Hon är min - på alla sätt och vis! :-)

Vad kul med några kommentarer - får genast lite mer energi att skriva :-)

Igår var ännu en milstolpe i vårt liv för då fick jag hem beskedet från tingsrätten att adoptionen hade gått igenom och XX är nu YY:S adoptivbarn :-)

Hon har varit min sedan jag först fick henne i famnen så klart men nu är hon det på alla sätt och vis! Härlig känsla! :-)
Nu dröjer det ju 3 veckor tills domen vunnit laga kraft men det har ju ingen större betydelse även om jag får vänta lite till på att allt praktiskt ska fungera. Hon blir nu svensk medborgare och jag kommer vara registrerad som hennes förälder. 2 gånger under den här tiden har jag fått kommentaren att "ja hon har ju ingen förälder nu" från skattekontoret... Det har hon ju haft i praktiken men inte på papper. Jag kommer också att kunna använda försäkringskassans internettjänster, jag kan ansöka om adoptionsbidraget, anmäla hennes svenska namn, hon kommer att få mitt efternamn och jag kan inte bara sätta in pengar på hennes bank-konto utan också ta ut dem ;-)

Idag har vi också träffat vår hemutredare för sista gången. Det börjar närma sig 6-månadersrapporten och den ska vara skriven av socialsekreteraren. Idag har jag alltså fått sitta och berätta om mitt barn och det är ju härligt det med! Jag är så stolt över henne och det är så roligt att få visa upp henne och berätta om henne. Jag känner att jag kan skryta ohämmat om hennes förmågor - de är ju inte min förtjänst ;-) Så när folk säger något om hur söt hon är eller något annat positivt så säger jag bara "Ja, visst är hon" Kanske gör man det med biobarn också - jag vet inte - varför inte förresten för vem tycker inte att deras barn är fantastiskt... Ja, ja never mind!

Så -jag skulle ju skriva sådant som egentligen bara är kul för mig skrev jag i förra inlägget och här kommer några exempel på mitt smarta fantastiska barn ;-)

När jag räknar något (d-dropparna, trappstegen, eller några mått i matlagningen) så säger hon fem (eller häm egentligen) Nu har hon börjat göra det innan jag har börjat räkna i räkningssituationer - när jag mäter upp vällingpulvret till exempel. Hon har också börjat kommunicera mer medvetet med mig -både med gester och ord. 2 gånger har hon pekat på sängen när hon varit trött och velat gå och lägga sig och hon har också sagt till att hon vill ha välling utan att jag börjat prata om det. Det känns som ett stort steg i hennes språkutveckling - att inte bara upprepa ord eller namnge saker hon ser utan att säga nenne till mig som en uppmaning att ge henne välling.

Hon har också börjat sortera och ställa saker och ting tillrätta. När vi kommer in så låter jag henne klä av sig jacka, mössa och fuskpolon själv och när hon gjort det och lagt dem där de ska vara så ställer hon upp mina skor på skohyllan (de har jag allt som oftast bara klivit ur på hallmattan ;-)) Sedan blir hon ju så glad över all positiv förstärkning så hon måste ju oftast kasta ut alla kläder igen för att börja om och få ytterligare beröm och glada tillrop...

Hon är också otroligt busig och upprepar med glädje sådant hon inte får - som att trycka på alla tillgängliga knappar på alla apparater som finns, gunga på tavlor och speglar och det senaste - vrida på tv:n så att den så när åker i golvet. Det sista var ju inte roligt alls så nu är tv:n fastmonterad i tv-bänken. Ja, det var lite exempel på sådant bara en mor kan tycka är intressant ;-) (och en mormor och morfar och ett helt gäng till i och för sig)

Idag har vi också varit på öppna förskolan (i adoptionscentrums regi) för första gången för i år. Kul! Det var många nya barn där - och jag förundras över barnens fantastiska förmåga att klara av och hantera alla förändringar i sina liv.