och utan att ha några belägg för det så känns det som om att när det inte kom idag så kommer det inte den här veckan. Så behöver det ju verkligen inte vara, men det känns så.
Lite grundar jag väl känslan på att jag nu vet att den vietnamesiska kontaktpersonen är i Da Nang nu tillsammans med familjen som är nere och hämtar sitt barn.
Jag har just sett på bilder när de träffar sin dotter för första gången och jag grät floder.
Herregud vilket ögonblick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar