drömmar (redan ;-))

Drömde en helt förvirrad dröm - ingen idé att försöka redogöra för logiken för den finns ju som sagt inte alltid i drömmar.
I alla fall så var det så att jag i drömmen hade att välja på att hålla masken inför hemutredaren och tydligen dela A med en pappa som skulle ha henne varannan vecka - eller erkänna för hemutredaren att jag tidigare ljugit - hon hade ingen pappa - och då inte kunna adoptera igen...

Inte logiskt alls alltså men känslorna bakom är kanske inte lika ologiska.
Inte kunna ha Alva hela tiden utan bara halva - ja, jag kommer ju inte behöva lämna bort henne om vi får syskon men mitt undermedvetna brottas väl med det att jag inte kommer att kunna ge lilla A mitt allt. Jag kommer att behöva dela på "mig" mellan henne och någon annan.

Intressant är kanske också att jag vaknade innan jag kom fram till hur jag skulle göra i drömmen.

Undrar om hemutredaren kommer att prata med A om syskon när hon kommer hit. Det känns onödigt tycker jag - hon är 3 år, oavsett om hon skulle säga att hon vill eller inte vill bli storasyster så kan ju inte hon sätta sig in i vad det innebär.
Eller tänker jag fel? Borde jag ha pratat med henne om att det kanske ska komma ett barn till i familjen?
Nej, det känns inte alls rätt i det här läget. Jag VET ju ingenting än, inte när, inte ens om jag kommer att försöka på riktigt.
Samtidigt så inser jag nu att hon ju kommer att vara här när vi har nätverksträff och det är klart att vi kommer att prata om ett eventuellt syskon då - vi som är med på träffen.

Hmm, inser att jag inte har tänkt så noga på det här.
Någon som läser som har erfarenhet?

Det är också en stor skillnad från förra gången - hur förberedd/oförberedd jag är inför träffarna.
Förra gången så fick jag vänta drygt 10 månader från att jag anmälde till kommunen till utredningen började och jag hann tänka igenom punkterna i hemutredningen många många gånger.
Jag hade funderat på det mesta ett flertal gånger - den här gången så har jag inte samma tid att fundera över alla detaljer. :-)
Samtidigt så vet jag ju på ett annat sätt vad adoption innebär.

Nej, jag inbillar mig inte att det kommer att vara likadant nästa gång - det är ett helt annat barn i en helt annorlunda familj den här gången, men ändå - jag har dels mina egna erfarenheter och jag har ett stort nätverk med andra a-familjer och jag har läst ganska mycket adoptions- och anknytningslitteratur.
Jag är förberedd på ett annat plan tycker jag.

Men samtidigt - som jag skrev i förra inlägget så känns det mindre lätt att se framför sig hur jag skulle tackla olika situationer. Nu kommer också min A:s reaktioner in - hur kommer de att vara, hur kommer barnens relation att vara - det är svårare att förutspå hur det kommer att bli.
Förra gången hade jag också medgivande för ett barn inte fyllda 18 månader...
Nu kommer jag antagligen ha ålderslöst (men ett år yngre än A) och upp till inte fyllda 3 år kommer säkert att vara aktuellt i länderna.
Ett barn under 18 månader är ett litet barn - det är ett barn under 3 år också på sätt och vis - men det blir andra frågor kring anknytning, anknytningsmönster, bagage och erfarenheter etc etc

Ja det finns att fundera på!
Men som sagt - spännande är det! :-)