I torsdags hade lillan levt lika många dagar utan mig som med mig - så sedan dess är vi på plus.
Jag tycker faktiskt att det känns väldigt stort och speciellt! En milstolpe som jag har räknat ner dagarna till.
Och samtidigt som det känns bra så blir det också tydligt för mig hur många dagar, nätter, timmar, stunder, ögonblick som hon har levt innan vi träffades. Jag tycker att vi har haft varandra ganska länge nu - och lika länge har hon levt utan mig. Tänk alla måltider, alla nattningar, tvättningar - ja ni förstår!
Älskade älskade unge - för varje dag som går hamnar vi ännu mer på plus.
En annan sak - fick välkomstbrev från lillans blivande förskola idag! Jag ska inte börja jobba förrän i oktober - och dit är det ju jättejättejättejättejättelänge. Det måste det vara för annars går jag sönder! Jag ska visserligen bara jobba 50% och jag tror på det upplägget. Jag hade gärna varit hemma längre men då tror jag inte att jag skulle ha kunnat arbeta så lite och jag tror att det är bättre för henne att få en mjukstart.
Jag tycker på ett sätt att det är spännande att få ta del av förskolevärlden från föräldrasidan och det vore ju kul alltihop - om det inte vore för att jag inte ska vara med henne där! :-(
Ja, ja... Nästa vecka ska vi på introduktionssamtal i alla fall. I brevet stod att man skulle komma utan barn med det går ju inte så hon får allt följa med. Jag fick också ett material som jag skulle fylla i och ta med till samtalet. En fråga var "erfarenhet att vara utan familjen". Ja, vad ska jag skriva - hon har inte varit utan mig överhuvudtaget sedan vi fick varandra, jag har visserligen varit i ett annat rum än henne då och då, men aldrig med stängd dörr och jag har aldrig sagt hejdå till henne...
Jag undrar vad de kommer att tänka - pedagogerna. Dels detta då - och sedan kommer jag att säga att jag vill vara med henne på förskolan i ca 2 veckor utan att lämna överhuvudtaget - sedan tänker jag börja den vanliga inskolningen...
Det ska verkligen bli intressant att se om de kommer att kunna hantera mig ;-)
Jag ber om kommentarer - blir så glad när jag får någon/några och så följer jag inte upp dem sedan. Fy på mig - ska skärpa mig - det ska jag verkligen göra!
Hej!
SvaraRaderaOh, jag kommer ihåg hur det kändes när vår dotter varit hos oss lika länge som utan. Det var skönt att veta att nu kommer det bara blir allfler dagar som VÅR familj.
Jag rekommenderar dig att köpa boken av Dan och Lotta Höjer "Adopterade barn - vägledning för förskolan" http://www.bokus.com/b/9789125050121.html
om du inte redan har den boken. Bra för dig att läsa samt mycket viktigt för förskolepersonalen om de inte tidigare arbetat med adopterade barn och deras speciella situation. Jag har lånat ut denna till flera personal (då det kom nya till gruppen) samt även personal på förskoleklassen. Samt att jag haft ett antal samtal utöver de vanliga samtalen för att dottern skulle få så bra start som möjligt.
Jag tror det du gör är bra, att arbeta halvtid i början för att dottern sakta får vänja sig vid att vara på förskolan utan dig. Senare kommer du märka att hon inte kommer vilja gå hem :-) och då vet du att hon verkligen trivs!
Ha en skön sommar!
Nu måste jag ju räkna ... har vi haft bruttan lika länge, kortare eller längre? Inte vet jag. Lika länge och längre var förr ett stort mål för mig också men så fick v iett barn över året. Ett år (och ännu mer) är länge att vänta så som jag först hade tänkt mig med att lämna osv osv Utan att reflektera så har det måttet försvunnit ur min tanke och vi har tagit till andra parametrar och mest av allt följt bruttans tempo i val. Jag längtar också till förskolestarten även om jag inget alls kan om den världen. Har inte ens gått själv ... Boken ovan kan jag verkligen rekomendera också. Du kan få bläddra i min när vi ses om jag får bläddra i ditt senaste inköp ;-) Ja du så många konkreta tankar om vad förskolepedagogerna skall tänka vet jag inte ... stå på dig bara :-D
SvaraRaderaGrattis! Till att ha haft varandra så länge!
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett litet tag.
Vi är precis i början av vår adoptionsprocess.
Om du vill läsa min blogg så skicka bara ett mail.
Greengal@gmail.com
kram
Grattis till milstolpen!
SvaraRaderaHahaha, jag tänker mig att du säkert har haft förskolepersonal som föräldrar själv och kan gissa ungefär hur spännande du/ni tycker det är när de konstant har egna idéer om hur saker och ting skall hanteras.
Jag har bara en fundering när det gäller det här med att du skall vara med i 2 veckor innan inskolningen skall börja - är det inte att göra sakerna svårare för din lilla tjej. Hon invaggas i en bild av att detta är något ni nu skall börja göra tillsammans och sedan vips så skall du lämna henne där? Är det inte bättre att ni direkt börjar inskolningen men att ni kanske drar ut på den så länge som det behövs istället? Så att hon vänjer sig vid tanken på att du inte skall vara där, att det är hennes värld och inte din OCH hennes... Om du förstår hur jag menar?
Jag har läst här några veckor och gillar din blogg, du skriver bra och det är så roligt att läsa om era framsteg tillsammans.
SvaraRaderaMin tanke är också att två veckor tillsammans på förskolan innan själva processen "lämna kvar" tar sin början är fint tänkt men jag tror det blir tokigt. Precis som någon ovan skrev, kan ju lilla flickan få för sig att ni ska göra förskolan tillsammans, och sen ska du börja lämna efter ett tag? Hon skulle ju i värsta fall då kunna bli osäker på även andra miljöer ni delat hittills, tänker jag.
Däremot är det viktigt att du står på dig om en lååång inskolning, kanske med flera ombackningar om det tex blir lov, förkylningar, upphakningar av olika slag. Jag tycker att själva grejen med inskolningen ska vara att det är HON som går där med personalen, inte ni tillsammans. Var passiv och lämna avstånd i rummet först, ni har lite möbler mellan er tex, och jobba på att efterhand kunna vara osynlig en kort stund. Var tydlig mot henne och visa att du alltid säger hej då och sen kommer du tillbaka efter en liiiten liten stund, en stund som blir allt längre. Samtidigt har hon lyhörd och engagerad personal som ger henne en massa kul saker att tänka på och göra så att det hon gör utan dig är roligt. När du säger hej då ser du såklart glad ut, men det där kan du ju om du är förskolepersonal själv.
Så tycker jag, men hur du än bestämmer dig för att göra önskar jag dig lycka till!
Essko
Hej!
SvaraRaderaTack för era kommentarer och jag har allt tänkt på det jag också, men tror faktiskt inte att det blir så tokigt ändå. Jag vill att hon ska vara helt trygg i miljön och med en pedagog innan jag lämnar. Även om min lilla tjej är framåt många gånger så dröjer det innan hon är trygg i en ny miljö och jag tänker vara med henne tills hon är det. Jag tror inte att hon kommer att överföra det till en osäkerhet i andra miljöer - jag kommer givetvis vara tydlig med att jag säger hejdå när jag går och tror att hon på det sättet kommer förstå att jag inte går om det inte händer i andra miljöer.
Jag tror på min tanke även om jag förstår era :-) men det är några månader dit - antagligen kommer jag att ha sagt hejdå till henne i andra situationer någon gång under sommaren och kanske tänker jag om då utifrån hennes reaktion på det...
Nu för tiden skolar ju många in enligt principen "heldagsinskolning" eller föräldraaktiv inskolning - kärt barn har många namn :-)
SvaraRaderaDå är föräldrarna med hela dagar innan de lämnar - visserligen inte i 2 veckor men principen blir det samma. Men jag kommer alltså inte att lämna henne efter det som man gör enl många modeller utan sedan börja med processen med korta avsked, som blir längre och längre...
Så - jag tror inte att hon kommer att uppleva att jag hux flux lämnar henne utan förhoppningsvis är hon trygg, tycker att det är roligt där och kan hantera att mamma går om det nu är så det ska vara...
Vi får väl se - jag kanske återkommer i höst och river mitt hår, men trots min vankelmodighet i vanliga fall så känner jag mig ganska trygg i den här modellen.
Men jättekul att ni kommer med synpunkter! :-)