomässig inkontinens fällde inte en tår medan jag pratade med Maria. Jag skrattade inte heller - jag darrade! Mina händer darrade, min röst darrade, min värld darrade, skakade, det dånade i öronen - och jag visste inte vad jag skulle säga. Jättekonstig känsla faktiskt. Lyckan var total från första stund, men det kändes också som om jag stod utanför min kropp och tänkte - händer det nu?, nu händer det, händer det nu?
När jag väl lagt på kom tårarna men framför allt skrattet. Jag skrattade och skrattade och skrattade den dagen. Jag var helt yr, helt vimsig och så vansinnigt vansinnigt lycklig att jag nästan blev rädd. Den känslan finns kvar - jag kan bli rädd över att ha haft en så otrolig tur, och för att jag är så otroligt lycklig. Jag som inte är skrockfull kan ändå bli det och känna skräcken att det är för bra för att vara sant.
Och de tårar jag inte fällde under samtalet - de har jag tagit igen med råge. Jag gråter otroligt mycket de här dagarna. Jag gråter för att jag är lycklig, jag gråter för att jag inte står ut med att hon är där och jag här, jag gråter för at jag blir så rädd att något ska gå på tok, jag gråter om jag tänker på att hon kanske gråter, jag gråter för att jag kommer att få hålla henne i mina armar en dag, jag gråter för att ansvaret är så stort och jag vill att hon ska få allt hon behöver, jag gråter när jag tänker på de barn som kommer att bli kvar på barnhemmet, jag gråter för att jag har en så fin familj och så fina vänner som också längtar efter henne - kort sagt - jag gråter. :-)
Och hela tiden är jag ofattbart lycklig! :-)
Jag hade funderat över hur jag skulle reagera när väl det magiska samtalet kom.
När jag fick mitt medgivande och när jag fick reda på att jag skulle få samla papper till Vietnam så hamnade jag i ett slags rus - jag grät och skrattade och blev helt yr av alla känslor. Det här samtalet - att det finns ett barn till mig - hur skulle jag inte reagera då...
Och visst reagerade jag - men jag grät inte. Jag som lider av känslomässig inkontinens fällde inte en tår medan jag pratade med Maria. Jag skrattade inte heller - jag darrade! Mina händer darrade, min röst darrade, min värld darrade, skakade, det dånade i öronen - och jag visste inte vad jag skulle säga. Jättekonstig känsla faktiskt. Lyckan var total från första stund, men det kändes också som om jag stod utanför min kropp och tänkte - händer det nu?, nu händer det, händer det nu?
När jag väl lagt på kom tårarna men framför allt skrattet. Jag skrattade och skrattade och skrattade den dagen. Jag var helt yr, helt vimsig och så vansinnigt vansinnigt lycklig att jag nästan blev rädd. Den känslan finns kvar - jag kan bli rädd över att ha haft en så otrolig tur, och för att jag är så otroligt lycklig. Jag som inte är skrockfull kan ändå bli det och känna skräcken att det är för bra för att vara sant.
Och de tårar jag inte fällde under samtalet - de har jag tagit igen med råge. Jag gråter otroligt mycket de här dagarna. Jag gråter för att jag är lycklig, jag gråter för att jag inte står ut med att hon är där och jag här, jag gråter för at jag blir så rädd att något ska gå på tok, jag gråter om jag tänker på att hon kanske gråter, jag gråter för att jag kommer att få hålla henne i mina armar en dag, jag gråter för att ansvaret är så stort och jag vill att hon ska få allt hon behöver, jag gråter när jag tänker på de barn som kommer att bli kvar på barnhemmet, jag gråter för att jag har en så fin familj och så fina vänner som också längtar efter henne - kort sagt - jag gråter. :-)
Och hela tiden är jag ofattbart lycklig! :-)
tisdag 10 mars 2009
Hjärtats allra käraste barn!
HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)
Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå!
Och tänk att Harriet Löwenhjälm kunde skriva en dikt som handlar om mig ocm mina känslor inför min lilla fast hon dog för snart 100 år sedan! ;-)
Mycket trolig dopdikt!
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)
Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå!
Och tänk att Harriet Löwenhjälm kunde skriva en dikt som handlar om mig ocm mina känslor inför min lilla fast hon dog för snart 100 år sedan! ;-)
Mycket trolig dopdikt!
söndag 8 mars 2009
shopping
Idag fick man värdecheckar om man handlade på babyland - och då handlande jag! :-)
Beställde både skötbord och barnvagn. De fanns inte hemma men så fort de kommer så ska jag hämta dem. Det är lite tidigt - jag vet - men eftersom man som sagt fick rabatt så... Och jag visste ju att det var de här jag skulle ha, hade bara inte bestämt färg på barnvagnen, men så velig som jag är så är det skönt att få lite tidspress på det också.
Min älskling kommer att åka runt i en brun och svart barnvagn. :-)
Beställde både skötbord och barnvagn. De fanns inte hemma men så fort de kommer så ska jag hämta dem. Det är lite tidigt - jag vet - men eftersom man som sagt fick rabatt så... Och jag visste ju att det var de här jag skulle ha, hade bara inte bestämt färg på barnvagnen, men så velig som jag är så är det skönt att få lite tidspress på det också.
Min älskling kommer att åka runt i en brun och svart barnvagn. :-)
lördag 7 mars 2009
Förberedelserna fortgår - livet leker!
Allt som har med adotionen att göra är så himla kul - och nu känns det som att förberedelserna inte handlar om "adoption" bara utan om att jag ska förbereda mig inför att hämta hem min dotter och inför vårt liv tillsammans.
I onsdags började jag på en "hämta-barnkurs" Jättekul att få träffa andra i samma situation och att få prata om det här som väntar oss. Den här första gången handlade det om barnsäkerhet och försäkringskassan - konkreta väntabarn-teman. :-)
I fredags hade jag ytterligare en adoptionsrelaterad träff. Då var vi 4 tjejer som älla väntar på att få hämta hem våra små från Vietnam som träffades och åt vietnamesisk mat och pratade om allt som ligger bakom och framför oss. Kul, kul, kul!
I övrigt är jag så oerhört tacksam över all den lycka som jag känner! Livet leker!
I onsdags började jag på en "hämta-barnkurs" Jättekul att få träffa andra i samma situation och att få prata om det här som väntar oss. Den här första gången handlade det om barnsäkerhet och försäkringskassan - konkreta väntabarn-teman. :-)
I fredags hade jag ytterligare en adoptionsrelaterad träff. Då var vi 4 tjejer som älla väntar på att få hämta hem våra små från Vietnam som träffades och åt vietnamesisk mat och pratade om allt som ligger bakom och framför oss. Kul, kul, kul!
I övrigt är jag så oerhört tacksam över all den lycka som jag känner! Livet leker!
tisdag 3 mars 2009
Här ska min lilla sova
För någon vecka sedan var min syster och svåger här och hjälpte mig att fixa inför lillans ankomst. Är så tacksam över att ha en varm generös familj som väntar lika otåligt som jag.
Min lilla kommer att bli älskad av många!
hmm, om man ska blogga så kanske man ska tala om det för någon på något sätt... Bloggen är i och för sig till för mig och kanske för min lilla unge någon gång i framtiden - men ändå...
Jag tror att jag som ett första försiktigt steg ska skriva med adressen om jag själv skriver inlägg på någon annans blogg.
I övrigt så har jag tagit tag i vaccinationen idag- Känns skönt för när det är gjort så kan jag åka om det skulle krävas. (hade givetvis åkt ovaccinerad om de hade ringt och sagt åt mig att komma, men när man nu har tid så är ju det lite onödigt ;-))
Jag tror att jag som ett första försiktigt steg ska skriva med adressen om jag själv skriver inlägg på någon annans blogg.
I övrigt så har jag tagit tag i vaccinationen idag- Känns skönt för när det är gjort så kan jag åka om det skulle krävas. (hade givetvis åkt ovaccinerad om de hade ringt och sagt åt mig att komma, men när man nu har tid så är ju det lite onödigt ;-))
söndag 1 mars 2009
shopping
Idag ska jag på mitt första barnklädesparty. Det ska bli jättekul!
Jag fick mitt medgivande den 20/2-07 och jag hade redan när jag ställde mig i kö bestämt mig för att jag skulle fira ett eventuellt medgivande med att handla.
Men - när jag väl var där så gick det nästan inte. Det var jättesvårt att ta det där första steget och köpa något dels för att jag fick belutsångest - det kändes så stort att köpa det där första - och dels för att det bara kändes så konstigt - skulle jag köpa något till MITT blivande barn.
Efter några dagar slog jag i alla fall till och köpte ett flygplan från fisherprice och efter det släppte det - även om jag inte har handlat mycket så har jag ändå köpt lite småsaker när andan fallit på - eller när jag varit i behov av tröst på den här evighetsresan ;-)
Det jag inte köpte så var det kläder. Jag bestämde mig för att vänta på barnbeskedet - och när den galet lyckliga dagen kom - ja, då var jag där igen. Det var jättesvårt att handla! Jag gick in och ut ur affärerna utan att komma till skott. Till slut så var det en expedit som frågade mig om det var något speciellt jag var ute efter - om jag skulle handla till någon speciell - och ja, det skulle jag ju! Så jag berättade för henne - jättehärlig känsla - och handlade en klänning som min lilla inte kommer att kunna ha på många månader ;-)
Nu har jag inga som helst problem med att handla - och det har inte den blivande mormodern heller så min tös kommer att ha kläder när hon kommer ha hem. Då har jag ändå inte gått igenom alla fina kläder som hon ska få ärva av mina två systerdöttrar.
Det som är svårt är storleken. Jag handlar bara i storlekar som jag tror att hon kommer att unna ha i samband med att jag hämtar henne, det känns alltför svårt att gissa hur stor hon kommer att vara vid olika tidpunkter/årstider sedan.
Jag fick mitt medgivande den 20/2-07 och jag hade redan när jag ställde mig i kö bestämt mig för att jag skulle fira ett eventuellt medgivande med att handla.
Men - när jag väl var där så gick det nästan inte. Det var jättesvårt att ta det där första steget och köpa något dels för att jag fick belutsångest - det kändes så stort att köpa det där första - och dels för att det bara kändes så konstigt - skulle jag köpa något till MITT blivande barn.
Efter några dagar slog jag i alla fall till och köpte ett flygplan från fisherprice och efter det släppte det - även om jag inte har handlat mycket så har jag ändå köpt lite småsaker när andan fallit på - eller när jag varit i behov av tröst på den här evighetsresan ;-)
Det jag inte köpte så var det kläder. Jag bestämde mig för att vänta på barnbeskedet - och när den galet lyckliga dagen kom - ja, då var jag där igen. Det var jättesvårt att handla! Jag gick in och ut ur affärerna utan att komma till skott. Till slut så var det en expedit som frågade mig om det var något speciellt jag var ute efter - om jag skulle handla till någon speciell - och ja, det skulle jag ju! Så jag berättade för henne - jättehärlig känsla - och handlade en klänning som min lilla inte kommer att kunna ha på många månader ;-)
Nu har jag inga som helst problem med att handla - och det har inte den blivande mormodern heller så min tös kommer att ha kläder när hon kommer ha hem. Då har jag ändå inte gått igenom alla fina kläder som hon ska få ärva av mina två systerdöttrar.
Det som är svårt är storleken. Jag handlar bara i storlekar som jag tror att hon kommer att unna ha i samband med att jag hämtar henne, det känns alltför svårt att gissa hur stor hon kommer att vara vid olika tidpunkter/årstider sedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)