Treåringar

Snart är hon alltså tre - mitt älskade barn som sover så sött där i sängen.
Hon är väldigt förväntansfull inför födelsedagen, tänker, planerar, ändrar och drömmer.
Hon är stor på ett sätt - men väldigt liten samtidigt.

Hon är väldigt intresserad av Vietnam just nu, och vill gärna höra om historier från vår tid tillsammans där. Hon vill gärna veta vad olika saker heter på vietnamesiska - i och för sig vad de heter på engelska och arabiska också när jag tänker efter :-)

För ett tag sedan tog jag fram en liten barnbok med engelsk och vietnamesisk text i som går ut på att barnet ska svara ja eller nej på om de vill göra olika tokiga saker och nu använder hon de vietnamesiska orden för ja och nej när hon leker.
Det är ju attan att språket är så svårt för oss med svenska som modersmål. Och att det finns så få vietnameser här i vår hemstad.På förskolan där jag jobbar träffar jag barn med en massa olika modersmål och också modersmålspedagoger och jag kan många ord på många språk - men tyvärr har vi aldrig haft något vietnamesiskt barn.

Jag insåg en lucka i lillans förståelse för ett tag sedan då jag tittade på UR:s serie om adoption medan lillan sov. Hon vaknade mitt i och jag pekade på tjejen i 11-årsåldern som var huvudperson och sade - hon är också född i Vietnam.
Min A tittade noga på henne och sa skeptiskt - men hon är ju stor...

Och då insåg jag att hon känner en hel massa barn från Vietnam - men ingen över 4 år!

Tillbaka till treårsåldern. Jag antar att jag kommer att skicka mina handlingar till ett land som kräver inte fyllda tre. För mig går än så länge någon sorts gräns där - kanske förändras den i takt med att min tjej blir större men som det är nu så är det det som känns rätt för mig.
Så - om vi får ett syskon så är det mycket möjligt att den första födelsedagen som vi firar tillsammans är det nya barnets treårsdag.
Känns speciellt på något sätt när jag tänker så inför lillans födelsedagskalas.
Lillasyskonet kommer ju att ha en mycket lägre familjeålder när han/hon fyller tre och en annan förförståelse och andra förutsättningar på många olika sätt - men han eller hon kommer att ha levt lika många dagar som min tjej har gjort nu - men utan mig.

Hur ser hans/hennes vardag ut? Vad gör han/hon? Vad lär hen sig? Vem tar hand om henom, vem älskar henom - älskar någon henom?

Nu går alltså min dotter över det där magiska strecket som möjliggör för mig att ansöka om ett barn inte fyllda tre. Eller?
Om jag får medgivande där det i texten står minst ett år yngre än... - kan jag då skicka ansökningar innan lillan fyllt fyra?
Jag vet inte och jag behöver inte veta det nu.

Men snart har jag en treåring - en treåring som firar sin tredje födelsedag hos mig. Tänk vad nyhemkommen hon ändå var när hon fyllde ett tänker jag nu. Då kändes det som vi haft varann en evighet! <3 <3 <3