Gott nytt år!

Nu firas det vietnamesiska nyåret och vi går in i tigerns år. Utan att kunna så mycket om hur man "ska" fira så kommer vi ändå att uppmärksamma det. Lillan kommer att få pengar (en jämn summa) i ett rött kuvert och en liten present. Men roligast av allt är att vi ska fira ihop med 4 andra vietnamesiska prinsessor och deras mammor. För ungefär ett år sedan gick vi på hämta-barn-kurs tillsammans. Vi satt där i en kurslokal men våra högt skattade bilder på våra döttrar med oss, visade upp våra barn för varann och funderade och undrade och drömde om den dag vi skulle få dem i våra armar...

Nu är de hemma allihop - och nu ska vi träffas allihop för första gången! Det känns helt fantastiskt roligt!!!

Mitt i all glädje så våndas jag för de som nu hamnar i ett hemskt läge pga att adoptionerna i Nepal inte kan fortsätta. Jag kan verkligen sätta mig in i hur fruktansvärt det måste kännas att vänta på att få hämta sitt barn och nu inte veta om det kommer att bli av! Jag hoppas och tror ändå att de som redan har fått bb ska få hämta sina barn - att det blir övergångsregler som det blev när Vietnam stängdes men det är så klart tortyr att vänta på det beskedet som bara måste komma - det måste det!

Jag har en bekant som inte fått barnbesked men väl hunnit skicka sina handlingar dit. Jag tror inte att du läser här men om så hoppas jag att du inte tar illa upp för att jag skriver om det...

Vi gick medgivandekursen ihop för 4 år sedan, hon har köat längre än mig, men i fel kö och har alltså inte kommit fram i köerna förrän nu. Och så kommer det här dråpslaget. Just nu ser det inte ut som om det finns någon annan lösning för henne heller eftersom det kommer att bli svårt att få förlängt medgivande för henne och det känns så otroligt orättvist! :-(
Jag vet att det inte är någon "rättighet" att få barn, det är inte det jag menar men så hårtnär omständigheter som man inte själv kan styra över blir så avgörande. Jag håller lite extra hårt om lillan och ryser bara av tanken att det skulle ha varit jag som var i den situationen. Det är också mycket svårt att veta hur man ska stötta i den här situationen :-(

Jag hoppas att det kommer att ordna sig på något sätt...

Trots detta dystra inlägg så vill jag ändå avsluta med att önska er alla ett gott nytt år! :-)