måndag 24 augusti 2009

Lycka, harmoni och lugn

är vad jag känner och jag är lite förvånad. Inte över att jag är lycklig - det hade jag "räknat med", men att jag känner mig så här lugn! Jag tror i och för sig att det blir annorlunda när vi lämnar barnhemmet, när ansvaret helt är mitt och när lillan med all säkerhet kommer att bli ledsen och orolig.
Men jag är så tacksam över att ha fått såpass mycket tid med henne innan hon ska lämna barnhemmet. Jag känner att det kommer att underlätta för oss båda - jag har sett henne i hennes vanliga miljö och hon har tillbringat en massa tid i min famn och känner åtminstone igen mig, min röst och min lukt litegrann nu.

Hon vill inte busa med mig utan gosar in sig. Det märks att hon brukar vara annorlunda men jag tolkar det som att hon tar det hon behöver - hon känner att det finns en famn att vara i och det tar hon tillvara på. Jag väljer att ta det lugnt med henne -försöker följa hennes signaler och bara ha henne hos mig. Jag sätter mig så att hon kan krypa iväg när hon vill och visst gör hon det då och då, men kommer sedan snabbt tillbaka.
Busa hinner vi senare - jag tror att vi båda får vad vi behöver för att få en så god start som möjligt med varandra just nu!

3 kommentarer:

  1. Ja, precis som du säger - busa hinner ni göra många många gånger än. Att knyta an, som ni gör just nu, är ju precis vad som skall ske nu och det verkar ju göra det på allra allra allra bästa sätt. Vilken start på ett liv tillsammans!!!

    SvaraRadera
  2. Det låter klokt. Låt det ta den tid det tar. Ni ska ju ha ett helt liv ihop med massa bus, och mys såklart. :-)

    SvaraRadera
  3. Även jag tror att du gör helt rätt i att ta det lugnt och låta henne styra vad hon vill. Att mysa skapar ju trygghet, så mys på.

    Det är så kul att följa dig nu när du är mitt uppe i ögonblicket.

    SvaraRadera