tisdag 11 augusti 2009

Fällde några tårar på jobbet idag ändå

men det hände på rasten och där gråter jag ohämmat ;-) Nej då, men där är jag mitt privata jag och det gör mig ingenting.
Det som fick mig att bli tårögd idag var min nya kollega - som jag dock känt i många år.
Hon sa: berätta för mig om din flicka. Och jag kände helt plötsligt - jag har ju inget att berätta. Jag känner henne inte, jag vet så lite om henne...
Och så är det ju - fast jag känner att jag skulle kunna gå igenom eld för henne så känner jag ju henne inte. Jag har sett henne på en massa kort och mitt hjärta har ställt in sig på att få älska henne för resten av livet men jag känner henne inte! Jag har bara fått henne beskriven i några få ord - en mycket fin liten flicka, snabb och aktiv och den korta, runda typen.

Samtidigt så är det ju så stort att få lära känna henne. Jag kommer att kunna berätta massor om henne längre fram när jag har träffat henne, lärt känna henne, fått reda på vad hon är för en liten person och när jag har delat en massa upplevelser med henne.

Hur är det möjligt att det kan kännas så rätt och så stort och så viktigt i det här läget? Kanske går det inte att förstå, kanske behöver jag inte förstå det heller utan bara vila i den fantastiska känslan att det verkligen känns så.

Rätt
Stort
Viktigt

4 kommentarer:

  1. Det där med att lära känna varandra - det har ni ju resten av livet tillsammans på er att göra. Du vet ju mer än vad de flesta andra väntande gör - när man har dem i magen så vet man ju inte så där mycket. Du vet hur hon ser ut. Du vet när hon är född. Du vet vad hon skall heta (visst?) och en massa andra saker... Resten ser jag fram emot att du berättar här i bloggen om du hinner sedan!

    SvaraRadera
  2. :-)
    Ja du har rätt! och tack för dina kommentarer - de är uppskattade!
    Jag kommer definitivt att skriva här när jag får resebeskedet. Om jag kommer att kunna skriva från Vietnam vet jag inte men annnars uppdaterar jag när jag kommer hem. (då jag kommer ha såå mycket tid att sitta framför datorn ;-))

    SvaraRadera
  3. Vill bara skicka en styrkekram med hopp om att du snart är hos din lilla flicka. Och att tiden fram till resan ska få innehålla en hel del frid inombords - trots allt. (Jag själv skulle ha varit enormt ofridfull i din situation.)Kram och GRATTIS till att din flicka finns där och väntar på sin mamma!
    Cecilia Ekhem

    SvaraRadera
  4. Hej !
    Har läst din blogg ett tag , men inte kunnat lämna svar hoppas det funkar idag

    Åhhh vad jag / vi hoppas att du snart får åka till din lilla dotter , denna väntan ä'r ju så jobbig , men det kommer något bra ifrån den & då har du glömt hur jobbig väntan var , när ni äntligen får varandra Kram

    SvaraRadera