kort på sovande älva

Ett snabbt inlägg innan valborgsfirandet tar fart...
Idag fick jag tre nya kort på min lilla efterlängtade skatt. Hon sover på korten och ser så fridfull ut. Men jag reagerade med att börja gråta när jag fick upp första bilden . På de tidigare bilderna har hon visats fram på något sätt - nu såg jag en vardagssituation och även om jag är jättetacksam så gör det så ont.
Lite påverkar det ju också att det ser allt annat än ombonat ut på bilderna. Hon sover i en säng järnstänger på en bastmatta. Men å andra sidan ser det rent och fräscht ut - det är säkert skönast att inte vara så inbäddad i värmen och hon ligger och snuttar på en filt. Lilla lilla vännen min - om jag ändå fick hämta dig nu! *gråter lite till*

Jag fick också reda på att någon som nyss kommit hem med sitt barn har tagit bilder på henne som jag antagligen får nästa vecka!
Hurra!

Vänner och bekanta på bloggen?

Jag börjar tro att några som jag känner har hittat hit - jag har inte gått ut i bekantskapskretsen med att jag bloggar men jag skriver ju inget hemligt så det gör ju inget...
Men - jag skulle uppskatta om ni gav er tillkänna - så, ni som känner mig IRL - vilka är ni och hur hittade ni hit? ;-)
(ni kan ju antingen kommentera här eller säga det vid tillfälle)

Inget speciellt

Har inget speciellt att skriva om - vill bara inte att det förra inlägget ska stå överst.
Det är jobbigt att vänta, det går inte att komma ifrån, och oron gnager längst där inne att något ska gå på tok eller att hon inte mår bra, men varje dag är en närmare, och på måndag har jag väntat 16 veckor! En milstolpe eftersom telefonen då kan ringa i princip när som helst.
Det känns nästan som att det samtalet kommer att kännas lika stort som bb-samtalet, men nej, bb-samtalet förändrade allt - jag fick reda på vem det vara jag ska dela resten av mitt liv med. Det är stort!
Men det är inte särskilt litet att få veta att man ska få åka och hämta hem den lilla människan heller. :-)

Jag kan inte riktigt ta in att jag verkligen ska vara med om det här snart. Det var i och för sig likadant inför bb - jag drömde om det, tittade på otaliga youtubefilmer, men det kändes för stort att ta in att det skulle hända mig på riktigt. Men det gjorde det ju! Och snart ska jag få henne i mina armar!

Intet är som väntans tider - eller...

Här kommer en upprepning av slutet av förra meningen - jag har en jobbig väntansdag idag.

Jag vill inte att hon ska vara där längre nu - jag vill hämta hem henne till mig! Jag vill veta att hon mår bra, jag vill lära känna henne och få ge henne allt det jag kan. Förnuftsmässigt så vet jag att det inte är något att göra åt, jag vill ju inte heller att inte allt ska gå rätt till, och om alternativet varit att jag inte vetat om hennes existens förrän typ nu när det ändå börjar närma sig att resa, så föredrar jag detta - jag vet vem som väntar på mig men känslomässigt så vill jag inte vänta!

Som jag skrev förut så har jag det ju bra - det är den härligaste tiden på året nu och framöver, det händer mycket roligt i mitt liv och det är roligt att förbereda och drömma, men jag vet ju inte hur hon har det. Jag vet att det är ett barnhem med gott rykte där barnsköterskorna verkar vara kärleksfulla mot barnen, men det är ju ändå ett barnhem - och hur det än är så är det inte ett hem för barn.

Det är en så viktigt tid i hennes liv nu, hon ska bygga upp sin tillit inför omvärlden, hon ska få vara världens centrum och lära sig att man får det man behöver när man behöver det. Jag tror visst att det kommer att gå att bygga upp det här ändå när vi får varandra men det känns onödigt! Hon som ska bli min lilla unge - hon ska ju vara här!

Jag undrar om det här motsvarar förlossnings-smärtorna när man får biologiska bar - om det är något man glömmer bort sedan när man har barnet i famnen! Givetvis är det värt precis allt och lika självklart så är det inte alls synd om mig -jag är så oerhört priviligerad och tacksam inför att få denna möjlighet - men jobbbigt - det är det!

BVC

Idag har jag ringt runt till olika vårdcentraler och försökt få reda på var jag ska göra den sk "tropikundersökningen" och kollat upp lite kring rutiner kring BVC.
Känns overkligt!
I övrigt har jag en jobbig väntansdag idag. Det känns så himla onödigt att hon ska behöva vara på barnhem när jag bara väntar på henne. Jag har det ju bra här - men hur har hon det??
*snyft*

Idag gläds jag åt att två "bekanta" har fått förmedlingsbesked. Det handlar om 2 tjejer som jag aldrig träffat, inte ens pratat med i telefon men som ändå engagerar mig jättemycket. Båda två har köat bara lite kortare än jag i BFA, men de hamnade på fel sida datumgränsen nu när regeringen stoppar adoptionerna. Jag har verkligen lidit med dem och är så glad över att det finns en annan lösning. Deras barn finns där - någon annanstans än de kanske trodde från början!
Sedan har jag också tittat på Tv3:s stockholm - arlanda och fått se när en familj landar med sitt nyfådda barn och möts upp av vänner och släktingar.
Jag blev såå rörd och tänk -snart är det jag som kommer där med min lilla dotter!
Det är baske mig inte klokt! Och hur det än är - även om varje dag känns lång - så är det verkligen snart!!!
:-)

I helgen tror jag inte att jag kommer att blogga - jag ska till min hembygd och träffa mina älskade syskonbarn bland annat.

Friskförklarad!

Jaha, då var läkarundersökningen avklarad också. Lite lustigt var det allt.

Jag nojade för allting och såg till att töma byxfickorna på nycklar och annat krafs för att väga så lite som möjligt om han skulle tycka att vikten var ett problem, jag tog hissen upp för att hålla pulsen och blodtrycket nere, jag tog allergitablett innan och var nysprayad i näsan för att inte ens verka vara pollenallergisk. Ja, jag VET - jag överdrev, men jag vill bara få alla papper klara och få hem min unge! :-)

När jag väl kom in till läkaren så skrev han på pappret innan han undersökte mig - sedan tog han blodtrycket lite halvhjärtat - jag vet inte ens vad jag hade - sedan var det klart! ;-)

Angående frågorna jag hade om min flicka så blev jag inte så mycket klokare, men han skrev ut ett recept i alla fall mot skabb om det nu är det hon har. Det kan lika gärna vara insektsbett - vi får se när jag träffar henne.

Men - jippie och hurra - nu har jag ett friskintyg som gäller i 6 månader igen. SKÖNT!