Nu vill jag faktiskt få information (som om jag inte velat det tidigare) Nu har jag gått in i den sjätte väntansmånaden och jag vill hämta henne nu. Det känns mer avlägset än någonsin, fast det är tvärtom - snart är det skarpt läge ju...

Jag vill också att klumpen i magen som beror på andra bekymmer ska släppa. Jag vill bara vara glad eller då - använda all kraft till att hantera det jobbiga som väntan innebär. Men livet slutar ju inte runtomkring bara för att jag går i väntanstider.

Jag skulle verkligen vilja få gå lite på halvfart på jobbet nu, jag känner att jag knappt orkar det, men tyvärr så är det tvärtom. Dels har jag rollen som spindeln i nätet och om jag backar så är det ingen som kliver fram - tro mig, jag har försökt, och dels så är det enormt mycket att göra nu inför att jag faktiskt ska vara borta i minst ett år. Det jobbigaste är ju sådant som redan borde varit gjort som jag skjutit på - det måste ju fixas. Om jag inte hinner med annat så må det väl vara...

Nog med klagovisor - snart snart har jag mitt barn i famnen, snart är jag mamma för resten av livet, snart förändras mitt liv ganska så totalt - och jag längtar!