AC svarar

Fråga:
Hej! Visst stämmer det att Indiens nya riktlinjer är klara och att ni nu kan börja skicka handlingar snart igen. Hur ser kraven ut på ensamstående nu? När jag läser informationen från den indiska hemsidan så hittar jag inga större restriktioner.

Och jag undrar också om ni fått besked från MIA angående den ansökan om att starta upp i Vietnam igen som ni skulle skicka i december. Om ni fått svar - vad är nästa steg för er?

Svar:
Ja, Indiens nya riktlinjer är klara.
Vi har för närvarande ett antal färdiga ansökningar som kommer att registreras i enlighet med det nya systemet. För närvarande startar vi inga nya familjer (eller ensamstående) innan vi sett hur det nya systemet fungerar. Kraven på ensamstående enligt riktlinjerna är: Inte yngre än 30 år, inte äldre än 50 år. Den äldre åldersgränsen gäller adoption av äldre barn. Goda finansiella resurser för att kunna finansiera sitt barns uppväxt God hälsa En manlig ensamstående kan inte adoptera en flicka. I Indien adopteras små och friska barn i första hand till familjer inom landet, i andra hand till personer med indiskt ursprung och i tredje hand till utlänningar.

Vad gäller Vietnam har vi inte fått något besked från MIA.



Japp - min fråga :-)
Och svaret - ja, jag vet inte men jag känner mig väldigt hoppfull!
AC ansökte om auktorisation för Vietnam någon gång i december. Jag tror inte att de kommer att få ja redan nu. Haag-konventionen börjar gälla den 1 februari och jag tror nog att man behöver se att det börjar fungera, men jag blir ändå hoppfull av att de inte fått ett nej med vändande post.

Och Indien - visst låter det väl hoppfullt?
Nu skickar man visserligen inga nya handlingar dit förrän man vet hur det ska fungera men förhoppningsvis fungerar det bra och får jag det där medgivandet (och det är inte lång tid kvar innan mitt ärende är uppe i nämnden) ja då hoppar jag in där först i kön som det ser ut nu.

Jag kanske är för optimistisk och positiv - men varför inte! Det är underbart att drömma!

Drakens år har börjat alldeles utmärkt! Må det fortsätta så (peppar, peppar - jag som inte är det annars blir som vanligt skrockfull när viktiga saker ställs på sin spets)

funderar igen :-)

Först - jag kan inte läsa kommentarerna på mina inlägg av någon anledning. Jag ser att det har kommit kommentar men sidan laddar inte upp dem för närvarande.

Annars så är nu min utredning färdig och inlämnad i tid för nästa nämndmöte.Det är några veckor kvar - men det är på gång.
Och då blir jag otålig direkt ;-)
Jag inser att det kommer att dröja innan jag har medgivandet i handen - först ska tiden gå fram till nämndmötet, sedan ska det skickas till hemutredaren och sedan hem till mig innan jag kan skicka in det till AC. Och sedan kommer det att dröja innan de kontaktar mig - och det är det där samtalet som jag ser så mycket fram emot.
Jag vill höra vad de tror, hur de resonerar kring mitt ärende - och innan de har mitt medgivande så kan man ju inte få så mycket information.

Jag kommer förresten väl ihåg förra gången AC ringde - då jag fått mitt första medgivande. De ringde till jobbet, jag sade att jag inte kunde prata eftersom jag var just på jobbet. Jag tror att hon tolkade mig som att jag inte kunde prata för att andra kunde höra och hon svarade - ok, men jag kan ju prata eller något liknande. ;-)
Jag kunde inte prata för jag var ensam med ett antal barn på förskolan så det blev ett väldigt kort samtal.
Ja ja...
Den här gången kommer jag ju att hamna väldigt väldigt högt upp i de landköer som jag kommer att vilja ställa mig i - så det blir högintressant att se vad de säger.

Alldeles i dagarna har en person framför mig försvunnit ur kölistorna. Jag hoppas att det beror på att hon fått skicka sina handlingar till något land - inte att hennes medgivande gått ut utan att hon fått barn.

Så - i nuläget hoppar jag in på första plats i Nigeria-kön (och i Indien-kön) och på 3.e plats i Lesotho-kön.

och så drabbas jag av det där dåliga samvetet igen - som jag varit inne på flera gånger tidigare.

Om man ser till Nigeria-kön så har det inte hänt något i toppen på länge.
Nu försvinner en och så står en sökande med kötid från tidig 2006 överst. Jag hoppas hoppas att det är en person som har barn eller som har tiden på sig - för snart kommer jag att hoppa in före henne - med några veckor längre kötid.
OM det är någon som har väntat på barn så länge - lika länge som jag men med den skillnaden att jag har fått barn under tiden - ja då känns det grymt!
Väldigt grymt!

Och det känns svårt att hantera.
Det jag kan tänka på är att OM det inte är så att det är superont om tid för den personen pga ålder så borde det bli hennes tur relativt fort.
Och kanske kommer jag inte alls att skicka till Nigeria - kanske får hon skicka före mig.

Och ja, jag vet att jag inte har medgivande än - men det känns inte så troligt att jag inte skulle få det.
Det är ju åtminstone samma ordförande i nämnden som vid de andra 2 tillfällena jag fått medgivande och det finns inga tveksamheter i min utredning.

Hoppas för övrigt att snart få goda nyheter från Vietnam! Hoppas, hoppas, hoppas!

Indien??

Indien verkar vara på gång att öppna igen efter en omorganisation av adoptionerna och av vad jag läser så verkar det vara öppet för ensamstående.
Man får vara max 40 år för 0-3-åringar.
Indien minsann - tänk om det blir ett alternativ?

Jag hoppas verkligen på Vietnam men törs inte tro på det. jag tror att de kommer att öppna igen men under en rimlig framtid för mig - nja, det undrar jag.
Lesotho är ett alternativ men där är jag inte framme i kön och det kommer få barn därifrån och det är är VÄLDIGT osäkert med väntetid mellan bb och rb.
Nigeria är ett väldigt bra alternativ om det inte vore så förbenkat dyrt och om det inte var en sådan lång vistelse.
Vistelsen oroar mig med tanke på lillan, och priset gäller ju inte bara mig utan också mitt resesällskap.
Men en sådan lång vistelse så måste nog några ur familjen växla med varann, det blir dyra resor och dyrt uppehälle.

Indien hade i alla fall fördelen med kort vistelse i landet och jag tror inte att det heller är så jättedyrt.

Jag var ju på väg till Indien en gång tidigare - jag hade i princip hela ansökan klar när det blir övergångsregler i Vietnam.
Jag har drömt om en indisk prinsessa (för i alla fall tidigare så var det så att ensamstående kvinnor fick flickor har jag förstått det som)
Även om jag drömde om den lilla indiska tösen med gråten i halsen eftersom jag så tydligt kände att det fanns ett barn i Vietnam som skulle ha blivit mitt.
Och det fanns det ju - och så blev det ju tack vare övergångsreglerna!<3 <3 <3

Jag måste förresten maila min hemutredare snart igen - jag läste igenom utredningstexten och mailade in det som jag ville ha ändrat (några få faktafel) och skickade in nya referensbrev eftersom männens titlar inte nämndes i breven.
Det var för en och en halv vecka sedan och jag har inte fått någon respons på mail el brev - ens att hon mottagit det.

Ja ja - Indien kanske? :-D

God jul

Idag fick jag hemutredningen på posten och har nu läst igenom den.
Förutom några småfel så ser det bra ut - jag skulle nog våga anförtro ett barn åt den där personen som framträder ;-)

Sen att jag i verkligheten känner en viss oro blandat med den där förväntansfulla känslan är en annan sak...

Det känns som ett oerhört stort beslut - och det är det ju också!

I alla fall så skrev min hemutredare inte något om "minst ett år yngre" än A som hon sa utan istället att barnet måste vara i en ålder som inte hotar A:s roll som storasyster i familjen.

Den formuleringen gör ju att jag kanske inte måste vänta till november med att skicka mina handlingar till ett land med "inte fyllda tre" som krav.
Nu vill jag ju vänta och är inte riktigt framme i någon kö men det känns ändå skönt OM OM någon möjlighet skulle öppna sig.

OM jag skulle få ett barn som är cirka ett år yngre än min A eller till och med 2 år yngre så finns ju barnet redan nu.
Någonstans i världen finns kanske det barn som kommer att bli mitt - någonstans i världen vaknar det barnet upp till vadå?
Uppmärksammas julen i det land mitt barn finns i? Finns mitt barn på ett barnhem eller hemma hos sina föräldrar eller någon annanstans?

Min dotters allra första jul tillbringade hon på barnhemmet i Vietnam. Jag visste inte om att hon fanns, men jag visste med ganska stor säkerhet att den som skulle bli mitt barn fanns. Jag visste att mina handlingar var färdiga i landet och att nästa barnbesked skulle gå till mig.

Det var en väldigt speciell jul! Jag fick barninriktade gåvor och jag gav mina systerdöttrar varsin asiatisk docka och känslorna satt redan då utanpå.

Och jag ville BARA BARA att det skulle bli vardag för jag misstänkte att det skulle gå fort -att barnbeskedet inte skulle låta dröja på sig.

Den 12 januari ringde telefonen men det är en annan historia (och redan berättad många gånger här och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den ;-))

Nu ska jag fira jul med min treåring! Det var underbart den där första julen som mamma - med min lilla ettåring. Det var ännu roligare förra året med en tvååring som hängde med mycket mer och nu i år - med en treåring som längtat och längtat till julen så är det ju helt fantastiskt roligt.
Hon hade svårt att somna ikväll och sa med lidande röst - mamma, det är faktiskt lite jobbigt att vänta på tomten!

God jul alla ni som eventuellt läser och med hopp om att ni som väntar kanske inte väntar nästa jul utan då har era barn hos er!

Hemutredningen är på väg hem till mig

för genomläsning.
Jag vet inte om jag får den idag eller om den får åka med eftersändningen till min barndomsort - för här ska firas jul! :-)

Min utredare skrev att jag ska se det som ett första utkast och att jag ska komma med förslag till ändringar vilket känns skönt att hon är så tydlig med.
De två tidigare utredningarna jag har fått har jag behövt be om ändringar i - dels rena faktafel men också kring önskemål om ålder o dyl.

Ska bli intressant att se hur hon uttrycker sig nu. Jag hoppas att vi blev ense om att det ska stå minst ett år yngre än min A - inte en högsta ålder på barnet utifrån min dotters nuvarande ålder.
Alltså - hon tänkte först skriva inte äldre än 2 år för att barnet ska bli minst ett år yngre än dottern, men jag vill alltså att det står just - så ett år yngre än...
eller född tidigast...

På tal om dottern så har hon den senaste tiden upprepat att hon INTE vill bli storasyster - absolut inte! Hon vill inte bli mamma heller eller vuxen säger hon - hon vill bara vara som hon är nu.

Jag har inte pratat syskon med henne alls men så klart kan hon ha snappat upp något när jag pratat med andra även om jag försöker tänka på vad jag säger och inte heller pratar om det med så jättemånga.

Igår vaknade hon i alla fall upp och sa - men nu vet jag - jag vill bli en syster, inte en storasyster!
Jag vill ha en lillasyster och vara en syster - så vill jag att det ska bli!

Hon hade upprepat det på förskolan - hon vill vara syster men inte storasyster...

Och i morse sa hon att hon ville att mamma skulle få ett barn till - bara jag köpte en ny barnstol så att hon kunde sitta på sin. Det andra barnets stol skulle stå precis bredvid hennes och hon skulle hjälpa till och mata barnet och barnet skulle få låna hennes dockor minsann ;-)

Jag kanske ska meddela min utredare det - min dotter vill inte alls bli storasyster så var snäll och ändra åldersrekommendationerna tack ;-)

AC svarar

om Nigeria och Lesotho:

"En ensamstående kommer få starta på Lesotho inom kort.
På Nigeria har vi en ensamstående på gång och startar ingen ny ensamstående förrän adoptionen är klar. Det flyter på bra i Nigeria. Vi har ett par alldeles nystartade."


I båda köerna står samma person längst fram - hon är den enda som har längre väntetid än mig i Nigeria-kön.

Jag förstår inte riktigt svaret om det är så att de har en på gång som redan är borta från listorna - men i så fall så är det inte den som är överst som har fått skicka.

I Lesotho är det alltså samma person som står överst - sedan finns det en till från 2005 - och så den där personen som alltså har EN dags längre kötid än mig. (om jag tolkar könumren rätt)

Idealet vore ju förstås att den översta personen skickar till Nigeria och nummer 2 på Lesotho-listan skickar till Lesotho.
Då skulle jag hamna överst i Nigeria-kön och som nummer 2 i Lesotho-kön (men EN dags kortare kötid ;-))

Det vore inte så dumt det!

Ringde AC

idag igen - tredje gången alltså under hösten - ja ja, för nästan 3000 kr om året i snart 6 år så får man väl vara lite besvärlig. ;-)

Jag ringde alltså igen för att höra om Kinas krav på utredningen och det känns lite osäkert tycker jag.

Jag får samma svar - nej, det behöver inte stå att man träffats 4 gånger, nej, man behöver inte tre referensbrev i utredningen - man kan lägga till det senare, nej, man behöver inte referensbrev från förskolan etc etc.

Jag måste ju kunna lita på dem - de sitter ju där och svarar på frågor om detta i sitt yrke. De om några vet ju vad som krävs och borde inte slarva med svaren MEN det känns som om jag kommer med nya påståenden som de inte känner igen med mina frågor och att det därför känns lite osäkert att få så snabba svar som jag får.

Men jag får helt enkelt lita på det här nu - jag kör på.
På torsdag får jag det sista referensbrevet i handen och skickar in de sista papprena till hemutredaren. Sen får vi se hur lång tid det tar för henne att skriva utredningen och när det sen går upp i nämnden.

Jag ligger ganska lika i tid som vid min första utredning. Då hade jag hembesöket som sista punkt i utredningen och det hade jag veckan efter lucia.

Då gick mitt fall upp i nämnden i slutet av februari - kanske kan det bli något liknande den här gången. :-)