Ett år sedan jag fick barnbesked!

Den 12 januari 2009 ringde telefonen och sedan dess har livet inte varit sig likt!
Det fanns en liten flicka som väntade på mig i Vietnam och jag kan inte ens beskriva hur stort det kändes eller känns! När jag tänker tillbaka på den där dagen för ett år sedan så är det en dimmig yr lyckokänsla som träder fram. Jag kunde nästan inte fatta att det var sant - jag skrattade, grät, skakade och var så glad, så glad, så glad! Jag bar med mig fotona på henne överallt, och hade dem precis bredvid sängen så att jag kunde titta på dem och inse att jag inte hade drömt alltihop.

Och nu - ett år senare så är lyckan fortfarande total! Jag älskar det där lilla barnet så vanvettigt mycket!

Hon blev verkligen min så fort jag fick barnbeskedet. Ikväll har jag tittat igenom alla de bilder jag fick under väntan på att få hämta henne. Det känns underligt. Jag tittar på bilderna och kommer ihåg känslan varje gång de kom. Den nästan febriga ivern och lyckan när jag såg mailen och tårarna som följde över att vara så långt borta. Jag kommer ihåg hur lycklig jag blev över de enda små ord jag fick som beskrev henne under väntanstiden. Very quick and active :-)
Ja, det är hon - hon är full av liv, framåt, glad, våghalsig och busig. Men också gosig, kramig, försiktig och blyg för främlingar som är för "på".

Jag visste att jag skulle älska henne - det var jag aldrig orolig för - men jag visste inte hur högt!

Jag är så oändligt tacksam över att få vara hennes mamma. Ibland känns det som om jag saknar någon/något att rikta tacksamheten emot. Jag har ett stort behov av att få utrycka känslan för den är så stark!

Jag hoppas verkligen att jag kommer räcka till för henne. Att jag kommer att kunna ge henne det hon behöver, att hon ska bli lycklig och trygg!