Det har slumpat sig så att praktiskt taget alla mina närmaste vänner antingen har barn som är i princip jämngamla med min dotter eller så får de barn nu och är alltså mammalediga samtidigt som mig. Det är såklart ett jätteplus i en redan drömlik tillvaro. Gud så jag njuter av att vara hemma med min tös! Idag tänkte jag med viss bävan på när jag ska börja jobba igen. Kontrasten kommer bli så stor - hade man gått från det gamla arbetslivet och lagt till hämta/lämna/få ihop-livetansträngningen så hade det varit en sak - men att gå ifrån den här lyxtillvaron till det? Hur är det meningen att man ska klara det liksom? ;-)
Men som jag började skriva - så ger det ju en extra gudkant på tillvaron att mina vänner också är hemma nu och att lillan kommer att kunna få jämnåriga kompisar i familjerna där jag umgås helst. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så. De flesta av mina vänner får ju sitt andra eller tredje barn, det är bara ett annat barn som är förstabarn i sin familj. :-)
I lördags var hon och hennes mamma här hos oss - det första besöket vi har haft förutom den närmaste familjen. Vi har träffat dessa vänner ganska mycket och i torsdags var lillan så social med mamman så, och bjöd in henne till samspel. I lördags när de var här så rynkade hon pannan åt henne. Hon var nöjd och glad större delen av besöket och hade inga problem med att dela på leksakerna med lillkompisen men hon var väldigt allvarlig när hon tittade på mamman.
Idag kom en adoptionskurs-kompis på besök för att låna några böcker av mig - och även hon möttes av en rynkad panna. Jag vet inte om det är en slump eller om lillan tycker att det är konstigt att de kommer hem till oss. I vilket fall som helst så känns det rätt att fortsätta ta hem vänner nu - jag är givetvis lyhörd inför hennes signaler och bär henne när hon vill - hon kan verkligen vara blyg nu -och jag känner att hon blir trygg bara hon får vara i min famn.
En annan intressant iakttagelse är att leksakerna aldrig har varit så intressanta som när någon annan är här. Hon leker inte mycket alls med sina saker - hon läser böcker och hejar och pussar på sin docka och trycker på en del ljudleksaker men annars bryr hon sig inte. Nu när vi hade besök plockade hon fram leksak efter leksak. Hon hade som sagt inga problem med att dela med sig av dem, men de var mycket mer spännande än vanligt.
Imorgon kommer mormor och morfar på besök - ska bli intressant att se om de också möts av en rynkad panna. :-)
För övrigt så har mitt lilla barn nu lärt sig att dra ut köksstolen, klättra upp, stå och vingla en stund och sedan krypa upp på köksbordet - hjälp!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar