Jag har äntligen kommit mig för att skicka iväg ansökan om namnändring - och idag när jag loggade in på försäkringskassans självservice så stod hennes svenska förnamn och vårt gemensamma efternamn där - och det känns konstigt! Hon har ju kvar sitt vackra vietnamesiska namn som andranamn och jag säger ofta båda namnen som ett slags dubbelnamn men valde att göra det svenska namnet till tilltalsnamn och det är ju det som kommer att synas...
Det känns bra men också lite sorgligt. Eller ganska mycket sorgligt som om jag tagit något ifrån henne. Men jag ska försöka se på det som om jag givit henne något mer istället - hennes namn finns ju med (åtminstone hennes gamla tilltalsnamn) och används och jag ger henne ytterligare ett namn. Namn är viktigt och jag vill att hon ska kunna välja hur "avvikande" hon vill vara. Eller speciell är kanske ett bättre ord. Om hon vill så kan hon lättare smälta in genom sitt svenska namn. Om hon hade haft sitt vietnamesiska namn kvar så skulle hon säkert få svara på frågor varje gång hon hamnade i ett nytt sammanhang. Jag hoppas att hon kommer att vara stolt över sitt ursprung och känna att hon har tillgång till båda sina länder på ett eller annat sätt men det måste vara upp till henne.
Jag tror att jag gjort det bästa för att ge henne möjlighet att just välja själv.
Märks det att jag argumenterar med min egen inre röst som ändå tycker att det är lite sorgligt - som sagt...
åh visst är namnet svårt att "skiljas" ifrån. Man älska rdet ju. det är ju så starkt det ursprungliga namnet och ofta jätte vackra.
SvaraRadera