Vilken dag!

Ja, då har jag alltså fått mitt efterlängtade resebesked.
Jag var på jobbet i morse och framåt 10-tiden ringde telefonen och jag såg att det var från BFA. Nu ringer dom ropade jag och rusade in i ett annat rum. Trodde men vågade inte tro att det var resebeskedet. Maria småpratade lite med mig först och det fick mig att tro att det inte var så - men så sa hon att mina papper var i Da Nang, att kontaktpersonen också var där och det enda som återstod var att få ceremonidatumet. Hon sa att jag kunde boka biljett till början av nästa vecka, men att hon lika gärna kunde ringa senare på eftermiddagen och säga att jag skulle åka den här veckan. Hon sa också att det kunde bli så att det dröjde en vecka eller 2 eller 3 men det hördes att hon inte trodde det. Hon sa åt mig att åka hem och packa väskan. Blev så jublande glad och hade gråten i halsen. När vi la på var jag yr av känslor och började precis gråta när jag hörde någon annan som grät - ett litet barn som hade svårt att lämna sina föräldrar och som inte kände de fröknar som skulle ta emot henne. Så jag skyndade mig för att ta hand om henne istället. Väldigt konstig känsla!
Sedan var jag totalt förvirrad. Försökte jobba samtidigt som jag ringde och smsade när jag fick tillfälle. Jag behövdes till klockan 1 sedan skulle jag kunna kompa ut. Det sista jag skulle göra var att söva några barn -sedan skulle jag gå hem. ca 10 i 1 ringde Maria igen, frågade vad jag gjorde och när jag berättade det så sa hon att jag skulle sluta med det och gå hem och packa. Jag fick då veta att jag skulle ta mig ner så fort som möjligt - gärna flyga på torsdag. Totalt lyckokaos igen!
Ett av barnen hade inte hunnit somna - samma lilla flicka som jag tagit emot på morgonen och fast jag verkligen försökte gå ner i varv för att sprida lugn till henne så gick det nog inte så bra - hon somnade inte. ;-) Samma lilla barn hamnade i mitt känslovirrvarr 2 gånger samma dag - samma barn som jag tänker på när jag läser beskrivningen av min dotter - pigg, aktiv, nyfiken, snabb och överallt ;-)

Tänk vilken tur att jag sökte visum från och med imorgon - jag hämtade ut dem idag.
Nej, nu har jag inte ro att skriva mer - jag återkommer...
Lycklig, lycklig, lycklig