tisdag 29 september 2009

Kärlek

Kärlek...
Jag funderade verkligen över det redan när jag fått barnbeskedet - för jag älskade ju henne från första stund - och vad är då kärlek?

Om man kan älska ett barn man bara har sett på bild?

Men - kärleken jag kände då var villkorslös i den meningen att jag "visste" att jag skulle älska henne oavsett vem hon var/hur hon var. Kärleken till det barn som skulle bli mitt.

Och nu - ja nu älskar jag henne för den hon är! Jag älskar att hon gör som hon gör, är som hon är - jag bara älskar henne helt enkelt! Också en total villkorslös kärlek!

Jag älskar att höra henne skratta, jag älskar att ha henne i famnen, jag älskar att se henne leka och busa och upptäcka världen.

Jag går sönder när hon gråter! Ikväll grät hon i nästan 45 minuter - är nästan säker på att hon hade ont i magen - och jag kände mig på allvar helt desperat! Jag håller mig lugn enbart för att jag inte vill göra det värre för henne - helst skulle jag också vilja gråta när hon gråter så där otröstligt. (har inte hänt mer än någon gång än) Till slut somnade hon i min famn och nu sover hon lugnt sedan några timmar min stackars lilla unge! Imorgon ska jag köpa mer katrinplommon - det hjälper!

Här hoppar jag mellan tankar på vad kärlek är till konkreta magbesvär ;-) - så kan det gå...

2 kommentarer:

  1. Hahaha, det är väl det som är essensen med att vara småbarnsmamma? Att man kastas mellan djupa saker och vardagstrivialiteter. I samma mening nästan. Och det är inget konstigt alls. Bara precis som det är.

    SvaraRadera
  2. Kärlek är både väldigt invecklat och väldigt enkelt.

    Magen - det är inte mjölkprodukterna som gör det?

    SvaraRadera