söndag 16 maj 2010

Döpt

Förra lördagen var det dags för dop - min lilla döptes i min barndomsbygd.

Jag har verkligen funderat på hur dopet skulle avlöpa. Dels är det ju lite speciellt att döpa en 1,5-åring och dels så har jag inte kunnat låta bli att gråta på något dop jag varit på under adoptionsprocessen då jag tänkt på den dagen jag skulle stå där med mitt barn.
Jag har inga problem med att gråta - men ville inte vara helt okontrollerad ;-)

Trots dessa farhågor så ville jag läsa en dikt i kyrkan - "Hjärtans allra käraste barn". Jag har läst den så många gånger nu innan men varje gång så har jag blivit tårögd när jag kom till de sista raderna - om inte förr. "Allt som var konstigt och krångligt är nu så lätt att förstå, hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå"
Min syster hade fått i uppdrag att vara back-up. Om jag inte skulle få fram några ord så skulle hon läsa istället. Mitt önskemål var att få läsa versen ganska så tidigt men istället så kom det på slutet. Syrran sa innan att hon skulle säga något skämtsamt om hon var tvungen att hoppa in.

Ja, ja. det blir ostrukturerat det här. I alla fall så tänkte jag innan att jag kanske inte skulle bli så rörd ändå, att jag skulle ha fullt upp med att hålla ordning på lillan. Det var dubbla känslor för jag ville ju uppleva och beröras av stunden.

Nåväl - inte behövde jag oroa mig för att inte bli rörd inte.
En solist sjöng 2 sånger som är så vackra
Hon kommer från främmande vidder av Lars Winnerbäck kom först och redan då var det "kört". Tårarna trillade på mig...
Själva dopet gick jättebra - lillan döptes i vatten från sin födelsestad och var i min famn hela tiden - nöjd och glad.
Sedan sjöng solisten "välkommen till jorden" ännu en vacker sång som inte bara jag grät till.
När det sedan var dags för mig att läsa dikten så höll knappt min röst men det gick någorlunda fram till de sista raderna - då hörde jag höga ljudliga snyftningar från min syster reserven :-D
Faktiskt så torkade även prästen sig i ögonen ;-)

Jag blir varm bara av att tänka på dopet - det blev precis så fint som jag hade önskat.
Hela helgen blev förresten väldigt rolig eftersom flera av mina vänner kom från min nuvarande hemstad och sov över hemma hos mina föräldrar så det blev en hel helg fylld av trevligt umgänge.

Jag har många tankar kring att jag valde att låta döpa min dotter men de sparar jag till ett senare inlägg. Orkar inte skriva mer nu - jag har vansinnigt ont i ryggen, men det tar jag också senare.
Jag ska se om jag kan hitta någon bild från dopet som är lagom anonym :-)

2 kommentarer:

  1. Åååå vi hade namngivning, vackert det också. Utomhus på morsdaghelge nförra året i strålande solsken vid slottet där vi bor. Dopet låter så vackert!

    SvaraRadera
  2. Härligt när det känns som perfekt.

    Jag minns också våra dop, grabbens och Litens, mina tårar trillade också. Det är något speciellt när det gäller ens eget barn, går inte att sätta fingret på. Kanske bara att det blev av - det var ju inte så säkert.

    SvaraRadera