eller en sådan i alla fall råkade vi ut för i kassakön idag. Som ni kanske förstår så var det en lite udda människa som hamnade bakom oss och det gjorde situationen som uppstod lite svårhanterelig tycker jag.
Följande samtal utspelade sig:
Tant i Blommig Hatt - fin flicka du har där...
Jag: Tack!
T i B H: är det ditt barn?
Jag: Ja...
T i B H: Hon har svart hår
Jag: Ja det har hon *ler snällt*
T i B H: Hon är inte född i Sverige va? Är hon adopterad?
Jag: Nej, hon är född i Vietnam och jag har adopterat henne...
T i B H: Då har hon 2 mammor då...
Jag: *småpratar med lillan, försöker ta mig ur samtalet*
T i B H: Hon har 2 mammor - hon har en riktig mamma i det landet...
Jag: Ja, hon hade en mamma där, nu är jag hennes mamma.
T i B H: Varför tog inte hennes riktiga mamma om henne. Jag tycker inte man ska skaffa barn om man inte tar hand om dem.
Jag: Det är ju inte alltid så lätt
T i B H: Usch, jag tycker inte att man ska skaffa barn om man inte kan ta hand om dem...
Jag: Men det är ju inte alltid så lätt...
T i B H: *pratar vidare* - vi kommer fram till kassan och betalar och flyr...
Jag kände att det var jättesvårt att hantera samtalet - jag tror inte att tanten skulle förstå hur pedagogisk jag än hade varit, men jag tänker också på alla som stod runtomkring - de hörde ju också allt som sades. Och så tänkte jag på hur det hade varit om lillan varit äldre - om hon hade förstått vad som sagts, hur skulle jag ha gjort då? Jag tycker att jag svarade så gott jag kunde, jag försökte att inte uppmuntra henne, jag försökte att ge henne korta svar som ändå visade mitt ställningstagande, men jag kände mig kränkt å hennes biologiska mammas vägnar.
Att hon kallade henne för den riktiga mamman kändes inte jobbigt för mig, men tänk om min dotter varit äldre - då hade jag behövt vara tydligare kring det begreppet också.
Men det som störde mig mest och som kändes så orättvist och fördömande var det hon sa om lillans bio-mamma och hur skulle jag ha hanterat det på bättre sätt? Att säga att det inte alltid är så lätt var mitt sätt att "försvara, förklara och försöka vidga hennes vyer", men det är klart att det inte funkar på sjungande tanter i blommiga hattar.
Samtidigt så varken kan eller vill jag ge mig in i någon diskussion kring skäl till att hennes bio-mamma inte kunde ta hand om henne, så vad göra? För jag kan ju inte bara låta henne uttala sig fördömande heller...
Tar gärna emot kommentarer och reflektioner - är såå roligt och givande att läsa vad andra tänker...
Om skälen så brukar jag svara generellt med flera möjliga orsaker. Tex sjukdom, socialaförhållanden osv men det är inte lätt alls. Man blir lika paff varje gång. Och hur det än är så känner jag mig alltid nödgad att inte göra bort den andre eller att i vartfall uppföra mig hövligt och korrekt. Måste rusa på jobb har en annan situation jag tänkt blogga om en vecka nu, ska ska ta tag i saken under helgen.
SvaraRaderaJa fy, dom där samtalen är jobbiga o jag blir också så paff när de dyker upp, men hos oss har vi nog märkt att de minskar i takt med att grabben blir äldre. Jag hoppas det är så.
SvaraRaderaJag har ändrat mitt synsätt kring "riktig mamma" och tror att jag har hittat ett förhållningssätt till det. Betonar biologisk mamma eller inför barn så är det lands eller mag mamma jag betonar. Det spelar liksom ingen roll vad jag tycker för alla andra säger riktig istället för biologisk och det är det grabben alltid kommer att få höra. Jag lägger hällre tid på att han skall förstå vad andra menar med riktig mamma än att jag skall försöka lära alla andra vad de skall säga. Däremot försöker jag tala om för familj och vänner att det heter biologisk mamma eller lands mamma.
Men det är svårt och någonstans är det väl så att vi själva måste komma fram till vad vi tänker och vad vi tycker innan vi kan bemöta det på ett sätt som vi blir nöjda med.
Lycka till i framtiden.
Usch, vilken envis kärring...
SvaraRaderaJag hade nog ställts inför samma situation - att inte veta riktigt vad man ska svara... den där typen av människa är snäv i sitt perspektiv och kan inte se den andra sidan - att människor som är fullt kapabla att ta hand om barn inte kan få barn (eller har någon att göra det med inom sin tid) Det är så ledsamt att det finns så mycket trångsynta människor med vassa åsikter...
och att de öppet frår kränka både förälder och barn...
Har du talat med henne om hennes ursprung på något sätt (saga, berättelse, bilder) redan så liten hon är eller hur tänker du där?
Kram och tack för allt pepp på min sida!