Vända Vagn...

Oavsett om jag hade adopterat eller inte så skulle jag välja en vagn där barnet är vänt emot föräldern.
Jag minns att jag läste en forskningsrapport för många år sedan som redovisade hur många fler gånger ett barn log under en promenad om det var vänt mot föräldern. Jag kommer inte ihåg några siffror men det var en markant skillnad och jag minns att jag tänkte då att ingen som fått veta detta skulle väl välja att vända bort sitt lilla barn ifrån sig.
Nåväl - numera så får man ju nästan leta efter vagnar där barnen är vända mot sin förälder - lite överdrivet men ändå.

Min A har alltså suttit vänd emot mig - när hon väl har åkt vagn. Nästan hela första året så var hon stor vagnmotståndare - nu åker hon en del men föredrar fortfarande att bli buren - om hon inte går förstås - det gör hon ju en hel del också.

Nu när hon är 2,5 år så börjar hon ju bli tung att bära så jag försöker allt få henne att sitta i vagnen.
Hon har inte visat några tendeser till att vilja se framåt - förrän nu...
Nu har det hänt flera gånger på kort tid att hon faktiskt har vänt sig framåt i vagnen och jag börjar tänka att min uppgift som förälder till just detta barn är att följa den signalen.

Min A är inte det minsta distanslös - hon är snarare ganska försiktig av sig och fortfarande väldigt väldigt nära mig. Men just nu är hon mitt inne i en självständighetsfas med allt vad det innebär ;-)
Ja - det handlar om att kunna själv, att testa gränser, att göra tvärtom - men också genom att hon faktiskt tar små steg ifrån mig som hon inte har gjort förut.
Hon har inte lekt med andra barn utan mig eller någon annan trygg vuxen i samma rum förut - men nu börjar det hända lite då och då. Hon stannar också oftare kvar i ett rum om jag ska gå och hämta något -förut var det otänkbart och andra sådana små steg som de flesta jämnåriga tagit för länge sedan.

Jag tänker att det inte på något sätt är min uppgift att "knuffa henne ur boet" men däremot att stötta henne när hon testar sina vingar - för det är just det som hon behöver...

Så - idag när hon vände sig framåt så frågade jag henne om jag skulle trolla med vagnen så att hon kunde åka framlänges och det ville hon. Hon tyckte att det var jättespännande - hon vände sig visserligen om för att titta på mig flera gånger men ville ändå inte att jag skulle trolla tillbaka vagnen.

Jo - när vi skulle hem från vår utflykt - då ville hon det och då körde jag henne som vanligt igen.

Min älskade lilla unge!