Jag tillbringade större delen av grillfesten med antingen en 6-månaders eller en 10-månaders i famnen. Det kändes så tydligt att hon fattades - hon skulle ju ha suttit där med de andra bebisarna - provat att stå på alla fyra, försöka ta sig framåt, undersöka alla spännande saker och skyddas från att bli totalt nedsprungna av alla lite större vildbasar på festen.
Men hon kommer ju att vara där - inte den här gången, kanske inte heller nästa eller nästnästa, men det finns en plats för henne där. Det finns barn och vuxna som längtar tillsammans med mig - kanske inte lika desperat men ändå ;-)...

Det känns skönt att de finns där - inte bara närmaste familjen utan vänner som kommer att finnas till hands. Några att stöta och blöta med, några att oroas tillsammans med och glädja sig tillsammans med, och inte minst några som lillan kommer att kunna leka med och växa upp tillsammans med.

Idag tittade jag på korten igen (som varje dag) och jag blir så himla glad - den där lilla söta ungen med glimten i ögat ska bli min dotter! Lycka!