Infomöte på försäkringskassan

Idag var jag på infomöte för blivande föräldrar i försäkringskassans regi. Det var väl så där givande...
Informationen går ju att få på nätet och de frågor som jag inte tycker att det går att få svar på kändes för specifika för att jag skulle vilja ta upp tid för hela gruppen med stormagade kvinnor och deras män + min stormagade kompis och hennes kvinna också förstås. :-)

Jag frågade i alla fall om de sk pappadagarna som min syster ska få i samband med vår resa. Men det verkar som om hon måste vänta tills lillan fått ett personnummer innan hon kan begära att få dem. Det verkar som om de stående rådet kring allting var att vänta men jag vet inte om jag verkligen ska slå mig till ro med det. Jag vill inte att föräldrapenningen ska fördröjas mer än nödvändigt - det finns ju liksom ingen annan inkomst att hanka sig fram på under väntetiden...

På tal om pappa-dagar så var inte materialet särskilt anpassat till den mångfald av familjebilder som finns. Det var mamma och pappa och barnets födelse hela tiden. Det är klart att det är mest praktiskt men jag trodde nog att man på försäkringskassan skulle vara mer politiskt korrekta och använda neutrala begrepp. Inom förskolan är vi mycket medvetna om att våra blanketter och mallar ska spegla den mångfald som omger oss.

I morgon är det den 12 maj. Den 12 januari fick jag mitt barnbesked Så oavsett om man räknar veckor - jag har väntat 17 veckor och 1 dag nu ;-) - eller om man räknar kalendermånader så har de 4 månaderna gått nu. Nu har jag kommit in i den tiden då jag skulle kunna få resebesked.

Undrar var jag är den 12 juni - och den 12 juli... 12 augusti säger hjärtat att jag måste ha mitt barn i min famn - men det finns ju inga garantier för någonting.

Längtan

Min lilla skrutta ser verkligen rund ut på bilderna. Jag funderar på hur stor hon är - det är omöjligt att avgöra. Hon ser ganska liten ut i famnen på kontaktpersonens svenska man och stor ut i famnen på den vietnamesiska kontaktpersonen. Men vad vet jag - den svenske mannen kan ju vara en "jätte" eller så är kvinnan jätteliten eller så... Jag får väl inse att det inte går att veta. Jag skulle vilja veta vilken storlek jag ska ha på kläderna som jag tar med - men men...

När jag pratade med familjen som nyss varit där så fick jag som jag skrev många praktiska tips och jag insåg lite mer hur varmt det kommer att vara. Det är bara de allra tunnaste kläder som kommer att fungera - fast hmm - om det är AC på rummet så kommer hon kanske att frysa...

Ja, ja, det ordnar sig nog hur det än blir...

Jag vill verkligen åka nu - om det inte framgått tidigare! ;-)

Mycket att glädjas åt

Jag har egentligen så mycket att skriva om så att det nästan blir ett hinder för att komma igång. Det blir en kort uppdatering nu - så skriver jag mer om det senare.

Jag har i alla fall pratat med familjen som hämtade sin dotter för bara några veckor sedan från lillans barnhem - och som också tagit kort på henne!

Det var såå roligt och jag fick så mycket nyttig information som gör förberedelserna lite lättare. Jättevärdefullt! Det känns konstigt att verkligen prata om konkreta småsaker - det blir så verkligt, men samtidigt så overkligt. Ska jag verkligen få vara med om detta underbara snart!

I fredags fick jag en glad överraskning till - det kom 11 nya kort på tösen - tagna samma dag!
På två av korten blir hon matad, på ett blir hon gosad/busad med och det gör mig så lycklig att se! Och det känns så speciellt att titta på när hon äter - samma dag som det skedde.

Nu får Maria gärna ringa på måndag och säga att det är dags!
Lilla, lilla skruttan min!

26 bilder!

Vart tog mitt inlägg vägen? hmm, jag fick i alla fall bilderna idag och jag undrar om det går att fatta hur starkt det känns. Vilken känsla det är att se dem tona fram - se den lilla unge som jag ska tillbringa hela livet med, som jag skulle kunna gå genom eld för redan innan jag träffat henne, hon vars mamma jag ska få förmånen att bli. Jag får se hur hon har det nu och det gör mig så glad och tacksam och ledsen! För varje dag är en dag som vi missar med varandra. Varje dag gör hon erfarenheter av världen som jag inte kan påverka, jag finns inte där för henne.
Men snart så...
På bilderna samspelar hon med de som håller henne och det ser så fint ut!

För övrigt har jag fått se hennes fötter nu också. ;-)

Dagens dominerande känsla är ändå tacksamhet! (igen)
Jag är så tacksam över möjligheten att få bli hennes mamma!

Inga bilder idag...

Bilderna kom inte idag - jag fick ett mail på förmiddagen att hon hoppades hinna skicka dem på eftermiddagen - men icke...
Jag hoppas de kommer imorgon. Jag är såå nyfiken på dem. När jag kom till jobbet i morse satt en kollega vid den gemensamma datorn och jag kände hur hornen växte på mig... :-D
Jag hade jättesvårt att klara av att vänta på min tur. Och när de nu inte kom idag så började jag halvt om halvt på allvar fundera på om jag skulle ta en dag ledigt så att jag kunde bevaka mailen.
Insåg ganska snart att det var lite överdrivet. :-)
Jag funderar på om jag ska unna mig en dag innan jag får resebesked för att kunna bocka av olika saker som behöver göras i lugn och ro, men än så länge jobbar jag på. Det känns som om jag vill ha så mycket ledig tid som möjligt i samband med att jag hämtar hem henne. Man vet ju inte hur länge det kommer att dröja innan föräldrapenningen kommer att komma igång heller.

Men - om jag får ett resebesked med kort varsel - ja då tar jag nog semester på studs.

På tal om försäkringskassan så ska jag på infoträff för blivande föräldrar nästa vecka.
Utan att vi visste om det så har mina vänner anmält sig till samma träff. Kul -eftersom det är roligare att gå dit med någon man känner. Vi har följt varandras resor mot barn och nu kommer vi att bli mammor ungefär samtidigt. Lite extra kul tycker jag att det är eftersom jag spekulerar i att andra blivande föräldrar kan få lite huvudbry om vi 3 kommer dit tillsammans. Mina vänner ska nämligen bli mammor båda 2 - till samma barn. :-)

Nya bilder på gång!

Idag fick jag reda på att jag kommer att få 20 nya bilder på min lilla flicka inom en snar framtid - 20 bilder - det är ju superfantastiskt roligt!
Det är alltså familjer som nyss varit på hennes barnhem som tagit kort på henne och jag har fått kontakt med en av familjerna via nätet också. Tänk, jag kommer att kunna ringa till någon som har träffat henne på riktigt, som sett henne, som vet hur det är på barnhemmet, som nyss har varit med om allt det där stora, underbara som jag väntar på att få vara med om!
Det gör mig så lycklig!
En annan sak som gläder mig är besked om att lillan varit hos läkaren pga sin "skavank" och att allt såg bra ut! Jag kommer att få läkarrapporten när den är översatt - skönt!
Ytterligare en glädjande sak är att en av mina bekanta som ska hämta barn i Vietnam hon med beskrev att hon skulle få hämta sitt barn inom 2-6 veckor. Jag tolkade det som att hon fått resebesked, men det är ju så att det närmar sig för oss! Hon har väntat i 5 månader, jag har väntat i 4 -och vi kan få åka närsomhelst! Jag är så lycklig över det! :-)

Min flickas blivande kusin hade på eget bevåg ordnat halvårskalas på sin förskola för min tös - känns så skönt att lillan kommer att komma i ni en stor familj som bara väntar på henne och som kommer att älska henne även om hon bara får en förälder.

Och kusinens mamma - ge dig till känna nu - jag "vet" att du läser här
;-) Glada hälsningar Hej och Hopp

Helgfunderingar

Det är underbart skönt med långhelg, strålande väder, många roliga saker att hitta på och ett kär gäst på besök, men det är lite dubbelt längst inne. Jag längtar också efter vardagen då jag kan få nya kort, mer information och där faktiskt telefonen kan ringa med det efterlängtade beskedet.
Jag försöker intala mig själv att inte börja hoppas för mycket för snart - det kommer att bli jobbigt om det drar ut på tiden, men det är inte lätt att styra känslorna.

En annan mindre rolig anledning till att jag vill att det ska vara vardag är för att få klarhet i vad som händer i svininfluensans dagar... Kina har bestämt sig för att stoppa sina hämtresor nu - jag kan alltför väl tänka mig hur det känns för de föräldrar som ni får skjuta upp sin resa till sina små! Och - i torsdags när beksedet kom blev jag livrädd att Vietnam skulle följa efter. Eftersom det varit helg så vet jag ju inte mer nu egentligen men jag har bestämt mig för att tro att det itne blir så. Det verkar som om larmrapporterna kommer mer sällan nu, och till Kina kommer ju så många fler blivande föräldrar. Rädslan finns där ändå - men som sagt - jag väljer att tro att det ska gå bra för oss.

I fredags avslutades Sveriges adoptionsavtal med Vietnam. Vi som fått barnbesked får hämta hem våra barn men inga nya barn kommer att få föräldrar längre.
I min organisation så var det 2 familjer som inte hann få barnbesked - jag kan tänka mig vilken jobbig och oviss väntan de haft och hur hemskt det måste kännas nu.
Jag hoppas bara att det finns andra vägar till barn för dem och en än gång fylls jag med tacksamhet över den otroliga tur jag har haft!