I natt drömde jag en hemsk dröm som följt mig hela dagen. Jag drömde att jag blev inkallad på ett möte och fick meddelandet att det gick för långsamt i Vietnam så adoptionen av min flicka skulle stoppas. Men istället så skulle jag få adoptera en 1,5-årig pojke från Polen. Jag fick bilder och film på honom - han hette Valter och var jättesöt och jag var förtvivlad!
Jag ville ju bara ha min lilla tös men fick bara svaret att det var omöjligt, jag kunde ju tacka nej till Valter om jag ville (som för övrigt var gravt handikappad pga alkoholskador - jag vet - fördomsfull dröm) men då skulle jag få börja om i alla köer.
Givetvis ville jag inte det - men jag bekymrade mig mest över min tös och funderade på om jag skulle skicka ner alla saker till henne som jag köpt in och om jag kunde åka dit och hälsa på henne och så vidare och jag vaknade med världens sämsta samvete för lilla Valters skull. Det är ju helt knäppt, men hela dagen har den känslan följt mig - jag hade bestämt mig för att bli hans mamma, men jag var inte glad över det.
Jag vet ju att jag hade älskat lille Valter högt och förutsättningslöst om det var han som skulle ha blivit mitt barn men i drömmen var jag så himla ledsen och besviken och tog emot honom helt sakligt bara - mest som en arbetsuppgift. Stackars lille Valter!
Så här har jag gått omkring hela dagen och skämts inför mina känslor inför ett barn som inte finns. :-) Hmm.
Jag undrar vad den drömmen står för egentligen - kanske bara en rädsla för vad som skulle hända om något hände så att min tös inte blev min - för den rädslan finns där som en mörk skugga djupt inne i mig...
Usch ja - jag förstår att en sådan känsla dröjer sig kvar. Och, jag tror på din analys. Just det där med att så länge du inte har henne i famnen så vågar du inte riktigt riktigt tro på att hon faktiskt kommer att bli just din...
SvaraRaderaNu är det dags för ett resebesked tycker jag.