Inget speciellt

Har inget speciellt att skriva om - vill bara inte att det förra inlägget ska stå överst.
Det är jobbigt att vänta, det går inte att komma ifrån, och oron gnager längst där inne att något ska gå på tok eller att hon inte mår bra, men varje dag är en närmare, och på måndag har jag väntat 16 veckor! En milstolpe eftersom telefonen då kan ringa i princip när som helst.
Det känns nästan som att det samtalet kommer att kännas lika stort som bb-samtalet, men nej, bb-samtalet förändrade allt - jag fick reda på vem det vara jag ska dela resten av mitt liv med. Det är stort!
Men det är inte särskilt litet att få veta att man ska få åka och hämta hem den lilla människan heller. :-)

Jag kan inte riktigt ta in att jag verkligen ska vara med om det här snart. Det var i och för sig likadant inför bb - jag drömde om det, tittade på otaliga youtubefilmer, men det kändes för stort att ta in att det skulle hända mig på riktigt. Men det gjorde det ju! Och snart ska jag få henne i mina armar!