Hur går det?

Ja hur går det?
Nu har lillan och jag tillbringat 2 veckor på förskolan och helt enligt min plan så har jag inte gjort minsta försök att lämna henne än. Så det går ju bra ;-)

Jag är glad över att jag tycker att pedagogerna har en fin barnsyn, de bemöter barnen på ett sätt som gör mig trygg och det är det viktigaste. Jag är också glad över att barnen sinsemellan är väldigt rara. Det är en vänlig stämning i barngruppen och min lilla tjej har fått ett hjärligt mottagande.

Jag är inte glad över att dotterns ansvarspedagog är gravid och därför kommer att försvinna. När jag var på inskolningssamtal innan sommaren så sa jag att det var viktigt för mig att så långt som möjligt undvika onödiga separationer och bad dem att inte ge henne en pedagog som var gravid eller som hade vikariat. Det var redan bestämt vem som skulle ha henne, man arbetar efter ett system med åldersgrupper och 08-ornas fröken fick en glimt i ögat som jag lade märke till. Jag tänkte att antingen tycker hon att jag är väldigt överdriven och har konstiga krav - eller så är hon gravid. Och det var hon alltså...

Jag är glad över att den pedagog som har hand om 07-orna och som arbetar nära och parallellt med lillans grupp känns varm, mjuk, duktig och äkta kärleksfull.
Jag är inte glad över att jag faktiskt inte kände att jag nådde fram från början - att de inte förstod varför jag ville göra som jag gör, att de inte alls förstod eller egentligen inte alls frågade om varför. Jag är glad för att de ändå har låtit mig hållas och ännu mer glad att de verkligen har läst den bok jag gav dem (jag vet - jag ÄR en jobbig förälder ;-))

Jag är lite irriterad över att jag trots all denna information ändå bli uppmanad att inte sitta i samma rum när lillan skulle äta ganska tidigt i inskolningen men glad att jag klarar av att fortsätta vara besvärlig och istället gå hem och äta om jag nu inte kan sitta vid bordet.

Jag är glad över att min lilla tjej är supersugen på allt som sker på förskolan, det enda hon är missnöjd med är att samlingarna är för korta - hon vill sjunga mer och mer och mer.

Jag är inte glad över att jag faktiskt ska lämna henne - att jag inte ska vara med henne varje dag, varje ögonblick...

Jag är glad över att hon kommer få korta dagar och på så sätt en mjukstart.
Jag är som sagt var inte glad över att inte få vara med henne hela tiden.

Så går det...
Imorgon har jag enligt min plan tänkt säga hejdå till henne för första gången. Hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att gå bra.
Jag känner mig väldigt tveksam till om jag gör rätt i att redan nu innan prata med henne om det men det har jag gjort. Jag har sagt att jag ska vinka, pussa, säga hejdå och åka till jobbet. Att hon ska vara med barnen och fröknarna på förskolan och sen kommer jag tillbaka och kramar henne igen och då går vi hem.
Hon sa då - "mamma åka bilen" "A inte åka jobbet, A förskolan barnen" Om hon förstår vet jag inte (jag förstår att hon inte förstår innebörden men det känns som om hon förstår det rent konkreta) Vi har läst många förskoleböcker och där ingår ju lämning och hämtning.

Håll alla tummar för mig och min älskade lilla älva imorgon. Jag tror att det kommer att gå bra (för henne - jag är säker på att det kommer vara hemskt för mig). Bara tanken på att det inte skulle gå bra för henne - nej, jag hoppas och tror att det kommer att gå bra!