torsdag 6 augusti 2009

Det gör ont att få barn

Fick mail från min kontaktperson här i Sverige idag - sköönt att hon är tillbaka från semestern. Det hackar i processen i Vietnam - sjukdom hos någon som gör att allt har stoppats upp och nya personer på avgörande poster vilket skapar oro.
Det är otroligt vad känslorna ligger utanpå just nu - jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag läste det.
Men - som jag skrivit förut - det är ju på grund av att det är något så stort, något så underbart, något så viktigt som väntar som gör att det är så smärtsamt och jobbigt att vänta.
Jag önskar att det gick lättare men det är ju utan tvekan värt alla tårar. Jag skulle aldrig välja ett mindre känslomässigt stormande liv!
Och utan tvekan så var det alltså rätt beslut att bryta semestern. Hoppet är ju definitivt över att jag skulle ha kunnat dra ut på ledigheten tills det var dags att åka. Imorgon ska jag ringa mina kollegor och berätta att jag kommer på måndag. Ja, ja smällar man får ta...

6 kommentarer:

  1. Förstår att du tyckte det var tungt att läsa mailet, du har ju väntat så länge nu. Alla känslor ligger verkligen utanpå just nu, det är en ganska pressande situation denna väntan. Själv blev jag tvärtom glad (efter att ha gråtit flera dagar av längtan efter lillan). Våra papper är i Hanoi och är i princip färdiga. De bara väntar på att personen ska bli frisk och det är personen säkert nästa vecka om inte redan nu. Det som oroar är den nya personalen, men det behöver ju heller inte innebära trubbel (vägrar tänka negativt nu).

    Tänk, snart är våra papper på väg till Da Nang för sista gången. Snart ringer telefonen med det efterlängtade beskedet. Kanske får vi åka tillsammans också. Det vore jättekul tycker jag :-).

    Uppmuntrande kramar från Humblebee

    SvaraRadera
  2. Hittade hit av en slump och har läst tillbaka en bit. Det är ju helt vansinnigt så länge du fått vänta! Hur i all världen kan det motiveras på ett vettigt sätt? Att man får vänta på barnbesked kan jag förstå, men att behöva vänta ett halvår på resebesked! Hoppas verkligen du får åka snart!
    /en helt okänd person

    SvaraRadera
  3. Fy sjutton, vad jobbigt. Tror att du gör helt rätt i att bryta semestern nu. Snart ska du ändå vara ledig på längre tid. :-) Hoppas att det snart sätter fart igen, i Vietnam, så att barnen får komma hem. För jag antar att det är fler än du som hamnat lite i kläm.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Humblebee - ska försöka tänka så jag med. Men jag har ju vetat att mina papper varit i Hanoi i 6 eller 7 veckor nu så jag hoppades verkligen att de var på väg. 1-3 veckor pga nya postrutiner känns också såå onödigt!
    Men du har rätt - snart är det ju dags. Kan nästan inte föreställa mig hur underbart det kommer att kännas. Och ja, vi kanske kommer att få åka tillsammans - vore ju superkul! :-)

    "resan" och anonym - tack för kommentarerna och medkänslan. Det är svårt att förstå varför det ska behöva ta så lång tid, och det jobbigaste är alla dessa värdefulla dagar som vi kunde ha fått tillsammans.
    Men snart snart måste ju denna väntan vara över...

    SvaraRadera
  5. Oj oj oj för byråkrati! Så vansinnigt tråkigt denna väntan är. Eftersom matchningen av dig gentemot din lilla är klar och allt, så förstår jag inte riktigt. Vad är det som nu skall göras för att du skall få resebeskedet? Vad väntar de på, rent tekniskt/praktiskt? Vore det inte bättre för dem också att nu när de sett ut dig som hennes mamma, att s a s "bli av med" henne på barnhemmet för att bereda plats åt någon som behöver den. Rent krasst behöver hon ju inte sin plats längre, hon har ju en ny plats - hos dig!

    SvaraRadera
  6. Tror det kommer att sätta fart ordentligt med RB nu under augusti. Håller tummarna att det är din tur nästa gång.

    SvaraRadera