och endast anmält mig till Vietnamkön.
Känns lite dubbelt - det skulle ju faktiskt kunna gå fortare i ett annat land, men när läget är som det är - när det ändå är inom räckhåll att få syskon från samma land - ja då väljer jag att vänta.
Särskilt eftersom jag ju faktiskt inte vill ha barn nu, nu!
Jag vill att hon den där lilla ska bli lite mindre liten.
Och jag kan ju alltid ändra mig framåt hösten om det inte flyter på med Vietnamkontakten.
Jag tog upp min ålder i diskussionen - för att ta upp rädslan att missa chanser och att det skulle bli för sent - men när jag nämnde min ålder fick jag reaktionen - ja då är ju så ung - du har tid på dig. ;-)
Att få barn via adoption är onekligen speciellt - man får känna sig ung långt upp i åren.
Nu känner jag mig visserligen jätteung - jag identifierar mig som en ung mamma fast jag vet att jag är en gammal :-D så det känns ju inte heelt fel att betraktas som ung då då ;-)
Håller med... det är roligt att få höra att man har all tid i världen när det gäller adoption. Nu känner jag ju ändå inte det eftersom det vanligen inte adopteras bort små barn till äldre föräldrar. Och det är ju ett litet barn jag vill ha. Kram Kix
SvaraRadera