tisdag 29 december 2009

Lugna sköna dagar

Vi firar jul hos mormor och morfar fortfarande och har det toppen! Lillan blir mer och mer fäst vid dem (och övriga familjen) och behöver bara vara liite blyg första minuterna på morgnarna nu - då flirtar hon med dem från min famn och gömmer sig lite innan hon är redo för att umgås.

Innan vi kom hem så tänkte jag ibland med ett stygn av vemod att jag kanske inte skulle kunna glädja mig åt en så fin och nära relation mellan mitt barn och mormor och morfar som den som mina systerdöttrar har med dem.

Inte för att jag inte trodde att de inte skulle kunna få den relationen utan för att jag trodde att jag kanske inte skulle våga tillåta det. Jag var inställd på att vara restriktiv med kontakten med omgivningen och tänkte att jag kanske skulle känna mig osäker även sedan när jag släppte på den.

Men jag känner mig trygg! Visst har vi nyss kommit hem, och visst är jag noga med att det är jag som är närmast lillan, skulle inte falla mig in att lämna henne ens 5 minuter eller låta någon annan mata, byta, trösta, lägga etc, men jag känner mig ändå trygg.

Jag känner att hon är min och jag är hennes och det håller. Jag känner att jag vågar och gläds åt att se hur älskad hon blir av familjen och hur mycket hon tycker om dem. Jag blir varm i hjärtat när hon skaffar sig olika relationer till våra närmaste - hur hon leker med dem och styr dem dit hon vill ;-)

Jag känner tydligt att hon är knuten till mig och jag till henne. Att hon använder mig som en självklar bas som hon söker sig till, att vi hör ihop mer än några andra.

Sedan har vi en lång väg kvar att vandra - lillan är fortfarande otrygg i vissa situationer - blir rädd för plötsliga ljud och reagerar och kan bli ledsen om jag lämnar rummet. Men inte alltid - ibland följer hon helt enkelt med och ibland accepterar hon att jag går ut ur rummet och kommer tillbaka igen. Jag hoppas att hon blir trygg i att jag finns där för henne för alltid.

Sen får vi ju se hur det blir när det väl är dags för oss att verkligen skiljas åt en stund. Men det dröjer... :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar