funderingar

Nu är min älskade syster opererad och allt har gått bra. det höll dock på att inte bli någon operation. Doktorn som skulle operera henne sa till skillnad från de läkare som hon pratat med tidigare att det inte alls var okej att åka till Vietnam för tätt inpå operationen. Inte inom en månad sa han först. Syrran blev då tveksam till hur hon skulle göra men efter att ha läkaren sagt att det är värst de första veckorna valde hon att operera sig i alla fall.
Det känns lite jobbigt måste jag säga. Jag kan inte hoppas på att resan ska dröja, men jag ivll inte heller att min älskade lillasyster ska utsätta sig för någon som helst risk genom att åka med mig. :-(
Det är ju tur att det inte är jag som avgör när jag ska resa... Och om det dröjer nu så får jag väl tänka att det är bra för hennes skull...
Om det skulle gå fort så får jag försöka övertyga henne om att stanna hemma, men jag har en känsla av att det blir svårt. Det finns andra som kan och vill resa med mig och som jag också skulle uppskatta om de följde med, men mer perfekt än min syster kan det inte bli.
Hon har många praktiska egenskaper/erfarenheter som är bra -såsom att hon är resvan, stresstålig, tvåbarnsmamma, förskollärare osv men främst så vill jag ha med henne för att jag känner mig fullkomligt trygg med henne. Vi kan kommunicera både med och utan ord. Jag känner ofta vad hon känner och vice versa och jag kan också säga precis vad som helst till henne. Jag vet inte hur jag kommer att reagera - kommer jag att vilja ha massor med hjälp med min lilla eller kommer jag vilja att alla håller sig på avstånd, kommer jag att oroa mig eller vara lugn, kommer jag att kunna fokusera på allt annat som ska göras eller inte osv osv.

Ett annat skäl till att jag vill ha henne med är att hon kommer bli en av de viktigaste människorna i lillans liv. Jag älskar hennes barn så att det gör ont och jag vet att hon kommer att älska lillan på samma sätt.
Så - jag vill åka nu, nu, nu men jag vill också ha med min syster. :-)

Mina föräldrar vill också åka med och det vore jättehäftigt om de fick komma in i lillans liv från början. Bättre morföräldrar går inte att tänka sig, men till skillnad från om det är syrran som åker med så kommer inte de att kunna avlasta mig med de praktiska sakerna på samma sätt. men det är klart - blir det så så blir det bra. Min allra närmaste vän ´är också en av kandidaterna till ressällskap. Hon skulle kunna sköta sådana saker men har däremot noll erfarenhet av barn. Hur det än blir så blir det bra - jag kommer inte att behöva åka ensam. :-)

Och självklart är det viktigast att operationen gick bra!
Idag har min bekanta träffat sin dotter *ryser*
Tänk när det är min tur!