Idag för två månader sedan ringde Maria från BFA med de mest underbara nyheterna. Jag börjar gråta bara av att skriva om det - så stort är det och så stort känns det och det är så makalöst häftigt! I två månader har jag vetat om att just min lilla flicka finns och att jag ska få bli hennes mamma!

Jag hade funderat över hur jag skulle reagera när väl det magiska samtalet kom.

När jag fick mitt medgivande och när jag fick reda på att jag skulle få samla papper till Vietnam så hamnade jag i ett slags rus - jag grät och skrattade och blev helt yr av alla känslor. Det här samtalet - att det finns ett barn till mig - hur skulle jag inte reagera då...

Och visst reagerade jag - men jag grät inte. Jag som lider av känslomässig inkontinens fällde inte en tår medan jag pratade med Maria. Jag skrattade inte heller - jag darrade! Mina händer darrade, min röst darrade, min värld darrade, skakade, det dånade i öronen - och jag visste inte vad jag skulle säga. Jättekonstig känsla faktiskt. Lyckan var total från första stund, men det kändes också som om jag stod utanför min kropp och tänkte - händer det nu?, nu händer det, händer det nu?

När jag väl lagt på kom tårarna men framför allt skrattet. Jag skrattade och skrattade och skrattade den dagen. Jag var helt yr, helt vimsig och så vansinnigt vansinnigt lycklig att jag nästan blev rädd. Den känslan finns kvar - jag kan bli rädd över att ha haft en så otrolig tur, och för att jag är så otroligt lycklig. Jag som inte är skrockfull kan ändå bli det och känna skräcken att det är för bra för att vara sant.

Och de tårar jag inte fällde under samtalet - de har jag tagit igen med råge. Jag gråter otroligt mycket de här dagarna. Jag gråter för att jag är lycklig, jag gråter för att jag inte står ut med att hon är där och jag här, jag gråter för at jag blir så rädd att något ska gå på tok, jag gråter om jag tänker på att hon kanske gråter, jag gråter för att jag kommer att få hålla henne i mina armar en dag, jag gråter för att ansvaret är så stort och jag vill att hon ska få allt hon behöver, jag gråter när jag tänker på de barn som kommer att bli kvar på barnhemmet, jag gråter för att jag har en så fin familj och så fina vänner som också längtar efter henne - kort sagt - jag gråter. :-)

Och hela tiden är jag ofattbart lycklig! :-)

Hjärtats allra käraste barn!

HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)

Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?

Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.

Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå!

Och tänk att Harriet Löwenhjälm kunde skriva en dikt som handlar om mig ocm mina känslor inför min lilla fast hon dog för snart 100 år sedan! ;-)

Mycket trolig dopdikt!

shopping

Idag fick man värdecheckar om man handlade på babyland - och då handlande jag! :-)

Beställde både skötbord och barnvagn. De fanns inte hemma men så fort de kommer så ska jag hämta dem. Det är lite tidigt - jag vet - men eftersom man som sagt fick rabatt så... Och jag visste ju att det var de här jag skulle ha, hade bara inte bestämt färg på barnvagnen, men så velig som jag är så är det skönt att få lite tidspress på det också.

Min älskling kommer att åka runt i en brun och svart barnvagn. :-)

Förberedelserna fortgår - livet leker!

Allt som har med adotionen att göra är så himla kul - och nu känns det som att förberedelserna inte handlar om "adoption" bara utan om att jag ska förbereda mig inför att hämta hem min dotter och inför vårt liv tillsammans.

I onsdags började jag på en "hämta-barnkurs" Jättekul att få träffa andra i samma situation och att få prata om det här som väntar oss. Den här första gången handlade det om barnsäkerhet och försäkringskassan - konkreta väntabarn-teman. :-)

I fredags hade jag ytterligare en adoptionsrelaterad träff. Då var vi 4 tjejer som älla väntar på att få hämta hem våra små från Vietnam som träffades och åt vietnamesisk mat och pratade om allt som ligger bakom och framför oss. Kul, kul, kul!

I övrigt är jag så oerhört tacksam över all den lycka som jag känner! Livet leker!

Här ska min lilla sova

För någon vecka sedan var min syster och svåger här och hjälpte mig att fixa inför lillans ankomst. Är så tacksam över att ha en varm generös familj som väntar lika otåligt som jag.

Min lilla kommer att bli älskad av många!

hmm, om man ska blogga så kanske man ska tala om det för någon på något sätt... Bloggen är i och för sig till för mig och kanske för min lilla unge någon gång i framtiden - men ändå...

Jag tror att jag som ett första försiktigt steg ska skriva med adressen om jag själv skriver inlägg på någon annans blogg.

I övrigt så har jag tagit tag i vaccinationen idag- Känns skönt för när det är gjort så kan jag åka om det skulle krävas. (hade givetvis åkt ovaccinerad om de hade ringt och sagt åt mig att komma, men när man nu har tid så är ju det lite onödigt ;-))

shopping

Idag ska jag på mitt första barnklädesparty. Det ska bli jättekul!

Jag fick mitt medgivande den 20/2-07 och jag hade redan när jag ställde mig i kö bestämt mig för att jag skulle fira ett eventuellt medgivande med att handla.
Men - när jag väl var där så gick det nästan inte. Det var jättesvårt att ta det där första steget och köpa något dels för att jag fick belutsångest - det kändes så stort att köpa det där första - och dels för att det bara kändes så konstigt - skulle jag köpa något till MITT blivande barn.


Efter några dagar slog jag i alla fall till och köpte ett flygplan från fisherprice och efter det släppte det - även om jag inte har handlat mycket så har jag ändå köpt lite småsaker när andan fallit på - eller när jag varit i behov av tröst på den här evighetsresan ;-)


Det jag inte köpte så var det kläder. Jag bestämde mig för att vänta på barnbeskedet - och när den galet lyckliga dagen kom - ja, då var jag där igen. Det var jättesvårt att handla! Jag gick in och ut ur affärerna utan att komma till skott. Till slut så var det en expedit som frågade mig om det var något speciellt jag var ute efter - om jag skulle handla till någon speciell - och ja, det skulle jag ju! Så jag berättade för henne - jättehärlig känsla - och handlade en klänning som min lilla inte kommer att kunna ha på många månader ;-)


Nu har jag inga som helst problem med att handla - och det har inte den blivande mormodern heller så min tös kommer att ha kläder när hon kommer ha hem. Då har jag ändå inte gått igenom alla fina kläder som hon ska få ärva av mina två systerdöttrar.

Det som är svårt är storleken. Jag handlar bara i storlekar som jag tror att hon kommer att unna ha i samband med att jag hämtar henne, det känns alltför svårt att gissa hur stor hon kommer att vara vid olika tidpunkter/årstider sedan.