Äckelvarning

har just genomlidit eller genomlider just nu min första prövning som ensamstående förälder. Är magsjuk och mår riktigt pyton! Hoppas att det försvinner lika snabbt som det kom så att jag är frisk imorgon för det här är inte kul!

Men jag börjar från början och berättar om hela vår dag för det har varit trevliga inslag också :-)
Idag var det äntligen dags för vår hemkomstundersökning. Vi har nu gjort sammanlagt 9 olika besök i samband med den med provtagningar av olika slag. Jag måste säga att jag är ganska så kritisk till hur det är upplagt - det skulle vara lätt att organisera om det så att det blev högst 3 kanske 4 besök som krävdes. Nu har det gått bra för oss - lillan är ju pigg och glad och jag med så vi har klarat alla dessa besök fint - men tänk om vi inte hade mått bra. Tänk om lillan hade blivit orolig av alla utflykter, tänk om vi inte sovit bra, inte ätit bra osv. Så kan det ju faktiskt också vara och som sagt jag är ganska kritisk även om jag är tacksam över att hon blir ordentligt utredd.

I morse skulle vi ta bussen kl 8 och eftersom lillan vaknar 6.45 i 99% av dagarna så ställde jag ingen klocka. Okej, hon har sovit lite längre någon gång om hon somnat lite senare men nu somnade hon istället tidigt igår - kl 19 - så jag var säker på att hon skulle vakna då. Det gjorde hon nu inte - som tur var vaknade jag i alla fall så jag kunde väcka henne halvåtta och stressa iväg. Det gick det med!

Så nu är lillan ordentligt undersökt - han fick "högsta betyg" på allt sa doktorn - han ansåg att hon var frisk, pigg och aktiv och han skrattade åt hennes upptåg flera gånger. Och vilken mamma kan vara sur och kritisk då.

Det är så skönt att veta att hon är frisk, att alla prover är bra och inte minst att hon går upp i vikt precis som hon ska. Jag har ju haft henne hos mig sedan den 24/8 nu och det enda som har varit lite svårt är övergången till vanlig mat. Så det var skönt att få veta att hon går upp i vikt som hon ska som sagt var.

Efter läkarbesöket stannade vi till på bibliotekets småbarnsavdelning där vi hade en jättemysig stund. Lillan som är superaktiv större delen av dagarna sitter verkligen och lyssnar och tittar koncentrerat när jag läser för henne. Efter det besöket åt vi lunch med god vänner innan vi skulle åka hem för att sova middag. Jag vill att hon ska få sova åtminstone en gång per dag i sin säng så jag anpassar våra aktiviteter till det. När jag satte mig på bussen så fick jag ont i magen och sedan dröjde det inte förrän magen vände sig ut och in på mig - utan förvarning på bussen. (jag varnade er ;-))
Jag hoppade av bussen och stod dubbelvikt över en buske med lillan fastklamrad runt benen.
Efter ett tag kom en man fram och frågade om jag inte mådde bra (;-)) och erbjöd sig att hålla lillan. Jag vet inte om jag överdriver eller inte men det kändes helt otänkbart att ge lillan till honom utan jag stod där med henne och kräktes som en kalv. Sedan följde en mardrömslång promenad hem då jag fick stanna åtskilliga gånger och så har eftermiddagen och kvällen fortsatt. Hugaligen säger jag bara! Jag bara hoppas och ber att jag är frisk imorgon och att jag inte har smittat henne. Vill verkligen inte att hon ska bli sjuk och absolut inte att vi är sjuka samtidigt!

Min älskade lilla unge - jag är så stolt över henne och det är också en konstigt känsla för allt det underbara som är hon är ju inte på något sätt min förtjänst. Det är inte mina gener, inte min "uppfostran" eller påverkan som ligger bakom hennes ljuvliga lilla personlighet men ändå är jag stolt! Stolt och lycklig och ödmjuk!

Och hur det än är så är jag hellre magsjuk med en liten dotter runtomkring mig än magsjuk utan henne ;-)