Jag förundras över att jag kan se mitt barn sova i min säng. Känslan sköljer liksom över mig. Jag har henne hos mig nu! Väntan är över! Jag har mitt barn! Dagarna fylls av mata och leka och bära och söva och mysa och mata igen - och det är härligt och roligt och mitt i allt så känner jag hur det svindlar nästan - det är mitt barn jag tar hand om!
Hon har det mest underbara skratt, hon är viljstark och orädd och nyfiken och aktiv och så gosig och kramig och underbar på alla sätt och vis!
Att man kan få vara så här lycklig!
Ja, tänk att ni har hittat varandra nu. Ni två som skall kampera ihop resten av livet. Mamma och dotter. Över alla dessa tusentals mil har ni mötts och nu är ni hos varandra. Rätt fascinerande!
SvaraRadera