Jag är så glad över två efterlängtande resebesked. Två väntande mammor som jag gick "hämta-barn-kurs" med i våras ska äntligen äntligen få åka till Vietnam för att hämta sina barn. De har fått vänta väldigt mycket längre än förväntat och jag ryser bara av tanken på hur det måste ha känts. Men nu är väntan snart över - snart har de sina döttrar i famnen. :-)
Att ha fått barn via adoption har inte bara gett mig en älskad dotter utan också så många nya människor att våndas och glädjas med! För även om vi är olika, om våra vägar till våra barn skiljer sig väldigt mycket åt så känns det att vi delar något speciellt. För ett tag sedan blev jag stoppad av en äldre kvinna när jag var och handlade. Hon kramade om mig och frågade var dottern kom ifrån. Jag som har svårt att känna igen människor famlade febrilt i minnet för att försöka komma på vem det var, men det var helt enkelt en mamma som själv adopterat och som hade vuxna barn nu och som förstod att min skatt också var adopterad. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar