kort på sovande älva

Ett snabbt inlägg innan valborgsfirandet tar fart...
Idag fick jag tre nya kort på min lilla efterlängtade skatt. Hon sover på korten och ser så fridfull ut. Men jag reagerade med att börja gråta när jag fick upp första bilden . På de tidigare bilderna har hon visats fram på något sätt - nu såg jag en vardagssituation och även om jag är jättetacksam så gör det så ont.
Lite påverkar det ju också att det ser allt annat än ombonat ut på bilderna. Hon sover i en säng järnstänger på en bastmatta. Men å andra sidan ser det rent och fräscht ut - det är säkert skönast att inte vara så inbäddad i värmen och hon ligger och snuttar på en filt. Lilla lilla vännen min - om jag ändå fick hämta dig nu! *gråter lite till*

Jag fick också reda på att någon som nyss kommit hem med sitt barn har tagit bilder på henne som jag antagligen får nästa vecka!
Hurra!

Vänner och bekanta på bloggen?

Jag börjar tro att några som jag känner har hittat hit - jag har inte gått ut i bekantskapskretsen med att jag bloggar men jag skriver ju inget hemligt så det gör ju inget...
Men - jag skulle uppskatta om ni gav er tillkänna - så, ni som känner mig IRL - vilka är ni och hur hittade ni hit? ;-)
(ni kan ju antingen kommentera här eller säga det vid tillfälle)

Inget speciellt

Har inget speciellt att skriva om - vill bara inte att det förra inlägget ska stå överst.
Det är jobbigt att vänta, det går inte att komma ifrån, och oron gnager längst där inne att något ska gå på tok eller att hon inte mår bra, men varje dag är en närmare, och på måndag har jag väntat 16 veckor! En milstolpe eftersom telefonen då kan ringa i princip när som helst.
Det känns nästan som att det samtalet kommer att kännas lika stort som bb-samtalet, men nej, bb-samtalet förändrade allt - jag fick reda på vem det vara jag ska dela resten av mitt liv med. Det är stort!
Men det är inte särskilt litet att få veta att man ska få åka och hämta hem den lilla människan heller. :-)

Jag kan inte riktigt ta in att jag verkligen ska vara med om det här snart. Det var i och för sig likadant inför bb - jag drömde om det, tittade på otaliga youtubefilmer, men det kändes för stort att ta in att det skulle hända mig på riktigt. Men det gjorde det ju! Och snart ska jag få henne i mina armar!

Intet är som väntans tider - eller...

Här kommer en upprepning av slutet av förra meningen - jag har en jobbig väntansdag idag.

Jag vill inte att hon ska vara där längre nu - jag vill hämta hem henne till mig! Jag vill veta att hon mår bra, jag vill lära känna henne och få ge henne allt det jag kan. Förnuftsmässigt så vet jag att det inte är något att göra åt, jag vill ju inte heller att inte allt ska gå rätt till, och om alternativet varit att jag inte vetat om hennes existens förrän typ nu när det ändå börjar närma sig att resa, så föredrar jag detta - jag vet vem som väntar på mig men känslomässigt så vill jag inte vänta!

Som jag skrev förut så har jag det ju bra - det är den härligaste tiden på året nu och framöver, det händer mycket roligt i mitt liv och det är roligt att förbereda och drömma, men jag vet ju inte hur hon har det. Jag vet att det är ett barnhem med gott rykte där barnsköterskorna verkar vara kärleksfulla mot barnen, men det är ju ändå ett barnhem - och hur det än är så är det inte ett hem för barn.

Det är en så viktigt tid i hennes liv nu, hon ska bygga upp sin tillit inför omvärlden, hon ska få vara världens centrum och lära sig att man får det man behöver när man behöver det. Jag tror visst att det kommer att gå att bygga upp det här ändå när vi får varandra men det känns onödigt! Hon som ska bli min lilla unge - hon ska ju vara här!

Jag undrar om det här motsvarar förlossnings-smärtorna när man får biologiska bar - om det är något man glömmer bort sedan när man har barnet i famnen! Givetvis är det värt precis allt och lika självklart så är det inte alls synd om mig -jag är så oerhört priviligerad och tacksam inför att få denna möjlighet - men jobbbigt - det är det!

BVC

Idag har jag ringt runt till olika vårdcentraler och försökt få reda på var jag ska göra den sk "tropikundersökningen" och kollat upp lite kring rutiner kring BVC.
Känns overkligt!
I övrigt har jag en jobbig väntansdag idag. Det känns så himla onödigt att hon ska behöva vara på barnhem när jag bara väntar på henne. Jag har det ju bra här - men hur har hon det??
*snyft*

Idag gläds jag åt att två "bekanta" har fått förmedlingsbesked. Det handlar om 2 tjejer som jag aldrig träffat, inte ens pratat med i telefon men som ändå engagerar mig jättemycket. Båda två har köat bara lite kortare än jag i BFA, men de hamnade på fel sida datumgränsen nu när regeringen stoppar adoptionerna. Jag har verkligen lidit med dem och är så glad över att det finns en annan lösning. Deras barn finns där - någon annanstans än de kanske trodde från början!
Sedan har jag också tittat på Tv3:s stockholm - arlanda och fått se när en familj landar med sitt nyfådda barn och möts upp av vänner och släktingar.
Jag blev såå rörd och tänk -snart är det jag som kommer där med min lilla dotter!
Det är baske mig inte klokt! Och hur det än är - även om varje dag känns lång - så är det verkligen snart!!!
:-)

I helgen tror jag inte att jag kommer att blogga - jag ska till min hembygd och träffa mina älskade syskonbarn bland annat.

Friskförklarad!

Jaha, då var läkarundersökningen avklarad också. Lite lustigt var det allt.

Jag nojade för allting och såg till att töma byxfickorna på nycklar och annat krafs för att väga så lite som möjligt om han skulle tycka att vikten var ett problem, jag tog hissen upp för att hålla pulsen och blodtrycket nere, jag tog allergitablett innan och var nysprayad i näsan för att inte ens verka vara pollenallergisk. Ja, jag VET - jag överdrev, men jag vill bara få alla papper klara och få hem min unge! :-)

När jag väl kom in till läkaren så skrev han på pappret innan han undersökte mig - sedan tog han blodtrycket lite halvhjärtat - jag vet inte ens vad jag hade - sedan var det klart! ;-)

Angående frågorna jag hade om min flicka så blev jag inte så mycket klokare, men han skrev ut ett recept i alla fall mot skabb om det nu är det hon har. Det kan lika gärna vara insektsbett - vi får se när jag träffar henne.

Men - jippie och hurra - nu har jag ett friskintyg som gäller i 6 månader igen. SKÖNT!

pyssel i väntanstider

Idag har jag ägnat mig åt lite adoptionsarbete igen.
Avklarat:

• Igår kom ett nytt mail från BFA - en ny blankett att skriva under i 4 exemplar, få bevittnade och skicka till BFA för legalisering. Skickade iväg dem direkt...
• jag har sorterat bland alla mina handlingar och tror att alla viktiga handlingar som ska med till Vietnam nu finns i några mappar medan de andra finns i andra mappar. SÅÅ SKÖNT! (sedan har jag inte fullt klart för mig vilka orginal/kopior som verkligen ska med - ska till exempel båda hemutredningarna med? Den ena är ju den som skickades till landet och som jag fick bb på, och den andra gäller nu. Ska båda översttningarna också med i så fall? Inte vet jag, men det är i alla fall ordning på dem nu)

På gång:

• Jag har också kopierat mitt nya pass - imorgon ska jag få kopiorna vidimerade och sedan ska de skickas för legalisering
• läkarintyget: Imorgon ska jag ännu en gång intyga att jag mig veterligt vare sig lider av TBC, psykisk sjukdom eller HIV, min namnteckning ska bevittnas och sedan ska jag på läkarundersökning för att få en underskrift och stämpel på att jag är fullt frisk. Det gör mig nervös - tänk om läkaren skulle hitta något så att han inte skriver på. Jag vet - jag nojar - men så är det. Ska bli så skönt när jag kan lägga det till handlingarna också
• Medicin till lillan: Jag ska försöka få läkaren att skriva ut medicin mot skabb till lillan för säkerhets skull - jag hoppas att han kommer att göra det. Jag ska också visa upp bilder på "skavanken" för läkaren och förhoppningsvis få en bild av vad som kommer att behöva göras i framtiden...
• koppla ur airbagen i bilen: Jag fick en positiv överraskning idag - en god vän som lovat hjälpa mig med en reparation av min bil har på eget initiativ även frågat verkstaden om att koppla ur air-bagen på passagerarsidan - en sak som hängt över mig och som nu kommer att bli gjort! Är såå tacksam!
• Jag började fila lite på ett tal som jag eventuellt kommer att få hålla under ceremonin - känns skönt att ha börjat med det också...

Allt som allt så är jag nöjd med dagen.

Men jag längtar.... :-)

Kommentar till kommentarer

Jag är nog trög men nu fixar jag inte att skriva kommentarer till mitt eget inlägg - så jag svarar här i stället ;-)

Jättekul att få kommentarer - det känns så roligt, så även om ni bara vill skriva något ord, så välkomna ;-)

Anna-Karin - jag vet inte om jag kommer att blogga, eller skriva resedagbok eller om det kommer att vara fullt upp ändå. Nu när jag skriver så tror jag att jag ska be min syster att skriva en resedagbok om jag själv inte får till det...
Jag återkommer i frågan

Presenter till min älva

Jag har den stora förmånen att ha kontakt med en tjej som snart snart ska åka till min flickas barnhem för att hämta hem sin dotter. Och snäll som hon är har hon lovat att ta med några små presenter till min lilla.

När jag fick reda på det så låste det sig totalt för mig ett tag. VAD skulle jag skicka henne? Jag drömde mardrömmar om att jag skickade något som hon skadade sig på (fick snöre runt halsen, småbitar i halsen - osv osv) Men helt logiskt så vet jag ju att de skaer som säljs till bebisar här är så säkra som man kan begära, men då infann sig i princip samma känsla som när jag skulle köpa en första sak för att fira mitt medgivande - det kändes så viktigt vad det var så att jag inte kunde bestämma mig.
Men nu har jag faktiskt bestämt mig och jag känner mig nöjd med mina val. Jag kommer att skicka ner en liten snuttefilt som jag har en dublett av och där jag kommer att ta med mig den andra ner när jag hämtar henne. Jag kommer också att skicka ner en leksakstelefon där en av knapparna spelar upp ett litet meddelande som jag har spelat in - och jag kommer att skicka ner en liten nalle med vingar som mormor har köpt till henne. Så nu har jag spelat in ett litet meddelande där jag säger Chao och hennes namn och att jag längtar efter henne och avslutar med hejdå på vietnamesiska.

Även om det känns helt fantastiskt att få möjlighet att skicka dessa små saker till henne så känns det ändå större att jag antagligen kommer att få en hel del förstahandsinformation kring hur hon är och har det. DET är stort! Och lite dubbelt - någon kommer att få se och kanske till och med hålla mitt barn före mig. Jag vill åka nu!!! Har jag möjligen skrivit det förut? ;-)


Men - efter som jag nu inte är på väg riktigt än, så är ju det näst bästa att få veta lite mer om henne. Vore inte dumt att få lite information om hur stor hon är till exempel - det är svårt att köpa kläder och svårt att låta bli! :-)

Längtar, längtar , längtar!!!

mammaledighet

Min chef vill att jag ska maila över en hel massa uppgifter till henne inför min mammaledighet...
Det känns så konstigt - jag ska vara mammaledig! :-)

Barnvakteri

I kväll sitter jag barnvakt åt två rara barn på 2 och 4 år. Nästa fredag ska jag barnvakta två lika rara ungar på 6 och 3. Snart ska jag tillbringa fredagarna - och alla andra dagar med mitt eget lilla barn! :-)
Nu när jag gör alla praktiska bestyr med barnen runt omkring mig så tänker jag på hur det kommer att bli i framtiden. Jag arbetar som förskollärare och matar, byter på och nattar små barn varje dag (jobbet består av mycket annat också, men just nu är det dessa aktiviteter som känns speciella)

Ibland får jag för mig att jag borde "leva livet" de här sista veckorna/månaderna som återstår av mitt "fria" vuxenliv. Men mest av allt vill jag boa, förbereda mig, shoppa, drömma om framtiden. Jag vill ju faktiskt inte "festa hela natten"- jag har hunnit med det också :-)

Däremot så ser jag till att ta låånga sovmornar, låånga bad, sitta på uteserverningar och dricka kaffe eller öl i solen och så vidare och så vidare...

Sovmornar och öl kommer nog att dröja ett tag - långa bad med kanske, men kaffet ska nog inte ställa till med några större problem ;-)

Idag fick jag återigen mail från min organisation. Som jag egentligen redan visste så måste jag verkligen vara startklar typ snart...

I bästa fall - som de uttryckte det - så får man en vag indikation ca en månad i förväg, men lika gärna kan det bli så att de ringer och säger att jag ska vara i Vietnam inom en vecka...
OM jag ska få en förvarning så vill jag att den ska komma NU... Annars går det så bra med en vecka bara. (även om jag kommer att bli jättestressad)
Det värsta med en veckas varsel är snarast att det blir krångligt för min syster och resesällskap. Hon har 2 barn i förskoleåldern och vill inte informera dem för långt i förväg om att hon kommer att åka - men om vi bara får en vecka på oss så blir det lite väl ont om tid för dem kan jag tro.

Ja, ja. I hela den här hämtreseprocessen har jag bestämt mig för att tänka på mig själv. Övriga - ja det finns en hel hög med övriga som eventuellt kommer att vilja åka med - får ta hand om sina praktiska detaljer.

Önskedröm - Maria ringer imorgon och säger att jag ska åka om sisådär 2 veckor - det vore perfekt det :-)

Drömmar

I natt drömde jag om mitt första möte med lilltösen.

När jag kom till Vietnam var hon 3 år och pratade svenska (just språket förvånade mig inte i drömmen).
Barnhemsföreståndaren sa att de tyckte att det var så roligt att en 3-åring fått föräldrar men ändrade sig och sa - nej, vad säger jag - 8 månader är hon ju. Jag förstod att det inte stämde men var bara rädd för att något skulle krångla till det och spelade med - visst var hon 8 månader ;-)

Hon hade hemska utslag i ansiktet men förklarade för mig att det var maskar som kröp under huden och att hon visste vilken medicin hon behövde. Vi fick låtsas att jag kommit på det själv -hon var ju en bebis officiellt och kunde inte prata ju.... Mycket underlig dröm när jag tänker på den så här i efterhand, men trots alla konstigheter så var jag hela tiden lugn - och så otroligt lycklig!

Jag kommer inte ihåg om jag redan har skrivit om den dröm jag drömde för ett tag sedan. Jag drömde att jag hade fått resebesked och att det bara var dagar kvar tills jag skulle åka och när jag vaknade så trodde jag att det var sant en kort stund - och blev så besviken när jag insåg att det inte var det.

En motsats till morgnarna efter barnbeskedet då jag vaknade och var rädd för att det bara var en lyckodröm och därför hade hennes foto på nattduksbordet så att jag direkt kunde se att drömmen var sann! :-)

Alla mina drömmar är på väg att gå i uppfyllelse! :-) (peppar, peppar, ta i trä, om Gud vill osv osv)

Jag längtar, längtar, längtar!!!

Idag tog jag ytterligare en tur till babyland och IKEA - börjar bli något av en stammis på det förstnämnda ;-)
Det är så himla kul att handla praktiska vardagssaker som min lilla skrutt ska ha - idag blev det en badbalja och ett myggnät. Det känns också bra att det faktiskt inte bara är en lyxaktivitet att handla utan att det faktiskt är dags att göra det nu. :-)
Jag önskar att jag visste hur stor hon är nu - det skulle vara så mycket lättare att handla kläder till henne då. Alternativt om jag fick veta när jag skulle få åka så att jag vet hur gammal hon kommer att vara när vi väl kommer att träffas.
Så - imorgon kan väl Maria från BFA ringa och säga vilka mått hon har och att jag ska åka - typ direkt... Då skulle jag bli nöjd ;-)

Några har hittat hit! :-)

Jag såg just i kommentarerna att åtminstone två personer har hittat hit - men som den ovana bloggare jag är så lyckades jag inte kommentera kommentarerna!

Men - det sporrar mig att försöka skriva lite oftare än förut...
Om någon mer läser - kommentera gärna :-)

Idag fick jag i alla fall 3 nya kort på min lilla tös. Var inte alls beredd på det - kollade mailen stup i kvarten ändå eftersom jag mailat en del frågor till organisationen, men så sent på eftermiddagen så hade jag fått dessa skatter. De är tagna i torsdags och hon ser pigg, rund och välmående ut. Halleluja höll jag på att skriva ;-)

Hon ska i alla fall till doktorn snart. Hon har nämligen en liten "skavank" som kommer att kräva läkarkontakt. Även om det med alla sannolikhet inte är något som kommer att påverka henne något nämnvärt - förutom dessa läkarbesök och en ev operation för att fixa till det i framtiden -så skulle hon lika väl ha kunnat komma som special need-barn har jag insett så här i efterhand.
Nu gjorde hon tack och lov inte det - för då skulle hon kanske inte blivit min. Tänk om någon annan fått erbjudande om att få henne - det känns helt absurt.

Kanske hade hon ändå blivit min - jag vet inte - men tanken svindlar - för fast jag inte ens träffat henne ännu så känns det ändå som om hon är det enda! Det känns nästan löjligt att ha fastnat så för en liten människa som finns på andra sidan jorden, men jag antar att det blir så när man går igenom den här processen. När jag fick mitt barnbesked så var hennes läkarundersökning ännu inte översatt men jag insåg att det kvittade vad som skulle stå i den - jag hade tagit det!

Jag är i alla fall inte det minsta orolig för att jag inte ska kunna "knyta an" till denna lilla människa - inte ett dugg - men samtidigt är jag medveten om att jag inte känner henne alls, och jag är jättenyfiken på vem hon kan vara och full av ödmjukhet inför att jag ska vända upp och ner på hennes liv så totalt!

Tillbaka till "skavanken" - jag vet inte vad jag ska kalla det för utan att berätta vad det är och det tänkte jag undvika på bloggen - det positiva i det hela är att jag kommer att få ytterligare information om henne i samband med läkarbesöket - hoppas bara att det inte blir jobbigt för henne!
För övrigt så har hennes morbror precis samma "skavank" - jag får nog börja tro på ödet ändå.

:-)

Det var inte hon - men jag har fått andra bilder

Nehej, det var inte hon som var med på filmen - jag har fått kontakt med tjejen som filmat och just då hade de inte varit på hennes barnhem. I vilket fall som helst så är det roligt att ha fått kontakt med tjejen - hon ska tillbaka till Da Nang i juli - kanske träffas vi då även om jag hoppas att jag redan är hemma igen vid den tiden.

Nåväl - i måndags fick jag nya bilder på min älskade lilla skrutta! Det är makalöst att man kan känna så starkt för någon man aldrig har träffat. Jag kan inte förstå det själv egentligen...

Hon är i alla fall underbart söt och jag längtar så att det gör ont.

Jag har tagit tag i lite praktiska delar igen den här veckan - jag har skickat iväg min nya utredning (nya och nya den är från oktober men pga en massa strul så har jag fått vänta på översättningen), jag har varit iväg och ansökt om ett nytt pass, och jag har mailat den strulande översättaren för att försöka få tillbaka lite pengar.
Jag ska så fort som möjligt kontakta min läkare för att få ett nytt friskhetsintyg, jag ska kontakta BVC och en hudläkare, jag har bokat tid på info hos försäkringskassan och jag ska ta tag i urkoppling av airbag i min bil...
Lite att pyssla med alltså.

Men mest av allt - längtar jag mig tokig! :)

min lilla på YouTube

Den här helgen har varit omtumlande! När jag satt och slösurfade på YouTube och tänkte titta på filmer från Vietnam igen - så hittade jag en n film - tagen i december -08 i min lillas stad!
Hoppet steg - även om jag inte trodde på det - i december var hon ju född - tänk om hon skulle finnas med!
Superspänd tittade jag på filmen - och någon minut in flimrade en liten bebis förbi - var det inte, kan det ha varit - HON? Jag drog tillbaka filmen och datorn låste sig precis när bilden av den lilla skulle tonas fram. Men till slut såg jag det - och tårarna sprutade - det måste vara hon...Nu har jag ägnat helgen åt att föröka få bekräftat att mina ögon inte ljuger för mig - och det känns mer och mer troligt att det verkligen är hon! Jag hoppas det för på filmen är hon i famnen på en volontär som tittar ömt på henne och hon tittar tillbaka! Min lilla skrutta - jag vill att någon älskar dig där du är - jag älskar dig utan att ha träffat dig, men du behöver den dagliga kärleken nu tills jag får hålla dig i famnen och titta ömt på dig och älska och älska och älska dig!

Är det någon som hittat hit?

Jag har ju valt att inte öppet gå ut med att jag börjat blogga - har inte sagt något till någon av mina anhöriga ännu, men jag har ändå lagt ut länken på nätet på några ställen - och nu undrar jag om någon hittat hit.
När jag skriver så tänker jag inte att någon annan läser men det kan ju vara så att någon ändå tittat in - och det vore i så fall vara kul att få veta det.
Så - om det finns någon här - skriv gärna en kommentar. Det har ingen betydelse för mig om ni är anonyma men kul att veta om någon finns här. Jag kommer att lägga ut sådana här förfrågningar då och då.