Idag kom jag på att det var jättelängesedan jag skrev i den "tankebok" som jag skrivit i sedan jag fick medgivande våren -07. Jag har skrivit lite då och då om processen, tankar, känslor, drömmar och rädslor. Jag har skrivit för min egen skull men ändå med en tanke att mitt blivande barn någon gång skulle kunna få ut något av att följa min väg fram tills vi träffade varandra. Nu har jag alltså inte skrivit på jättelänge - och inte heller läst i den - men det gjorde jag alltså idag. Tänk vad det har gått upp och ner det här. Men trots att det har varit jobbigt stundtals så är det en känsla av lycka som stannar kvar när jag läst igenom den. Tänk - den här långa resan är på väg mot sitt mål och snart startar den nya (peppar, peppar, jag känner mig mer skrockfull än någonsin)
Jag önskar att jag hade skrivit redan under tiden då jag köade till hemutredningen, gick kursen och gjorde hemutredningen också. Även om man tycker att man kommer ihåg hur man kände så märker jag att jag har glömt vissa faser i den här väntan och det känns givande att kunna gå tillbaka och reflektera över det genom att läsa hur jag tänkte då. Bland annat minns jag att jag verkligen nojade över nästan allt innan jag gjorde min hemutredning, men nu kan jag inte komma ihåg logiken i det jag tänkte då. (jag kommer ihåg att jag ett tag till och med kunde hitta nackdelar med att jag har så stor barnerfarenhet - hur tänkte jag då tro ;-) Hmm)
Jag har ju inte heller skrivit så mycket nu på slutet av den här väntan - nu när det har kännts som jobbigast men då finns ju de här blogginläggen som komplement. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar