Till jobbet imorgon

I morgon ska jag alltså börja jobba igen. Har inte riktigt känt efter hur det känns men jag vet att jag kommer att möta en massa kommentarer och frågor och beklaganden över att jag inte fått hämta lillflickan ännu. Och det gör mig egentligen ingenting - problemet är bara att jag titt som tätt har svårt att hålla tillbaka tårarna när jag får frågan om det är jobbigt eller liknande. Jag är ju en van gråtare - är lättrörd även i vanliga fall och det gör mig oftast ingenting, men det är ju inte läge att börja snyfta på jobbet precis. Hoppas att jag kan gå in i min vanliga yrkesroll där känslorna inte ligger utanpå...

När jag ringde till jobbet för att berätta att jag skulle dyka upp igen svarade kollegan "hej mamman" i telefonen. Hon trodde att jag ringde för att berätta att jag var hemma med min flicka - det hade ju jag också trott.

Sen surar jag lite över att det är så svårt att planera privatlivet också. Innan sommaren såg jag att mina och mina studiekamraters gamla favoritgrupp skulle komma hit i slutet av augusti. Tänkte då att det funkar ju inte för mig. När det nu visar sig att jag inte alls är i Vietnam (även om det finns ett liitet hopp att jag är på väg då) eller hemma med mitt barn då så är det slut på biljetterna... Stackars mig. ;-)
De kommer tillbaka i november igen men då måste jag ju vara hemma med lillan - jag tänker då inte köpa biljetter till den konserten i alla fall.

I övrigt så har jag haft en bra helg. Fint väder och rolig fest med både nära och lite avlägsna vänner. Det är otroligt vad många det är som är engagerade i min resa utan att jag ens vet om det. Det värmer! :-)

Imorgon är det måndag - 5 härliga arbetsdagar väntar för förhoppningsvis friska vietnamesiska tjänstemän då de kan granska, stämpla och skicka handlingar vidare.
Hoppas, hoppas, hoppas hon är frisk igen.
Och hoppas att min lilla flicka har det bra!