Idag fick jag återigen mail från min organisation. Som jag egentligen redan visste så måste jag verkligen vara startklar typ snart...

I bästa fall - som de uttryckte det - så får man en vag indikation ca en månad i förväg, men lika gärna kan det bli så att de ringer och säger att jag ska vara i Vietnam inom en vecka...
OM jag ska få en förvarning så vill jag att den ska komma NU... Annars går det så bra med en vecka bara. (även om jag kommer att bli jättestressad)
Det värsta med en veckas varsel är snarast att det blir krångligt för min syster och resesällskap. Hon har 2 barn i förskoleåldern och vill inte informera dem för långt i förväg om att hon kommer att åka - men om vi bara får en vecka på oss så blir det lite väl ont om tid för dem kan jag tro.

Ja, ja. I hela den här hämtreseprocessen har jag bestämt mig för att tänka på mig själv. Övriga - ja det finns en hel hög med övriga som eventuellt kommer att vilja åka med - får ta hand om sina praktiska detaljer.

Önskedröm - Maria ringer imorgon och säger att jag ska åka om sisådär 2 veckor - det vore perfekt det :-)

Drömmar

I natt drömde jag om mitt första möte med lilltösen.

När jag kom till Vietnam var hon 3 år och pratade svenska (just språket förvånade mig inte i drömmen).
Barnhemsföreståndaren sa att de tyckte att det var så roligt att en 3-åring fått föräldrar men ändrade sig och sa - nej, vad säger jag - 8 månader är hon ju. Jag förstod att det inte stämde men var bara rädd för att något skulle krångla till det och spelade med - visst var hon 8 månader ;-)

Hon hade hemska utslag i ansiktet men förklarade för mig att det var maskar som kröp under huden och att hon visste vilken medicin hon behövde. Vi fick låtsas att jag kommit på det själv -hon var ju en bebis officiellt och kunde inte prata ju.... Mycket underlig dröm när jag tänker på den så här i efterhand, men trots alla konstigheter så var jag hela tiden lugn - och så otroligt lycklig!

Jag kommer inte ihåg om jag redan har skrivit om den dröm jag drömde för ett tag sedan. Jag drömde att jag hade fått resebesked och att det bara var dagar kvar tills jag skulle åka och när jag vaknade så trodde jag att det var sant en kort stund - och blev så besviken när jag insåg att det inte var det.

En motsats till morgnarna efter barnbeskedet då jag vaknade och var rädd för att det bara var en lyckodröm och därför hade hennes foto på nattduksbordet så att jag direkt kunde se att drömmen var sann! :-)

Alla mina drömmar är på väg att gå i uppfyllelse! :-) (peppar, peppar, ta i trä, om Gud vill osv osv)

Jag längtar, längtar, längtar!!!

Idag tog jag ytterligare en tur till babyland och IKEA - börjar bli något av en stammis på det förstnämnda ;-)
Det är så himla kul att handla praktiska vardagssaker som min lilla skrutt ska ha - idag blev det en badbalja och ett myggnät. Det känns också bra att det faktiskt inte bara är en lyxaktivitet att handla utan att det faktiskt är dags att göra det nu. :-)
Jag önskar att jag visste hur stor hon är nu - det skulle vara så mycket lättare att handla kläder till henne då. Alternativt om jag fick veta när jag skulle få åka så att jag vet hur gammal hon kommer att vara när vi väl kommer att träffas.
Så - imorgon kan väl Maria från BFA ringa och säga vilka mått hon har och att jag ska åka - typ direkt... Då skulle jag bli nöjd ;-)

Några har hittat hit! :-)

Jag såg just i kommentarerna att åtminstone två personer har hittat hit - men som den ovana bloggare jag är så lyckades jag inte kommentera kommentarerna!

Men - det sporrar mig att försöka skriva lite oftare än förut...
Om någon mer läser - kommentera gärna :-)

Idag fick jag i alla fall 3 nya kort på min lilla tös. Var inte alls beredd på det - kollade mailen stup i kvarten ändå eftersom jag mailat en del frågor till organisationen, men så sent på eftermiddagen så hade jag fått dessa skatter. De är tagna i torsdags och hon ser pigg, rund och välmående ut. Halleluja höll jag på att skriva ;-)

Hon ska i alla fall till doktorn snart. Hon har nämligen en liten "skavank" som kommer att kräva läkarkontakt. Även om det med alla sannolikhet inte är något som kommer att påverka henne något nämnvärt - förutom dessa läkarbesök och en ev operation för att fixa till det i framtiden -så skulle hon lika väl ha kunnat komma som special need-barn har jag insett så här i efterhand.
Nu gjorde hon tack och lov inte det - för då skulle hon kanske inte blivit min. Tänk om någon annan fått erbjudande om att få henne - det känns helt absurt.

Kanske hade hon ändå blivit min - jag vet inte - men tanken svindlar - för fast jag inte ens träffat henne ännu så känns det ändå som om hon är det enda! Det känns nästan löjligt att ha fastnat så för en liten människa som finns på andra sidan jorden, men jag antar att det blir så när man går igenom den här processen. När jag fick mitt barnbesked så var hennes läkarundersökning ännu inte översatt men jag insåg att det kvittade vad som skulle stå i den - jag hade tagit det!

Jag är i alla fall inte det minsta orolig för att jag inte ska kunna "knyta an" till denna lilla människa - inte ett dugg - men samtidigt är jag medveten om att jag inte känner henne alls, och jag är jättenyfiken på vem hon kan vara och full av ödmjukhet inför att jag ska vända upp och ner på hennes liv så totalt!

Tillbaka till "skavanken" - jag vet inte vad jag ska kalla det för utan att berätta vad det är och det tänkte jag undvika på bloggen - det positiva i det hela är att jag kommer att få ytterligare information om henne i samband med läkarbesöket - hoppas bara att det inte blir jobbigt för henne!
För övrigt så har hennes morbror precis samma "skavank" - jag får nog börja tro på ödet ändå.

:-)

Det var inte hon - men jag har fått andra bilder

Nehej, det var inte hon som var med på filmen - jag har fått kontakt med tjejen som filmat och just då hade de inte varit på hennes barnhem. I vilket fall som helst så är det roligt att ha fått kontakt med tjejen - hon ska tillbaka till Da Nang i juli - kanske träffas vi då även om jag hoppas att jag redan är hemma igen vid den tiden.

Nåväl - i måndags fick jag nya bilder på min älskade lilla skrutta! Det är makalöst att man kan känna så starkt för någon man aldrig har träffat. Jag kan inte förstå det själv egentligen...

Hon är i alla fall underbart söt och jag längtar så att det gör ont.

Jag har tagit tag i lite praktiska delar igen den här veckan - jag har skickat iväg min nya utredning (nya och nya den är från oktober men pga en massa strul så har jag fått vänta på översättningen), jag har varit iväg och ansökt om ett nytt pass, och jag har mailat den strulande översättaren för att försöka få tillbaka lite pengar.
Jag ska så fort som möjligt kontakta min läkare för att få ett nytt friskhetsintyg, jag ska kontakta BVC och en hudläkare, jag har bokat tid på info hos försäkringskassan och jag ska ta tag i urkoppling av airbag i min bil...
Lite att pyssla med alltså.

Men mest av allt - längtar jag mig tokig! :)

min lilla på YouTube

Den här helgen har varit omtumlande! När jag satt och slösurfade på YouTube och tänkte titta på filmer från Vietnam igen - så hittade jag en n film - tagen i december -08 i min lillas stad!
Hoppet steg - även om jag inte trodde på det - i december var hon ju född - tänk om hon skulle finnas med!
Superspänd tittade jag på filmen - och någon minut in flimrade en liten bebis förbi - var det inte, kan det ha varit - HON? Jag drog tillbaka filmen och datorn låste sig precis när bilden av den lilla skulle tonas fram. Men till slut såg jag det - och tårarna sprutade - det måste vara hon...Nu har jag ägnat helgen åt att föröka få bekräftat att mina ögon inte ljuger för mig - och det känns mer och mer troligt att det verkligen är hon! Jag hoppas det för på filmen är hon i famnen på en volontär som tittar ömt på henne och hon tittar tillbaka! Min lilla skrutta - jag vill att någon älskar dig där du är - jag älskar dig utan att ha träffat dig, men du behöver den dagliga kärleken nu tills jag får hålla dig i famnen och titta ömt på dig och älska och älska och älska dig!

Är det någon som hittat hit?

Jag har ju valt att inte öppet gå ut med att jag börjat blogga - har inte sagt något till någon av mina anhöriga ännu, men jag har ändå lagt ut länken på nätet på några ställen - och nu undrar jag om någon hittat hit.
När jag skriver så tänker jag inte att någon annan läser men det kan ju vara så att någon ändå tittat in - och det vore i så fall vara kul att få veta det.
Så - om det finns någon här - skriv gärna en kommentar. Det har ingen betydelse för mig om ni är anonyma men kul att veta om någon finns här. Jag kommer att lägga ut sådana här förfrågningar då och då.