ältar på

Jag är lite tveksam till att skriva eftersom jag i alla fall så här framåt natten lätt fastnar i de jobbiga känslorna och det blir ju lite tjatigt men skit samma - jag skriver ju för mig själv först och främst, så ni som läser får stå ut. Men igen - jag är så medveten om hur lyckligt lottad jag är och självklart är det värt all väntan- inte tu tal om saken! Min högsta dröm är på väg att bli sann - den känslan finns med som en grund - en botten -hela tiden men jag vill inte vänta längre!

Varje dag är en dag som vi är i från varandra i onödan, som jag skrivit förut, mig går det ju ingen nöd på och jag hoppas och tror att hon har det bra hon också, men hon bor på ett barnhem, inte hos en förälder. Det är så onödigt! :-(

Och även om det inte går någon nöd på mig så har jag så svårt att slappna av. Något jag brukar vara expert på. ;-) Jag är inte alls den rastlösa typen i vanliga fall utan brukar tycka om att ta dagen som den kommer, särskilt så här på sommaren, men nu...

Jag känner att jag måste fylla dagen med aktiviteter hela tiden, och känner mig ändå inte nöjd. Jag umgås med nära och kära, är ute varje helg med en av mina bästa vänner, umgås med barndomskamrater på vardagarna, träffar mina syskonbarn och gudbarn vilket jag verkligen uppskattar, har vänt på dygnet, läser en massa böcker nätterna igenom, sover gott och länge men som sagt -rastlösheten släpper inte! Jag gör allt för att tiden ska gå istället för som i vanliga fall när jag har semester - försöka få dagarna att räcka så länge som möjligt. Samtidigt blir jag stressad av att tiden går - för det innebär ju att lillan och jag i praktiken varit ifrån varann längre än jag vill + att det börjar bli hopplöst att hinna hämta henne under semestern. Det känns som om jag bara slösar bort tid men jag vet samtidigt inte vad jag ska göra med den istället. Jag försöker ju som sagt fylla den med så roliga aktiviteter som möjligt - vad annat kan jag göra...

Jag har så mycket att vara tacksam för även i livet utan lillan - det får jag inte heller glömma bort. Tänk om jag inte hade haft alla dessa underbara människor runt omkring mig - hur hade det inte varit då.

Ring, ring bara du slog en signal...