Min lilla unge

Skrev ett långt inlägg igår som försvann pga datorkrångel - suck...

I alla fall så har jag fått en kommentar om lillans språk och jag har i dagarna skrivit upp vilka ord hon säger - och kom snabbt upp över 40. Kommer hela tiden på fler. Då har jag visserligen räknat med ord som nenne för välling och bamba för banan, jag har tagit med alla ord hon säger som står för något och som jag förstår. Hon härmar också jättemycket nu så det är sällan tyst här hemma.

Häromdagen när hon blev arg på mig för något så sa hon "unge" till mig ;-) Bara en slump att det kom just då och unge är inte ett ord hon kan men jag hade sagt det till min tokiga unge lite tidigare. Kul lät det i alla fall! :-)

Hon tecknar också några ord - arg, glad, sitt, slut och tack.
För ett tag sedan hade hon en period då hon lade på en superarg min och stirrade på folk - särskilt om hon blev lite osäker. Nu använder hon samma min - tittar på mig och då ska jag fråga henne - är du arg? eller är du glad? Då svarar hon glaa och gör också tecknet för glad och strålar som en sol. GullUNGEN min!

I måndags var vi för första gången på en öppen förskola som inte var i AC:s regi. Det var kul - fast på ett annat sätt.

Det kändes också skönt att se henne i en sådan situation. Hon var först superförväntansfull och hoppade upp och ner i bärselen men ville absolut inte gå ner på golvet i början. Efter ett tag gick hon ner och så gjorde hon korta utflykter bort från mig - och rusade tillbaka. Om och om igen - som en lek efter ett tag. På slutet lekte hon mer fritt men sökte både ögon- och kroppskontakt med mig.

Jag känner ju att vår anknytningsprocess går jättebra men det känns ändå bra att se dessa tydliga tecken. På AC:s öppna förskola är hon mer hemtam och tar för sig på ett annat sätt - det var skönt för mig att se att hon gjorde skillnad på kända och okända miljöer även om det var många barn där.

Hon är väldigt viljestark min lilla unge också. Häromdagen när vi var och handlade ville hon absolut bära det stora ekonomipaketet med blöjor själv. Jag lät henne prova och lillungen släpade paketet som var lika stort som henne nästan, genom hela köpcentrat vi var i. Hon är både muskelstark och viljestark således.

Det är inte klokt vad jag älskar den där lilla ungen.

Kom på att eftersom filmningen blev lite sådär så kan jag ju lägga ut filmsnutten här så för ni höra min gullunge säga dagens sanning:

Papper, papper...

Hmm, jag kan inte kommentera mina egna inlägg - så fort jag försöker göra det är jag utloggad så jag svarar här.
Ja, jag har förstått från mina AC-vänner att de inte behöver legalisera sina handlingar till återrapporten, men det måste alltså vi som adopterat via BFA.

Jag var hos NP igår och han berättade då att det kostade 500 per stämpel och jag behövde ju 2 - 3 likadana översättningar skulle legaliseras. Han sa då att det blir ju väldigt dyrt, jag kan kanske ge dig lite rabatt om det inte är för mycket jobb så jag hade goda förhoppningar om att åtminstone få någon 100-lapp nedsatt när jag hämtade handlingarna idag, men icke - det var tydligen mycket jobb att göra tre kopior ;-)

Kan ju säga att det inte kändes roligare att lägga ut pengarna när jag fick höra att lillans barnhemskompis föräldrar fått betala 300 - för alltihop där de var. De lämnade även in sin rapport dit istället för att få hemutredarens underskrift och betalade trots det alltså 1200 kr mindre än mig.

Lite surt men om jag inte ger mig in i den här cirkusen igen någon gång så var det sista gången jag behöver hålla på med det här. Skönt!

Det är stor skillnad att hålla på och fixa intyg och papper och stämplar nu tycker jag mot när jag samlade papper för att skicka inför adoptionen. Då var det en väg till mitt barn - nu är hon ju här - nu känns det bara meckigt...

Men att rapportera om hennes utveckling och skicka kort på henne är ju kul - hon är ju så fantastisk!

Papper, papper...

Nu är min första återrapport och tingsrättsbeslutet skickade till översättare - jag hoppas att jag får dem snabbt för det är ont om tid om jag ska hinna få allt klart tills organisationen ska ha dem. Återrapporten ska ju skrivas på av hemutredaren och tingsrättsprotokollet stämplas av NP.

Ska bli så skönt när det är gjort - i framtiden är det jag själv som skriver rapporterna - smidigt. :-)

När jag håller på med det här så påminns jag om de 3000 som en annan översättare är skyldig mig. Han gjorde ju en översättning som jag inte kunde använda pga alla fel i den och har sagt att jag ska få pengarna men det var över ett år sedan och inte har jag fått några pengar. Jag gjorde ett försök att få kontakt i somras senast - men sen har jag haft annat att tänka på.

Ska kanske försöka ta tag i det igen sen när det här pappersarbetet är avslutat.

En orolig dag

Lillans kusiner - mina högt älskade systerdöttrar - befinner sig just nu i Mexico med sina föräldrar. De skulle ha åkt förra året men eftersom jag väntade hem lillan så valde de att skjuta på resan. (nu hade de ju hunnit gott och väl men vi visste ju inte när hon skulle få komma hem)

Den tid de skulle ha varit där förra året så bröt svininfluensan ut i landet och jag var såå tacksam att de inte var där!
Men idag när tsunami-varningarna började komma in så var oron tillbaka. Vi fick tag i dem som inte hört något om jordbävningen i Chile och nu verkar ju värsta faran vara över. (för Mexico alltså - man blir smått egocentrerad i katastrof-tider)

Jag längtar bara tills de är hemma nu - de ska vara borta i 2 veckor till! De har en fantastisk resa - det vet jag. De bor på ett center för handikappade barn där min syster och svåger arbetat som volontärer innan barnen fanns - och givetvis lär sig barnen en massa saker om livet som är väldigt värdefullt att ha med sig. Men jag - jag vill bara ha dem hemma i trygga Sverige igen!

Grattis Sverige

- för idag har vi fått en ny medborgare!

Och grattis till mig för nu är hon min, min, min på alla sätt och vis! Idag vann nämligen tingsrättsbeslutet laga kraft så nu är hon min dotter även formellt och alltså också svensk medborgare :-)

Självklart är hon inte min utan sin egen först och främst, men hon är min dotter - jag är hennes mamma och jag är baske mig hennes först och främst!

Idag för 6 månader sedan blev hon min i en annan domstol - för 6 månader sedan ägde domstolsceremonin i Vietnam rum. Jag tycker att det är svårt att förstå att det bara är ett halvår sedan.

Lillan och jag var och lunchade med några vänner idag. De hade köpt tårta för att fira vår nya medborgare och erbjöd också champagne. Tyvärr körde jag bil, men jag är rusig av lycka ändå! :-)

Varje dag!

Nattliga äventyr...

Lillan och jag var ute på "äventyr" i förra veckan också. Några vänner till mig väntade sitt tredje barn, deras familjer bor långt härifrån och den som varit barnvakt till barnen här i vår hemstad är jag... När lillebror föddes för tre år sedan passade jag den då 2-åriga dottern, och nu var det alltså dags för ytterligare en liten... Farmor hade tagit ledigt från jobbet och rest hit för att kunna vara barnvakt men kunde inte stanna längre än till i torsdags och den lilla ville inte komma ut i tid. Så då var det vi som var bb-barnvaktjour och på torsdagkvällen ringde pappan och bad oss komma. Så jag tog mitt sovande barn och gav mig ut i vinterkvällen för att rycka in... Det gick bra -hon vaknade men var på gott humör och somnade om efter någon timme eller så... När jag gick ut i bilen så tänkte jag först att det här var ett sådant tillfälle då det hade varit bra att vara två föräldrar... Men efter ett tag tänkte jag - men då hade jag ju varit tvungen att lämna henne, för inte hade jag kunnat väcka henne och ta med henne för att sova borta om hon haft en pappa hemma och då var jag ganska nöjd över att det var som det var ;-) Jag är inte alls redo att lämna henne ur synhåll.

Jag förstår givetvis att det hade varit annorlunda i det läget - men känslomässigt så kändes det så och det kändes bra!

Barnen vi passade sov när vi kom så det var ett smidigt barnvakteri trots att alla tre barn vaknade varsin gång under natten så var ingen ledsen, ingen väckte någon annan och allt flöt på. Själv sov jag väl inte så mycket - man är ju lite på helspänn när man ansvarar för någons barn men det gick bra ändå. Föräldrarna är så tacksamma så - de har inte fattat än att jag tänker tjänster och gentjänster...

För om det ska bli något syskon i den här familjen så kan ju jag också behöva lite barnvakt. 6-8 veckor i Nigeria - undrar om de är beredda på det ;-)