Såå mycket bättre...

I oktober skrev jag detta inlägg:
http://mintusenmilaresa.blogspot.com/2010/10/kluvet.html
(gör man så när man länkar tro)
I alla fall så kände jag mig så otroligt kluven och sliten mellan mitt barn och mitt jobb och jag tyckte mig inte få något av det att fungera. Jo det fungerade med lillan hemma - men inte i relation till jobbet.
Jag tyckte heller inte att jag gjorde ett bra jobb - och då var det inte heller särskilt roligt att gå till jobbet. Jag arbetade också korta dagar utan rast och fick i princip inga möjligheter att vare sig prata privat eller diskutera pedagogik med mina kollegor - utan jag lämnade mitt barn för att ta hand om andra barn - och kände inte att jag gjorde det bra.
Jag visste heller inte hur jag skulle få det att funka med våra kvällsmöten...
Det var då...

Nu - så jobbar jag 25% - alltså 10 timmar som utvecklingsledare. Jag jobbar utanför barngrupp och en stor del av den tiden så diskuterar jag intressanta frågor med andra vuxna. Jag styr också till stor del mitt schema själv och kan anpassa det efter Alvas behov och vardagsform.
Förutom dessa 25 roliga procent på jobbet så pluggar jag 50% på förskolelyftet och det är superkul!
Intressant litteratur, intressanta möten med nya människor, spännande uppgifter - och inte minst - större delen av tiden är självstudier så trots att jag har gått upp i tid så har lillan gått ner. :-)
Det är inneveckor i skolan med långa dagar - och då kommer mormor hit och tar hand om lillan (och mig ;-)) och de har så mysigt ihop!

Och kvällsmötena - ja de har också ordnat sig - åtminstone ganska bra. Det är fortfarande jobbigt för både lilla A och mig att vara ifrån varandra på kvällen men nu kan jag i alla fall se till att anpassa hennes tider under dagen när vi har möte.
Och vi har skaffat en fast barnvakt - en tjej som läser till förskollärare som som gjorde praktik på A:s avdelning och därför kände henne väl redan innan. Inte nog med det - kommunen betalar större delen av hennes lön. Hade ingen aning om att man kunde ansöka om barnomsorg på obekväm arbetstid men det kunde man visst och det har vi fått beviljat...

Så allt har blivit såå mycket bättre än jag någonsin hade kunnat tro. Jag kommer att läsa även nästa termin - sen till nyåret 2012 så måste jag nog tyvärr börja jobba 75% - men då är lilla A dryga 3 och som det ser ut så kommer jag att kunna fortsätta med det här roliga jobbet på "hel"tid då - vilket gör att jag även då kommer att kunna anpassa schemat till viss del och inte heller ha någon som är beroende av att jag är på minuten i tid - behöver en lämning få ta längre tid så är det bara att låta den göra det.
Min lilla A verkar trivas på förskolan också - jag märkte att jag hade fastnat i tanken på att hon inte gjorde det - men när jag tänkte efter så hade det hänt massor med henne. Nu har vi visserligen nyss tagit oss igenom ett litet bakslag efter sjukdom och trötthet, men nu verkar allt vara bra igen...
Om jag kunde välja så hade jag gärna haft henne hemma längre, men nu kan jag ju inte det och då har vi fått så mycket bättre förutsättningar än vad jag kunnat drömma om. :-)
Och ja, det är inte heller dumt att ha studiedagar hemma - man kan faktiskt passa på att slänga i en tvättmaskin eller två under tiden för även om jag tror på att skapa rutiner där det är självklart och naturligt att barnen är med och delaktiga (Daah, hur skulle det annars funka i en familj med en förälder bara ;-)) så är det ju onekligen skönt att då och då få göra en del saker själv -både för mig och lillskruttan.

Glada hälsningar från en som borde ägna sig åt kurslitteratur istället