Upp och ner, ner och upp...

Jag höll ju lillan i kyrkan -ganska länge och utan sele - och kände redan på kvällen att jag fått lite ont i ryggen. Detta lilla onda utvecklade sig till en rejäl ryggvärk eller kanske höftvärk - som inte var att leka med förra veckan.
Om inte förr så märker man då hur många gånger man böjer sig under en dag, hur många gånger man lyfter och bär och hur handikappad man blir när man försöker att undvika dessa aktiviteter.

Och kan ni föreställa er hur ett hem med en något slarvig mamma och en busig 1,5-åring ser ut efter en sådan vecka ;-)
Som tur är så känns inte golvet lika långt bort idag - det värsta är verkligen över - så nu är det bara att börja röja...

En annan sak som det här har fört med sig är att jag har sovit i ett annat rum än lillan. Jag har sovit inne i hennes rum sedan vi flyttade hit i februari. Men min rygg klarade inte av den sovlösningen nu så jag har inte sovit hos henne på en vecka nu. Jag har tagit över henne till mig när hon har vaknat men faktiskt sövt om henne och lagt tillbaka henne om hon vaknat alltför tidigt eftersom även hennes sällskap i sängen har gjort att jag hade svårare att komma upp ur sängen överhuvudtaget på morgonen.

För hennes del har det inte varit något problem. Hon har ju i praktiken sovit själv halva nätterna förut också eftersom jag lägger mig många timmar efter henne och hon verkar inte ha reagerat på att jag kommit in i rummet till henne när hon har vaknat. Själv har jag sovit mycket sämre.
De första nätterna var jag inne hos henne 5-10 gånger innan klockan var 3 - jag hörde henne vända sig, hosta, tappa flaskan etc och inbillade mig att hon var vaken och var rädd för att hon inte skulle ropa på mig. (när jag läser vad jag skriver så blir jag full i skratt - det är inte precis hennes stil att tyst vänta på det hon vill ha) De 2 senaste nätterna så har jag sovit lite bättre och kanske kommer jag att fortsätta så här nu när jag tagit steget - jag vet inte...