God jul

Idag fick jag hemutredningen på posten och har nu läst igenom den.
Förutom några småfel så ser det bra ut - jag skulle nog våga anförtro ett barn åt den där personen som framträder ;-)

Sen att jag i verkligheten känner en viss oro blandat med den där förväntansfulla känslan är en annan sak...

Det känns som ett oerhört stort beslut - och det är det ju också!

I alla fall så skrev min hemutredare inte något om "minst ett år yngre" än A som hon sa utan istället att barnet måste vara i en ålder som inte hotar A:s roll som storasyster i familjen.

Den formuleringen gör ju att jag kanske inte måste vänta till november med att skicka mina handlingar till ett land med "inte fyllda tre" som krav.
Nu vill jag ju vänta och är inte riktigt framme i någon kö men det känns ändå skönt OM OM någon möjlighet skulle öppna sig.

OM jag skulle få ett barn som är cirka ett år yngre än min A eller till och med 2 år yngre så finns ju barnet redan nu.
Någonstans i världen finns kanske det barn som kommer att bli mitt - någonstans i världen vaknar det barnet upp till vadå?
Uppmärksammas julen i det land mitt barn finns i? Finns mitt barn på ett barnhem eller hemma hos sina föräldrar eller någon annanstans?

Min dotters allra första jul tillbringade hon på barnhemmet i Vietnam. Jag visste inte om att hon fanns, men jag visste med ganska stor säkerhet att den som skulle bli mitt barn fanns. Jag visste att mina handlingar var färdiga i landet och att nästa barnbesked skulle gå till mig.

Det var en väldigt speciell jul! Jag fick barninriktade gåvor och jag gav mina systerdöttrar varsin asiatisk docka och känslorna satt redan då utanpå.

Och jag ville BARA BARA att det skulle bli vardag för jag misstänkte att det skulle gå fort -att barnbeskedet inte skulle låta dröja på sig.

Den 12 januari ringde telefonen men det är en annan historia (och redan berättad många gånger här och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den ;-))

Nu ska jag fira jul med min treåring! Det var underbart den där första julen som mamma - med min lilla ettåring. Det var ännu roligare förra året med en tvååring som hängde med mycket mer och nu i år - med en treåring som längtat och längtat till julen så är det ju helt fantastiskt roligt.
Hon hade svårt att somna ikväll och sa med lidande röst - mamma, det är faktiskt lite jobbigt att vänta på tomten!

God jul alla ni som eventuellt läser och med hopp om att ni som väntar kanske inte väntar nästa jul utan då har era barn hos er!