Hade fått mail

från AC redan nu - så inom en månad behövde så klart inte vara OM en månad.
Tyvärr så såg jag det inte förrän efter 12 (som var slutet på telefontiden)Jag är hemma och är sjuk idag så det hade ju varit väldigt smidigt att ta samtalet idag.

Och nu hann ju auktorisationen till Vietnam komma innan också - vilket gör att mycket av det jag funderade och våndades över inte känns lika aktuellt.

Visserligen gnager en liten oro där i mig - TÄNK om det inte går med Vietnam i alla fall och så väntar jag för länge och hinner bli för gammal för de andra länderna.

Men jag har ju en del tidsmarginal - det är inte nu eller aldrig för mig så ja, jag kommer att vänta även om de skulle säga att jag kunde skicka någon annanstans på en gång.
Det är ju faktiskt så att jag helst vill vänta lite oavsett.
Jag vill att lillan ska bli lite större och jag vill i ärlighetens namn jobba ett tag nu - det är roligt och spännande och händer massor på mitt jobb just nu.
Så - jag håller fast vid hösten 2013 ;-)

Väldigt glad

idag med så klart!

Jag känner mig lite orolig inför hur lång tid det ska ta för AC att få licens i Vietnam - och hoppas att det inte blir något krångel där.
Men de är ju väldigt positiva i sina nyheter så det är väl bara att glädjas och hoppas!
OM adoptionerna kommer igång under 2012 och OM jag får skicka då och OM det kanske tar ett år från skickade handlingar till man är hemma igen - ja då hamnar jag tidsmässigt där jag gärna skulle vilja hamna om jag fick välja.
Min lilla tjej fyller 5 under 2013 (visserligen sent) och det känns som en bra ålder att få syskon i. Hon går fortfarande i förskolan - vi kan vara lediga som vi vill och hon kan vara hemma helt om det blir det bästa.
Kanske är jag föräldraledig när hon ska börja förskoleklass vilket vore toppen eftersom hon då kan få korta dagar och stor flexibilitet från mig.
Ni ser - jag drar iväg i drömmarna - jag är mycket väl medveten om att precis vad som helst kan hända i adoptionsvärlden och att allt ofta tar längre tid än vad man tror.
Men som sagt - man kan ju drömma
Och där i september 2013 hade det ju varit passande med en resa - jag firar gärna ytterligare en födelsedag i Vietnam - och gärna just den där födelsedagen som jag inte kan fatta att den närmar sig ;-)

Galet glad - som sagt...

Adoptionscentrum har alltså fått auktorisation för Vietnam - jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så fort! :-)

Och som Kix skriver i kommentaren innan - vilken timing för mig!

Vietnam tillträdde Haagkonventionen den 1 februari, veckan efter fick jag mitt medgivande, förra veckan skickade jag in det - och nu har AC fått auktorisation!
Tjohoo!

Nu ska de ju ansöka i Vietnam om att få licens men jag tycker att informationen från AC är väldigt hoppfull. De brukar vara såå försiktiga med att ge positiv information som inte är bekräftad. Nu skriver de om att de hoppas skicka ansökningar redan under 2012.

Jag har återigen gått igenom alla kölistor till alla länder hos AC för att se hur jag ligger till. (även om jag vet att sådana som jag ju inte syns)
Jag hittar ett par med längre kötid och 3 singlar.
Paret köar bara till Sydkorea och kommer säkert få möjlighet att skicka dit.
De ensamstående köar inte till alla länder som man som ensamstående kan adoptera från så jag hoppas att de kommer fram i sina köer till "sina" länder ;-)

Om inte annat så är jag ju långt framme i vilket fall som helst.

Jag blev så glad när jag läste nyheten. Så glad att lilla A nästan blev rädd ;-)

Galet glad

http://www.adoptionscentrum.se/sv/Nyhetsarkiv/Vietnam-tillbaka-som-adoptionsland/


återkommer när min vietnamprinsessa somnat! :-)

Och så är ansökan registrerad

:-)
Än så länge så går ju det här som en dans ;-)
Men någon kontaktar mig "inom en månad"

Det tycker jag är jättelång tid faktiskt.
3000 kr om året kostar det att bara stå i kö.
Jag har väl betalat ca 18000 bara till AC i köavgift (för det kostade inte riktigt så mycket de första åren)

Men nu ska jag inte fastna i ett surt inlägg - nu har jag gjort mitt för nu och nu är jag på gång - och jag HAR ju inte bråttom alls ju...

Och så var de på väg

till AC - kopiorna på mina handlingar.
Och med ett personligt brev som jag tyckte var svårt att skriva men ändå skrev.
Tankar kring länder, ålder, SN - jag vill vare sig låsa in och begränsa mig men jag vill heller inte göra något förhastat.

Den här gången måste jag tänka mycket mer på de val jag gör - eftersom de påverkar min A också.

Ibland tänker jag att min första adoption hade varit en perfekt andra-adoption.
Ett litet barn som knöt an lätt och ville ha närhet, en hämtresa på 3 veckor, välordnad vistelse och vi var hur omhändertagna som helst.
Paradishotell på paradisstrand, barnpool, lekrum etc etc - hade inte känts svårt att ha med en säg 4-åring där.

:-D

Och så kom det då

medgivandet!
Nu har jag officiellt ett medgivande att adoptera ytterligare ett barn!
Tjohoo!
Jag har aldrig varit orolig i och för sig även om jag nu i efterhand fått höra om personer i nästan exakt samma situation som jag som faktiskt inte fått medgivande.

Men nu har jag mitt (sedan nästan två veckor egentligen) :-)
Och det personliga brevet skrev jag nästan färdigt igår och jag skickade efter foto på mig själv som också ska med i mappen till AC.
Det kommer om 2-5 arbetsdagar vilket känns väldigt länge nu.

Förstår inte att jag helt plötsligt blivit så otålig - även om jag känner igen det hos mig själv ;-)

Men jag vill verkligen höra om hur AC ser på min situation - det känns jättespännande och ganska ovisst.

Imorgon firar vi med lite komp och en tidig dag med fika på stan med älskad dotter - som KANSKE ska bli storasyster en dag! :-)