idag gick min dotter på riktigt. ;-)
Jag märkte redan igår på öppna förskolan att något var på gång - hon tog flera steg ifrån mig - gick iväg - istället för att stå och gå till mig och nästan kasta sig i famnen vilket varit fallet förut.
Men idag så gick hon genom hela rummet, stannade och fortsatte sedan, svängde och stod fortfarande på benen - hon gick helt enkelt!
Hennes 6-åriga kusin sa att hon önskade att hon skulle kunna gå på ettårskalaset på söndag (inte vet jag varför hon vill det) och hon verkar uppfylla den önskan.
Ettårskalaset ja, hon fyller ett år på tisdag och på söndag ska hon firas. Min familj och många kompisar kommer och det ska bli jättekul! Sedan ska vi fira på tisdag också - men då är det vi och kusinerna med föräldrar. Ett år - jag undrar hur hennes biomamma känner dessa dagar!
För tredje natten i rad har lillskruttan somnat i sin spjälsäng istället för min famn och jag har låtit henne sova kvar hela natten. Det känns lite splittrat - det är ju jag som valt att göra så här och skälet är att jag ärligt talat är rädd för att hon ska skada sig när hon ligger hos mig. Jag har lyft över henne framåt morgonkvisten då hon vaknat men de senaste nätterna har hon vaknat till då och varit helvild. Jag har försökt att vänta ut henne och till slut har hon lagt sig och somnat men hon har börjat ställa sig upp, hängt sig ut över kanten på sängen och farit omkring. Den sista natten hon låg hos mig så ställde hon sig upp och kastade sig handlöst bakåt och skallade mig. Det gick bra med henne och jag klarade mig också bra även om det gjorde ont, men situationen kändes som sagt farlig så jag bestämde mig för att prova att söva om henne i sin säng. Första natten låg jag bredvid henne på golvet och det funkade bra, i natt behövde jag bara stoppa om henne igen så sov hon till morgonen.
Att lägga henne vaken i sängen på kvällen har inte varit ett lika aktivt val men jag provade - och hon snurrade runt och kom till ro i sängen med mig sittandes bredvid. Och visst - det är ju bra att hon kan somna själv men jag vill samtidigt ge henne så mycket närhet och kroppskontakt som möjligt. Men jag bär henne faktiskt flera timmar per dag så vi får ju mycket närhet ändå.
Jag hoppas att hon fortfarande kommer att vilja bli buren mycket nu när hon blir mer och mer rörlig. Än så länge så sträcker hon upp armarna och vill upp - ofta, ofta och jag vet inte vem som njuter mest av närheten :-)
Heja lilltjejen! Klart man skall gå på sitt ettårskalas, så att alla som kommer kan få beundra och begapa hur duktig man är :-).
SvaraRaderaOch ja, jag tror ju faktiskt att det är en bra idé i er sömn inför framtiden också att hon kan somna på egen hand, känner sig trygg i sin säng och allt det där. Det är så mycket värt i förlängningen. Just nu är ni i en smekmånadsfas, vilket inte är speciellt konstigt alls - snarare tvärtom. Men, så småningom om - om ett år eller två eller tre - så är det guld värt att hon är trygg i den biten i sig själv. Sedan kommer det nog att komma perioder då hon hellre sover hos dig ändå. Så är det ju. Det kommer att gå i perioder det här med att "tanka" också - och barn är olika.
Båda mina pojkar är ju snart 4,5 och den ena tankar flera gånger om dagen - också hos dagispersonalen. Han kommer liksom fram och vill sitta i knäet ett tag bara så där. Sedan sticker han igen. Den andra kan till nöds tänka sig att sitta i knäet en stund på kvällen framför tv:n och vid sagoläsningen vid sängdags.
Men, det roliga är att han som är sådan där riktig knähund - om han vaknar på natten och man går in och tar upp honom för att trösta - så låter han sig tröstas, men han vill inte somna om i famnen - utan skall absolut ner i sin säng, "korva runt" och komma till ro, på egen hand.
Så, det ena behöver inte utesluta det andra. Det som är bra när de "kan" somna på egen hand är ju också att de kan somna OM på egen hand oftast också - de där gångerna när de bara vaknar till lite grann. Det är fantastiskt skönt!
(Nu nämnde jag inte flickan alls - men henne fick vi "lära" att somna i egen säng - genom att göra så där som du beskriver, lägga i egen säng och sitta bredvid. Detta för att hon just vaknade till ett antal gånger per natt och inte kunde somna om själv - vilket gjorde att vi blev väldigt trötta av den upphackade sömnen. Både hon och vi. Så, då tog vi tag i det - och *peppar peppar* de sover väldigt bra generellt sett alla mina barn).