HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)
Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå!
Och tänk att Harriet Löwenhjälm kunde skriva en dikt som handlar om mig ocm mina känslor inför min lilla fast hon dog för snart 100 år sedan! ;-)
Mycket trolig dopdikt!
Hej!
SvaraRaderaJag har precis hittat din blogg och har inte hunnit läsa alla inlägg än. Jag tycker också att dikten är jätte fin och den lästes av moster på min dotters namngivning. Min dotter är också från Vietnam. Lycka till i din väntan och jag hoppas få fortsätta följa din resa via denna blogg.