För sju månader sedan idag var jag så rusigt galet lycklig att jag bara skrattade och grät om vartannat. På förmiddagen hade telefonen ringt - och jag fick reda på att det fanns en liten flicka som jag ska få bli mamma till.
Den här tiden hade jag nog just kommit hem från min shoppingtur. Jag hade med mig korten på henne hela tiden - kunde inte se mig mätt på henne och var tvungen att ha korten att titta på för att försäkra mig själv om att det verkligen hade hänt.
Telefonen ringde, sms:en ramlade in, blomsterbudet ringde på dörren, jag skålade i bubbel och åt god mat tillsammans med en nära vän som gladdes med mig. Jag fick en dunkande huvudvärk och hade all möda i världen att varken börja gråta eller skratta för mig själv när jag var ute på stan. :-)
Dagarna efter var också konstiga - när jag träffade på ytliga bekanta i situationer där det inte var läge att berätta om Henne så kändes det som om jag ljög. Allt jag sa skorrade falskt i mina öron eftersom jag bara kunde tänka på det som väntade.
I sju långa månader har jag vetat om henne och längtar efter att få träffa henne på riktigt. Hoppas, hoppas att den dagen snart är här!
Jag undrar verkligen hur jag kommer att reagera när jag får resebeskedet - det känns inte riktigt som om man "ska" brista ut i tårar vid det samtalet - men ärligt talat - det tror jag säkerligen att jag kommer att göra. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar