Ny premiär

Jaha - då har man premiärvabbat också.
Liten tjej med feber och hosta - råkade säga i förrgår att jag var förvånad att hon inte dragit på sig något än - vi har ju ändå varit i förskolemiljön sedan den 1/9 och många barn blir ju sjuka i samband med inskolningen.
Igår natt blev hon sjuk. Hon har ju varit frisk nästan hela tiden sen vi fick varann med undantag för några dagar kring jul.
Då var vi hos mina föräldrar så det här var premiär för mig som förälder till ett sjukt barn och ingen annan som kunde fixa sådant som kan behöva fixas.

Idag har vi klarat oss - vi hade allt hemma som vi behöver men ibland är det ju mer eller mindre tomt i kylskåpet dagen innan det är dags för att handla. Jag vet att det finns vänner som hjälper mig om det skulle behövas men visst finns det utmaningar i att vara ensam vuxen i familjen. Bara en sådan enkel sak som att slänga sopor i sophuset på andra sidan gården. Inte ringer man hit någon för att göra det för att man har ett febrigt barn. ;-)
Nu är det väl sällan man är så sjuk så att det skulle göra något att komma ut den lilla stunden - men det kan ju vara jobbigt.

Nu - i efterhand - så fattar jag inte hur jag tog mig igenom dagarna med den hemska magsjukan som jag drabbades av förra året. Hu!
(och utan att vara skrockfull egentligen flög tanken igenom huvudet på mig nu - i förrgår pratade jag om lillans friskhet, nu om att inte vilja bli magsjuk ;-)

Vi hade så nyss kommit hem då så även om någon hade erbjudit sig att komma in i vårt magsjukehem så hade jag med all säkerhet sagt nej.
Men jag grät och höll ett gråtande barn i famnen under attackerna - hon blev livrädd varje gång jag kräktes stackars liten.
Ja som sagt - det kan allt vara en utmaning att vara ensam förälder ibland - men å andra sidan så blir ju ofta hela familjen sjuk samtidigt och då hjälper det ju inte att vara två. ;-)